Jag var ovanligt lugn denna gång. Visst fanns tanken där i bakhuvudet från och till men inte hela tiden. Men när det vita smala brevet från sjukhuset låg där i postfacket blev jag lite nervös. Slet upp kuvertet, tog ett djupt andetag och drog ut brevet. Åh! Tack och lov! Inga tecken på cancer i mina bröst. Det är en sån befriande känsla att få läsa ett sådant meddelande! Min tacksamhet till livet är stort! Och jag önskar alla mina medsystrar samma lyckokänsla.
Idag kom ännu ett tomt sms från min mamma. Jag ringde upp. "Vad ville du?", frågade jag och möttes av ett stort garv. "Ja, nu blev det så där tokigt igen!", säger hon. Och förklarar att hon är hos en väninna och att de håller på och "leker" med sina mobiler ;-) Det är inte första gången, det vet jag. Den äldre generationen har fått leksaker att pyssla med. Hi hi, det gillar jag. Men som "ansvarstagande" dotter säger jag förstås: "Fortsätt lek ni, men lek inte för mycket så att ni gör något tokigt nu!" Hi hi! :-))
"Donk", sa det, när påven ramlade ned från piedestalen som han så smått börjat klättra uppför...hos mig alltså...han störtdök efter sitt svar om kvinnliga präster och om sitt uttalande om svenska kvinnor...
;-) Nej, du gubbe, det är 2016 nu!!! Men vad hade jag egentligen förväntat mig av en konservativ kyrkas överhuvud? Hm..mirakel kanske? Fniss..
Ja, ja, nu är påven hemma i sitt stora palats igen. Dit där de flesta människors verklighet inte når in...
Apropå gårdagens inlägg kommer här fler bra foton och ord från Healing Light:
Det var tankar från min vrå av världen. Tack för att du ville läsa. Välkommen åter. ❤️
Fred och allt gott!
❤️
