Familjen satt där i mörkret i stugan på Gotland och lyssnade på radion i fotogenlampans sken. Med spänning hörde vi om månlandningen. "Ett litet steg för människan, ett stort steg för mänskligheten".
Pappa köpte tidningen Se och jag har fortfarande bilagan med bilderna från månlandningen kvar.
Inga bra bilder med dagens mått mätt men på den tiden var de en sensation.
Sammanlagt har 12 personer gått på månen. Jag undrar om de som tvivlar på första månlandningen är lika säkra på att de andra också är fejk?
Samtidigt denna sommar handlade nyheterna om den stora svältkatastrofen i Biafra...
Åter till 2019
Gårdagen bjöd inte på något inlägg då fibromyalgiskovet gjorde det omöjligt att skriva. Svårt idag med men det går. Och jag vill ju så gärna.
Det var en dag av återhämtning för moder jord. Det behövliga regnet.
Och:
Precis <3
Ikväll blir det kräftor, räkor och Skagenröra. Ibland bara måste man frossa i havets gåvor ;-) Om man gillar och tål det förstås.
Idag nynnar jag på denna:
Det sitter en pojke på månen och tittar nyfiket ner.
Det sitter en pojke på månen, han sitter stilla och ler.
Det sitter en pojke på månen, han sjunger stilla sin sång.
Älska, älska för kärlek. Älska en endaste gång.
Det sitter en pojke på månen, han sitter stilla och ler.
Det sitter en pojke på månen, han sjunger stilla sin sång.
Älska, älska för kärlek. Älska en endaste gång.
<3
Och minns Rikard Wolff...
"Älska, älska för kärlek"
Det är fullmåne och igår kväll var det partiell månförmörkelse. Den gick absolut inte att se här. Men jag minns förra årets totala månförmörkelse. Som vi satt ute och såg i den varma julinatten. Vackert och fascinerande minns jag att det var.
Moder Måne fascinerar oss och har gjort det genom alla tider. Och jag tror på att det har varit gubbar på månen :-)
NAMASTE
❤️