En ögonblicksbild, ett minne:
Min farmor står framför vår stora spegel i hallen, i mitt föräldrahem. Hon är iklädd en annan klänning än den vanliga. Hon kråmar sig lite och brister ut i sång: "Titta blott på min figur, smärt och smidig eller hur?"
Mitt tonåriga jag häpnar. Detta är så totalt olikt henne. Hon är absolut inte smärt och smidig, tvärtom, och profana schlagers är inte hennes grej. Men jag gläds med henne. Detta magiska ögonblick. Kvinnan i min farmor kom plötsligt fram :-)
Ska berätta mer om henne senare. Hon är värd en berättelse även om jag och de flesta andra aldrig fick riktigt grepp om henne. Vem var hon?
På eftermiddagen kom solen fram och det blev riktigt behagligt varmt. Vi tog en promenad. Nere vid ängen (det som var en äng, nu igenväxt ) växer många tistlar. Även om de sticks så har även de sin skönhet. Även tistelns åldrande. Här tre stadier.
"Försök att inte sätta dig på tistlar, det kan ta allt liv ur dem. Förresten, det kan vara någons lunch."
– Ior
– Ior
Hoppfullheter
❤️