Som ringar på vattnet

Vilken märklig höst! I dag är det sista november. Soligt, blåsigt och + 10 grader! Gräsmattorna är sommargröna och på balkongen blommar Pelargonerna för fullt. Jag klarar inte av att klippa ner och ställa undan dem...ännu. Den friska vinden tar i ordentligt, det tjuter runt knutarna och de späda träden längs ån bugar sig ner mot marken. Det ska visst blåsa kuling ute till havs. Men solen lyser starkt och värmer.


Gotland

"Novemberblåst!
Havet skrubbar sina stöddiga underarmar,
det vita skummet glider bort i
glänsande blå dalar."
Bengt Anderberg


På min balkong 30 november

Jag skrev nyligen om årets julklapp, Matkassen. Det fick mina tankar att vandra bakåt, till mina uppväxtår i den lilla norrlandsstaden. På den tiden kunde man ringa och beställa hem varor från affären. Perfekt om man hade långt till sin affär eller tidsbrist. Det här var före stormarknadernas tid. Den som körde hem varorna kallades för "springpojke".Oftast en tonårskille. Han sprang inte men han kom på flakmoppe.Ibland hade jag och min "bästis" koll på vilken kille som jobbade på "vår" affär. Jag minns en gång då min kompis ringde och meddelade att nu skulle "Han" komma med varor till hennes familj. "Han" var naturligtvis en väldigt snygg kille som vi var väldigt intresserade av... Vi placerade oss i fönstret , i min kompis rum på övervåningen. Där satt vi och spanade. Så kom "Han", svängande in på gården. Fnittrande kollade vi ner på honom när han ringde på dörren nedanför oss och överlämnade varorna. "Skulle han titta upp på oss, tro?" Kvävda fniss kom uppifrån fönstret. Och då...tittade han upp! Åh, hjälp!! Vi kastade oss hysteriskt fnissande ner på golvet. Och "Han" knattrade iväg på sin flakmoppe. Men vilken lycka, "Han" såg oss!!!
Ja, det var på "springpojkarnas" tid det... Nu är det Matkassar som gäller. Och vem som levererar dem vet jag inte... men hur som helst så är det inte flakmoppe som gäller längre...

30 november
"Om Anders braskar, slaskar jul."
Bondepraktikan

Hm... kanske julen braskar i år då? Återstår att se...

Min vackra Amaryllis


Så stilla och vackert vid sjön i november.
Ett härligt kluckande ljud när vågorna slår mot iskanten.

Idag är det 1:a advent. Har vaknat till en dag med alarmerande rapporter om storm över södra delarna av landet. Hoppas att det inte blir så allvarligt som prognosen förutspår! Här blåser det inte så mycket men regnet piskar mot rutan. För att få lite adventsstämning slog jag på TV:n för att se gudstjänsten från min konfirmationskyrka. Ville så gärna få lyssna på några klassiska adventssånger. Men jag var lite sent ute och de sånger som sjöngs var inte de jag förväntade mig. Så för att höja adventsfaktorn får jag nog leta fram någon gammal CD-skiva med passande musik. Maken fick en skiva med Malena Ernman förra julen...Det blir nog bra!
I eftermiddag ska julbocken invigas med pompa och ståt och fyrverkerier. Hoppas att det slutat regna då!


Adventsstjärnan på plats

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
Erik Blomberg

Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner;
alla på dig de skåda.
C J L Almqvist


Dramatisk himmel

Efter regnet bröt solen fram genom de tjocka, gråa molnen. Lyste upp ordentligt en stund strax innan det var dags för den att gå ner. Såg lite "dramatiskt" ut ett tag. Dramatiskt blev det också när himlen lystes upp av tusentals blixtar...fyrverkeri! Bocken är invigd! Gick tyvärr inte att föreviga på bild.

Första ljuset tänt! Det är Advent!

Till sist, några ord som kom till mig idag: Dansa genom livet i ditt eget hjärtas takt!

Det var en gång en  ljusslinga... eller var det två?...hur som helst, nu är det tre ljusslingor...eller fyra? Vi har och har haft det lite "trassligt" jag och maken med våra ljusslingor... Det började med att vi köpte en ljusslinga till vårt uterum i vårt tidigare boende. När vi sen flyttade upp till vår nuvarande boende fick vi mycket närmare till vårt torp. I samband med flytten var det väldigt praktiskt att ställa en del kartonger ute i torpet. De där "ickeaktuellaljustnu-kartongerna." När julen närmade sig det året tog vi in julkartongerna till stan. Nu hade vi två fina balkonger att sätta upp ljusslingor på. En ljusslinga hade vi ju redan...men vart? Ja, inte låg den i julkartongen i källaren...hm, "det som inte finns i stan, finns i torpet", tänkte vi. Men, nej, inte där heller. Kanske låg den i kartongen som vi lämnade in till second hand?Vi köpte ny ljusslinga till stora balkongen och tyckte att det räcker. Den ljusslingan var det sista julpyntet vi plockade bort sen efter jul. Den lades i en bra kartong och ställdes ner i källaren. Eller? Snart knackade julen på dörren igen. Stjärnor och adventsljustakar upp! Och ljusslingan, förstås...men var la vi den? Inte bland de andra julsakerna, så vi måste ha lagt den på ett "bra ställe"... Källaren och lägenheten genomsöktes. Men, nej, ingen ljusslinga. "Det som inte finns i stan finns..." Vi vände upp och ner på torpet, letade i alla skrymslen och vrår, utan resultat. En ny tur till Claes Ohlsson och en ny ljusslinga... som vi sen la på ett "bra ställe" efter nyår. I våras gjorde vi en upprensning i källarförrådet. Då, plötsligt, dyker ljusslinga nr 2 upp! I en väska som låg i en annan väska... Vilket "bra ställe". Absolut det första stället man letar på... Nu är det ju dags igen för ljusslingor. I år är det lugnt, ljusslingan hittades direkt! Men...
Adventsgranen i torpet ska ju ha sin slinga också... Förra årets gran hann inte få några ljus. Vi högg den tidigt och satte upp den, men vid advent gjorde snödjupet det omöjligt för oss att klä den. Året innan satt ljusen kvar till april månad... I år har vi lärt oss läxan. Idag åkte vi ut i solskenet och satte upp granen. -"Ska vi vänta med ljusen"?, sa maken. -"Skojar du??"blev mitt svar. Men var låg ljusslingan till granen? Vi har två stugor. Båda letades igenom...Vi hittade ljusslingor! Nr 2 och nr 1, eller om 1:an möjligen var ytterligare en...? Ingen av dem passade i granen... Efter mycket letande hittade vi den "rätta"...på ett "bra ställe". Vi klädde granen och Halleluja, lamporna fungerade!!!De lyste så vackert i solskenet...


 

Novemberblom

Efter många dagar med vindstilla väder och ett spegelblankt vatten börjar det plötsligt blåsa. Det dånar och viner och åns vatten flyter snabbt förbi ut mot havet. Skönt att vara inomhus!

Om hösten

Om hösten
eller om våren - 
Vad gör det?
Havet andas lika tungt
Havet är lika blankt
efteråt
Katastroferna glöms lika
fort
efteråt och hädanefter
Gunnar Ekelöf

Advent är på gång. En hel del adventsstjärnor är redan uppsatta i grannarnas fönster. Jag väntar nog till lördag. Stadens stolta julbock ska byggas också. I år får den stå på en grön gräsmatta. Det har den gjort förut men frågan är om gräsmattan varit så här härligt sommargrön förut? Man har i år en ny idé om hur man ska undvika att den bränns ner. Man funderar på att spruta vatten på den som sen ska frysa till is... kanske en bra idé om det hade varit "normala" novembertemperaturer... +6 är väl mindre lämpligt...

Ovanstående text skrev jag igår kväll. Nu har det blivit tordag kväll. Vinden mojnade mot morgonen och vid kl 6 i morse var det +8 grader. När solen gick upp lyste den starkt in i lägenheten. Under en promenad i solskenet med två vänner, kom en lastbil, "bred last", tutande förbi oss. När jag fick syn på lasten, halm, blev jag först förvånad men när jag fick syn på ett rött sidenband insåg jag: "Bocken"! Bocken var på väg till sin uppställningsplats. På nätet har jag nu sett att den är uppbyggd igen och ståtar i sin glans. Och nu tror jag att jag vet var han tillbringat det senaste året någonstans. Bockens gömställe. För det är nämligen lite hysch, hysch angående det...
Nu återstår att se om han överlever julen...


Höst. Gotland

Följande ord skrev en härlig vän i min logg på face-book nyligen:

"Lifes events and experiences are like the
weather.
They come and go no matter my
preferences!"

Eller hur?



 
 

Mitt bland alla dysterprognoser som väller över oss dagligen, slår mig tanken : Tänk om framtiden är ljus... Med alla rapporter om finanskris, farliga bakterier, uppror, olyckor, katastrofer, skandaler och annat elände är det lätt att börja tänka på en allt mer mörknande framtid. Vi närmar oss dessutom ett omtalat år, 2012... Om man ska tro alla profetior och allt spekulerande kring det året så kommer jorden gå under flera gånger om. Jag har allt mer blivit "kärringen mot strömmen" och börjat tänka tvärtom. Jag tror att 2012 kommer att bli ett bra år för alla. Jag tror att framtiden är ljus! Det finns inga tecken på det, säger pessimisten och realisten. Men kanske är det så att man inte tittat efter ordentligt? Eller inte vågar tro? Tro är ju det enda vi kan göra. För ingen vet ju något om framtiden förutom att den kommer och den blir som den blir, vad vi än planerat. Tro nu inte att jag slutat oroa mig för alla möjliga personliga katastrofer. Icke. Men jag har insett mer och mer att jag bara mår dåligt av att förbereda mig för jobbiga och svåra saker som troligtvis aldrig kommer att hända. Inför den här hösten stålsatte jag mig inte inför mörkret, kylan, det gråmulna. Jag förväntade mig istället en vacker, solig och varm höst... I år fick jag "rätt"... Vi är ju i vårt land så rädda för att bli besvikna. Man ska inte ta ut glädjen i förväg...osv. "-Man ska inte sjunga på morgonen för då får man gråta innan kvällen," sa alltid min mormor.
Numera tror jag inte längre på att man kan vara "glad i onödan" och mormor får ursäkta, men jag tror det blir en bra dag om jag sjunger redan på morgonen...


Havet i november månad

Årets julklapp är tydligen "Matkassen." Inte så dumt kanske. I alla fall inte för barnfamiljerna... I massmedierna börjar man nu allt mer skriva och tala om att julhandeln nog inte kommer att slå nytt rekord i år. Har vi hört det förut?

Igår sken solen över åns stilla vatten. Det var ännu en av denna hösts ljuvliga dagar. Idag flyter ån lika stilla men det är, för att citera Lars Winnerbäck: "Gråvita skyar. Tandläkarväder." Och det går bra det också.

En vecka kvar till advent. Min vita amaryllis har redan slagit ut en av sina vackra klockor.

Till sist: Det är för dig solen går upp i morgon - även om du inte ser den!

Nej, detta är ingen sommarbild, fotot togs den 9 november. Det är nog första gången som jag haft både sommar- och vinterväxter på balkongen samtidigt.

Idag har frosten legat kvar på taken hela dagen. Ute i torpet var det - 5.5 grader på morgonen. Känns ovant. Men vintern är ju på väg och jag tycker om att kylan kommer lite långsamt, lite i taget. Men blixthalkan de varnar för gillar jag inte!
Såg ett intressant inslag på TV idag. Det handlade om en man som lärde sig läsa vid 98 års ålder! Han var sonson till en slav och hade själv börjat jobba vid 8 års ålder. Hans lärare kom och hämtade honom till skolan varje dag. Där satt den gamle mannen bland skolbarnen och lärde sig läsa. Han var så lycklig och väldigt tacksam. När han dog var han 103 år. Hans minne lever kvar på skolan och alla är stolta över att han gick just där. Han står t o m staty där. Han inspirerar fortfarande. Ingenting är omöjligt! Och säg aldrig att det är för sent! Det är aldrig för sent!

"Varhelst och närhelst hjärtat kan glädjas åt varje dag har det hittat hem. Varhelst och närhelst själen kan söka näring i de korta ögonblicken har den hittat hem. Varhelst och närhelst sinnet kan vaska fram en mening ur skuggorna likväl som ur ljuset har det också hittat hem."
Priscilla Cogan

Raderna ovan är de första meningarna i en fantastisk bok som heter "Winonas väv". Den handlar om en kvinnas möte med indiansk visdom. Den här boken slukar jag just nu och rekommenderar varmt.

Fredag kväll. Nyss ringde en vän och tyckte "lite synd om" mig som sitter ensam hemma när söner är ute och roar sig och maken är hundvakt i torpet. Det var rart av henne att ringa. Nu ska jag hälla upp ett glas rött och kolla på Idol. Fredagsmys... 

Efter solnedgången denna eftermiddag
Vilka fantastiska färger!

Jag har hört rätt! Fågelsången jag tyckte mig höra nu i november, den var på riktigt. Jag hade inte fått "pippi". Det lät som det brukar göra på våren... Läste i tidningen att många småfåglar stannat kvar denna ovanligt milda höst. Tyvärr vet jag inte vilka fåglar jag hörde. Jag har mycket stora brister i min fågelsångskunskap. Jag kan skilja på en gök och en kråka och möjligen urskilja en bofinks sång...

Igår var det Fars Dag. När jag läste tidningen konstaterade jag att det vimlar av "världens bästa pappor"! Det var härlig läsning. Själv är jag stolt över att jag har "världens bästa pappa" till mina söner! Min egen far är död sedan många år. Jag har kvar några Farsdagskort som jag ritat och plitat när jag var liten. Jag tror att han var lika glad över dem som över den obligatoriska slipsen.

"MIn pappa kan allt, till och med det han inte kan."
Hillevi, 6 år

"Det är väldigt typiskt för en mamma att gifta sig med en pappa."
Isabel, 5 år

"Pappor är nöjda med ganska lite, bara det är stort nog."
Jan, 6 år

"Min pappa ville att vi skulle gå med i EU. Det ville inte min mamma. Men det blir alltid som min pappa vill."
Christina, 7 år

"Min pappa måste flytta ut på landet, så nu har jag en ny pappa som håller sig i stan."
Selma, 7 år
(samtliga citat ur : "Gud som haver barnen kär, har du någon ull")


Idag flyttade en ny ängel in hos mig. Visst är hon söt!
Fick henne och blomman av en kär vän.
Gissa om jag blev glad...Jätteglad!
Tack!

Till sist: Var rädd om dig - du är värdefull!

Novemberdag vid havet. Bönan

Jag tillhör den stora skaran människor som har tinnitus. Ett ständigt brus i öronen och från och till ringande ljud. Att detta är jobbigt kan jag lugnt intyga. Hörseln blir sämre också, vilket har till följd att det lilla ordet"va?", blivit ett allt vanligare ord i mitt vokabulär. Det väcker irritation hos mina närmaste och frustration hos mig. Det finns inget botemedel eftersom man inte vet orsaken. Teorier finns det. Stress, buller, höga ljud, hormoner, muskulära spänningar... Allt det där hör ju dessutom ihop... Man får hitta på egna knep att "genomleva" detta. Ett av mina knep är att ha en dag i tystnad och stillhet. Så tyst man nu kan få det i vår bullriga värld... ( Nobelpris till den som uppfinner tysta maskiner och fläktar!) Jag har en sån dag i dag. Eller "har och har", jag har "tagit" mig en sådan dag...

"Jag tänker att kroppen är defekt. Hur vi än skapades, av Gud
eller enligt Darwins evolutionära modell, så missades
en viktig anatomisk del, öronlocken. Var är öronlocken?"
Linnea Larsson Lesse


Så tyst, så stilla, så vackert

Jag tycker om att vandra på kyrkogårdar. Där är så tyst och stilla. Det är intressant att läsa på gamla gravstenar. Förr var det så viktigt med titlar. Det är "Juvelerare" och "Redare" och "Kamrer" och "Klockare" osv och alla är de män. Kvinnor har möjligen titeln "hustru". Där finns ingen "Sotare" eller "Sopåkare" eller "Piga"... Man kan ju leka med tanken på vilka titlar man skulle kunna tänka sig nu eller i framtiden... "Programledaren", "Idolen", "VD:n"...
Knappast "Lokalvårdaren"," Förskolläraren" eller "Sjuksköterskan". Men det är ju förstås ofta kvinnliga titlar. Hur som helst så säger ju inga titlar något om vilka de här människorna verkligen VAR.


Stilla vatten
I förgrunden syns blommande rödklöver. Det är ju "bara"november, som bekant...

Vad gör jag då denna "tysta" dag? Vilar, lyssnar på avslappnande musik, mediterar, tränar yoga, läser...
Många människor verkar vara rädda för tystnaden. De kanske är rädda för att höra sitt eget hjärta slå eller för att plötsligt höra den där "inre rösten"? När man väl kommit över den rädslan kan man upptäcka att det är energigivande med stillhet och tystnad då och då.

"Om man håller för öronen så hör man hjärtat"
Sara, 6år (Ur boken Tyst!)

Till sist: Läser i GD att "Ur led är hösten."Man har fått in bildbevis på jordgubbar som både blommar och bär kart samt mogna smultron!

I morgon är det "elvornas" dag. 11-11-11

Gotland hösten 2003

Det är Allhelgonahelg. En helg för eftertanke och en helg då vi minns våra bortgångna nära och kära.Vi tänder ljus som lyser upp höstmörkret. Bilden ovanför är från 2003, ett år då jag miste många som stod mig nära. Jag var på fyra begravningar och det året kändes det extra viktigt att få ha lugn och ro omkring mig under Allhelgona.

Efter hockeymatch (gudsonen höll nollan!), tog jag och maken en promenad ut till havet. Trots att det var novembergrått så var det ändå otroligt vackert! Jag lärde mig för många år sedan att se på novemberväder på ett nytt sätt. Jag var på hemväg från mitt dåvarande jobb. Fick sällskap av en kollega på bussen. Vi jobbade inte ofta tillsammans så samtalet gick lite trögt. Jag beklagade mig över det "trista, gråmulna novembervädret." Då säger min kollega: - "Jag tycker att det är vackert väder. Jag älskar det här vackra lila skimret som syns under november." Jag tittade misstroget på henne. Lila skimmer? "Du var då mig en lustig en", tänkte jag. När min kollega stigit av bussen tittade jag ut genom fönstret. Höjde blicken upp mot trädens nakna grenar. Och plötsligt såg jag det, det lila skimret... Ungefär samma lila ljus som ligger över träden på våren strax innan knopparna öppnar sig...


Min "påminnelseängel".

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om märket Willow Trees produkter. Särskilt deras änglar. Under ett besök i Göteborg förra hösten, tog jag och min mamma en promenad till stadsdelen Haga. I ett skyltfönster fick jag syn på en ängel som jag kände att den, just den, skulle jag vilja ha. När jag kom hem från resan, insjuknade jag och mådde väldigt dåligt. Kontaktade en kär vän och bad om att hon skulle tänka på mig lite extra och be för mig. Det gjorde hon. En dag när jag skulle hämta posten låg där ett paket. Men jag fick inte ut det ur brevfacket. Vi fick ringa posten och be dem komma och låsa upp. Det var en fredag eftermiddag och vi var ute i sista minuten. Men vi fick hjälp. Döm om min förvåning när jag packade upp paketet från min vän och såg att däri låg precis den ängel som jag önskat mig! "-Men, hur kunde hon veta?", tänkte jag. Det kunde hon inte... Alla änglarna har ett "namn", min heter Remembrance, "påminnelse". Min vän hade bifogat ett brev där hon skrev att denna ängel skulle påminna mig om att änglarna alltid finns vid min sida... Det var precis det jag behövde få höra just då!

Vare sig man tror på änglar eller inte ,så ger väl ändå tanken på att det finns någon där vid ens sida, en skön och fridfull  känsla...

 

"UNDRET ÄR INTE
ATT FLYGA I LUFTEN
ELLER ATT GÅ
PÅ VATTNET
UTAN ATT VANDRA
PÅ JORDEN"
Ernst K

Allas vår Ernst säger också så här: "Man ska kunna använda grejorna hemma. Gör en läcker sallad och servera den i kristallskålen från Kosta Boda. Gärna en måndag. Våga använda det du har." (Ur Gestrike magasinet )
Kloka ord tycker jag. Jag är själv väldigt dålig på att använda "finporslinet" till vardags. Men det är ju vardagen man ska förgylla och såå ofta har man ju inte stora bjudningar. Porslinet står där i skåpet och dammar igen... Och inte lär mina söner vilja ärva det sen, de har ju samlat ihop till eget.



Värmland, november 2003

Denna magiska höst fortsätter att slå värmerekord. Det kändes lite ovanligt att konstatera att det var + 11 grader kl 23 den 1 november! I love it!
Jag var till tandläkaren idag. På den årliga kontrollen. Inga hål i tänderna - tack och lov - men ett stort hål i plånboken... bäst att fortsätta sköta om gaddarna ordentligt!
Igår fick jag ett vykort från en vän! Ett vackert kort med höstmotiv. Lycka! Vi skickar alldeles för få vykort till varandra, tycker jag. För att inte tala om handskrivna brev som skickas med snigelpost. Vilken speciell känsla det är att hitta ett vykort eller personligt brev i brevfacket en vanlig onsdag...
Det är torsdag kväll. Mina killar är på hockey. Jag har tänt ljus och sitter och skriver framför TV:n. Inget särkilt att titta på, zappar lite. Skönt att vara ensam ibland...

November
"Naturen blir så stor så här års.
Vid och öppen, utan trädkronor.
Himlen går ner till marken."
Lena Larsson

Kom ihåg: Ett brev betyder så mycket! Vykort också och ett mejl... någon tänker på dig och du tänker på någon...