Som ringar på vattnet

Vaknar sent och är seg

Långsam frukost

Duscha, tvätta håret, klä på

Dags att göra något av dagen

Tillåter kroppen lite jobb?

Eller hemma och vila?

Är trött på vilan!

Undviker nyheter och sociala medier

Tjuvkikar bara

Blir så ledsen över hatet 

Kärleken finns där också att läsa om

Att ta till sig

Tack och lov

Längtan till jobbet är stark

Och längtan till mina två och fyrbenta 

vänner

Har nära till jobbet

Möts av make och hund <3

Mycket jobb väntar

och jag orkar!

Mycket prat med vännen

blir det också.

Det var så längesedan sist ;-)

Blir jobb hemma också

Det går bra

Men kroppen värker

Inte bra

Har fått påskkort!

Vad glad jag blir :-)

Det var min måndag det...Ingenting märkvärdigt, men bra. Det är skönt med vanliga dagar...också...:-)

Och kvällen? 

Ja, kollade TV-tablån och konstaterade att man kan då göra program av precis vad som helst. Reality-TV. Och det finns alltid folk som ställer upp! ;-) Ikväll börjar "Tro, hopp och kärlek", där tre präster i Svenska Kyrkan och en pingstpastor söker kärleken. Ikväll är det presentationsprogrammet och sen är det upp till folk att söka för att vara med. I mina öron låter det som samma koncept som "Bonde söker fru", fast nu har huvudpersonerna krage runt halsen i stället för kossor. ;-)

Om jag ska se? Kan nog inte låta bli. Det är ju allas vår Mark Levengood som är programledare. :-)

Det är vad jag alltid tyckt. Visst gillar jag att resa och hitta på äventyr men lika ofta gillar jag att softa och gå runt husknuten och hitta äventyret där ;-)

Efter avverkningen förra året har vi nu tillgång till skogen bakom huset. En "trollskog" med mossmattor och gamla träd. Det är lite äventyrligt att ta sig fram. Över diken med vatten och över nerfallna träd. Hunden skuttar lätt, maken tar jättekliv medan jag försöker "balansera" mig fram. Solen glittrar mellan träden och värmer gott i ryggen. 

"Mossmatta"

Alla kanske inte tycker att det här var särskilt märkvärdigt. Men jag har alltid älskat skogen och dess magi och skönhet. Dess vila och stillhet. Och har man äventyret intill knuten så ska man väl ta tillvara det? 

Man behöver inte krångla till det. Allt behöver inte vara så märkvärdigt :-)

Tack älskade make för att du lockade med mig på detta lilla äventyr. <3

Earth hour i kväll 20.30. 

Sommartid - klockan dras fram en timme.

Och minst lika viktigt:

Eller hur?

Tack för att du läser min blogg!

Allt gott önskar jag Dig!

❤️

Nya penseldragDet här är bara början...

När dagen bjuder gråväder är det extra skönt att experimentera med färger inomhus. Och den färdiga bilden kommer vara färggrannare än början...tror jag ;-)

Nu är datum bestämt för kursstart i Vedic Art. Åh, vad det känns spännande! 

Om en vecka är det långfredag. Påsken närmar sig, den som kändes så långt borta! :-)
Detalj från målningen som nog blir ett långdraget projekt...

"Vad fanns det att se?"

Är ord som följt med mig sen jag såg senaste delen av "När livet vänder". Det var en kvinna som sa de orden. Hennes man tog sitt liv för några år sedan när hon väntade deras gemensamma barn. Han hade varit deprimerad, han medicinerade. De hade varit på en fin resa tillsammans. Kvällen innan självmordet hade de haft så fint tillsammans. Han lämnade en liten lapp till henne där han skrev att han älskade henne men att han inte orkade längre...

När programledaren ställer den vanliga frågan om "de inte anade något, om de inte sett något", blir kvinnan nästan upprörd. Naturligtvis har hon ställt sig den frågan massor av gånger och hon säger: "vad fanns det att se?" Den frågan lägger bara skuld på anhöriga...Hade de sett något hade de naturligtvis gjort något!

Tänker på detta nu när det verkar som om andrepiloten i flygplansolyckan medvetet kraschlandade planet. Han var tydligen sjukskriven för psykiska besvär...men det dolde han för arbetsgivaren...

Vad känner och tänker anhöriga nu?

"Vad fanns det att se?"

( Det här är ännu obekräftade uppgifter )

Det som hänt är fruktansvärt. Kvinnan i programmet har gått vidare nu. Hon måste ju få leva sitt liv. Det var starkt att berätta!

Flygplanskraschen...ja, de anhörigas liv måste ju nu vara totalt kaos...

Vi får be våra böner och sända ljusa tankar till dem alla.

Allt kan vi inte förutse, alla katastrofer kan vi tydligen inte förhindra...visst är det svårt att acceptera!!!???

Men vi måste alla gå vidare med det liv vi har att leva <3

❤️

Bild från Fb

Nu skapar vi oss en bra helg med de möjligheter vi har.

Ljus och Kärlek

❤️

Styrkan i orden.

Jag "fastnar" för vissa ord ibland. "Smakar" och känner på dem.

Just nu har jag fastnat för: Visshet...

Att vara förvissad om något... Det är ett starkt och djupt ord för mig. Visshet är synonymt med "säkerhet", "övertygelse", "klarhet" mm...

För mig är visshet något personligt upplevt. Hur många "motbevis" det än finns så kan jag ändå vara förvissad om min egen erfarenhet, upplevelse, kunskap....sanning! :-)

Det är vackert det ordet, visshet, inger förtroende. Är jag förvissad om ;-)

Svaret på varför det störtade kanske vi får. En teknisk förklaring. Men alla de andra frågorna... Tankarna ilar iväg till alla de sörjande anhöriga. Må de få den kraft de behöver....

:-) 

Jag blir så glad av att läsa om sånt engagemang. Det finns så många goda människor! :-)

Jungfru Marie Bebådelsedag idag. Och Våffeldagen. Maken och jag är otraditionella och äter annan god mat idag och våfflor någon annan dag. ;-)

Nej, det blev ingen yoga för mig igår. Kroppen är inte snäll mot mig nu. Men inom mig växer det fram en vilja, en stark vilja att kunna plocka fram kraft, nya energier, öppna upp...så tillbaka på Bättringsvägen ;-)

Ännu finns det lite "go" kvar i den här "tanten" ;-) 

Det kan ni vara förvissade om ;-)

Alla dagar är Din Dag! 

❤️

Men jag gillar inte att det fortfarande värker i rygg och axlar.

Lite deppig äter jag frukost och kollar Fb. Och där står det ett inlägg,från en fin vän, som förändrar min sinnesstämning i ett huj. Jag har fått lov att citera:

"Idag är en perfekt dag för att ta ut lite glädje i förskott och skratta lite i onödan känner jag."

Wow, älskar sådan livsfilosofi. Tror jag ska använda dessa ord som en affirmation alla de där tröga morgnarna :-) Tack Losse <3

Helt klart får det där med att lägga i båten vänta länge än...men oj, vad vi längtar :-)

Längtar gör jag också efter blåsipporna. Bladen tittar upp men ingen tillstymmelse till knoppar...ännu.

Aftonbladet skriver att vi genomlevt en "köldchock"....??? Hm...är minusgrader i mars en "köldchock"....???? 

Milda makter! ;-))

Min destination idag är Glädje. Försöker navigera mina tankar förbi orosmoln och negativa vibbar, mot ljusa och hoppfulla tankar. :-)

Målet i morgon är att kunna vara med på yogapasset. Så jag tar ut den glädjen i förskott och skrattar lite i onödan. ;-) Det kan inte vara skadligt ;-)

Hopp, glädje och ljus

önskar jag er ❤️

"Att må så bra som det går"

Är några av de ord som jag tar till mig och bär med mig från Louise Hoffstens bok, "En näve grus".

Yes!!!

Jag lovade berätta om L Hoffstens bok;

Läs den om du gillar rock, blues och jazz. Läs den om du gillar poesi och andlighet. Läs den om du är intresserad av hur det är att leva som artist med en kronisk sjukdom.

Louise är en klok tjej, insiktsfull och öppen. Ibland upprepar hon sig och ibland tappar hon tråden men jag gillar boken. Känner igen mig i mycket av hennes tankegångar. Och jag har fått nya insikter :-)

Louise citerar flera dikter ( och fräcka snapsvisor..hi hi) Här är en favorit för mig:

"Sen ett upptäckande av tomheten

En strof ur dikten "Process" av Peter Curman

Ytterligare en sak vill jag bära med mig från boken och dela med mig av. Louise berättar att hon under en resa i Kenya träffade en man som stolt visade henne en kompost (!) "Nothing is waste", sa han. Allt har ett värde. Matavfallet förvandlades till jord i komposten och i den näringsrika myllan odlade mannen bra mat..,inget är skräp! :-) Ingenting blir som det var men det blir något annat.

Ljus och kärlek

❤️

Glatt hoppade jag ur sängen i morse, eller nej, inte hoppade men tog mig upp i alla fall. Kände genast att jippi det gör mindre ont i ryggen idag! När jag klädde på mig kom jag ihåg att sätta på mig två omaka sockor för att uppmärksamma Downs syndrom. Jag gillar ju olika så jag rockade sockorna idag. ;-) Facebook var full med bilder på färgglada sockor! Härligt! 

Solförmörkelsen. Jo, jag såg den ganska bra, trots en molnig himmel. Men det var omöjligt att plåta den med mobilen. 

Många tycker tydligen att det här var väl inget att uppmärksamma för vi har ju "solförmörkelse nästan året om"...och så kan man väl tänka. (Det svenska gnället) Man kan ju också vända det till något positivt. Att månen skymmer solen är något som händer väldigt sällan så vi fick vara med om något lite speciellt. Får man vara glad över det? ;-)

Jag tycker att allt som handlar om universum, solarna, planeterna, vintergatorna...är väldigt intressant och spännande :-)

Och gnället? Äh, jag struntar i det :-) Man har så roligt som man gör sig! ;-)

Så jag tar av mig "gnällkoftan"....Ah, befriande och skönt! ;-)

Det är vårdagjämning och nymåne idag också! Härligt! Massor av energier i rörelse. Förhoppningsvis positiva energier.

Och så kom blötsnön... den försvinner snabbt :-)

Jag kanske ska förklara lite mer vad jag menar med "gnäll". Det är för mig inte att beklaga sig över tråkigheter, sjukdomar eller liknande. Gnäll är för mig en ovana att hela tiden hitta något negativt i allting.  Okey?

Det är lite av jante över gnället också.

Så nu punkt för detta. :-)

Vill bjuda på något vackert;

Till sist:

Har börjat plockat undan grejer och möbler från fönster och väggar. Nästa vecka kommer de hit och ska fixa fönsterventilationen. Efter 7 år (!) ska vi äntligen slippa ha handdukar/filtar i fönstren mot vinddraget..."Bra jobbat där Skanska!" Not! :-(

Kanske ska köpa nya gardiner till sovrummet nu??? Hm...;-)

Själv blir jag glad av att bara läsa denna solskenshistoria :-)

Man blir ju faktiskt glad av att hitta de där små "solarna" i dikeskanten. Samma glädje varje år :-)

Ord jag skrev för längesen men som känns aktuella just idag. Om man byter ut "stol" mot "säng". Efter en hostig, sömnlös natt har jag delvis ankrat i sängen idag. 

Läser om  Louise Hoffstens liv i hennes bok "En näve grus". Om hennes familj, musiken och den svåra sjukdomen MS. Om skoven som dyker upp titt som tätt och försvårar hennes tillvaro. Men också om hur hon lärt sig att ta tillvara den vardagliga lyckan. De lyckliga ögonblicken. Att njuta av stunden. 

Även om jag inte alls har en lika svår sjukdom som hon har kan jag ändå ibland känna igen mig. Och jag tycker att jag blivit riktigt bra på att hitta de lyckliga ögonblicken och att njuta av det lilla och nära. :-)

Han var väldigt söt när han var liten kan jag meddela :-)

Jag har en gång i mitt liv fått kämpa en hård kamp för det jag trodde på. En hård kamp för något jag visste skulle bli bra för alla inblandade. Jag kände i hela mig en övertygelse om att detta var rätt. Jag var inte ensam, min make var med mig men det var jag som fick ta den känslomässiga biten. Jag blev kallad "egoist", "kärlekslös", "otacksam" och annat obehagligt. Några tog avstånd från mig, andra stöttade. Men den känslomässiga kampen var min. Den pågick länge. Jag bröt ihop många gånger men jag gav aldrig upp. 

"Vi vann", maken och jag. Men tilliten och självkänslan fick sig en ordentlig törn och det tog många år att bygga upp den igen. Några hade stuckit in ett svärd i mitt hjärta och jag måste själv dra ur det. 

Idag är jag stolt över att jag följde min inre övertygelse. Men det är ingen triumf, sorgen över det jag utsattes för går aldrig helt bort...

I tankarna återkommer jag till det där med kamp. Att kämpa för något. Hjärtats kamp. Jag undrar så hur det står till med hatarnas hjärtan? Inget gör så ont i mig som att läsa eller höra vänner uttrycka rasistiska och hatiska ord. Man kan skylla på okunskap, missnöje och fördomar när det gäller åsikter. Men när det går djupare, när det handlar om själva värdegrunden då är det något annat...vad???

Jag läste någonstans att när Berlinmuren föll måste vi ha något annat än öststatskommunisterna att hata. Då gick hatet över till muslimerna....

"Måste hata?" Är hatet inbyggt i oss??? Det tror inte jag. Vi har ett val.....Alternativet heter kärlek...

Solen skiner och det droppar "drippdropp"...vår!!!

❤️

Det är ett mirakel varje gång det sker. En ny själ har landat på jorden.  Sååå välkommen <3

På tal om att skapa så har jag idag varit på konstutställning. Vedic Art. Härligt och kreativt. Möttes av en kram från min blivande lärare :-) Det kändes mysigt.

Fick provsmaka lite raw food också. Gott! Riktigt gott! :-)

Nu är hunden och jag ensamma igen. Det är hockey på Gavlerinken...

Själv tänker jag se Melodifestivalen ikväll. Krypa upp i soffan och smaska på något gott. Och det skulle förvåna mig mycket om inte Måns vinner..,,;-)

Skönt att vara ensam ibland. Stunder att meditera. Filosofera. Smälta intryck.

Det är spännande och lite oroligt i den politiska världen just nu. Det är som om vissa saker ställs på sin spets. "Pengar eller mänskliga rättigheter"? Det är att hårdra det kanske men i botten är det ju det som det handlar om...vad är viktigast? Och hur uppnår vi bäst ett gott resultat? 

Jag har inga svar men jag har mina tankar och åsikter. :-)

Till sist, den här stämmer på mig. Kanske på dig ;-)?

Om man står tyst och lyssnar hör man hur det knäpper i marken. Man kan nästan höra hur gräset reser sig. ;-)

Inga spår av möss denna gång heller, tack och lov. Det är inte kallt men vi har tänt en brasa ändå :-) Mysigt :-)

Idag kom boken jag beställt:
Ska bli spännande att läsa. Jag har börjat och blev förvånad över att hon skriver om andlighet. Positivt förvånad :-) Men jag har alltid tyckt att Bluesmusiken är andlig ;-) 

Framförallt handlar boken naturligtvis om sjukdomen MS. Att leva med MS. Recension kommer senare ;-)

Ljus och kärlek

❤️

Efter jobbet satt jag en stund på balkongen och vände ansiktet mot solen. Skööönt :-) Lät lavendelbuskarna få lite sol också. De verkar ha överlevt vintern och lavendeldoften spred sig snabbt på balkongen. Ahh, ljuvligt :-)

På senaste tiden har jag tänkt på att det är så många av våra nya artister som berättar om hur mobbade de varit under sin uppväxt. De har känt utanförskap. Musikframgångar har väl på något sätt blivit lite av deras revansch. Att visa att de minsann "kan lyckas" har väl varit deras drivkraft. Det finns ju andra sätt än musiken att få bekräftelse på. Många realitysåpkändisar har berättat om mobbning...att bli kändis är ett sätt att få revansch...på gott och ont....

Jag ryser alltid över dessa ord, men jag gillar dem också. För de förklarar så bra varför människor gör så konstiga saker ibland. Hur många gånger har man inte stirrat på TV:n och funderat på "varför ställer folk upp på detta"? För att synas. För bekräftelse. För att bli känd. Till vilket pris som helst...

Till sist:

Det tror jag på ❤️

Krya på er ni som har flunsan eller andra ovälkomna gäster. 

I morgon får vi göra oss en bra torsdag! :-)

Idag blåser det virvelvindar igen. Solen skiner och det är 10 grader varmt. Mycket sand och grus är kvar på gator och trottoarer och när vinden virvlar upp sanden blir det nästan som "sandstorm". Det gäller att hålla huvudet åt rätt håll så att man inte får in sanden i ögonen. 

Har varit på yogan idag. Vår lärare hade fått frågor angående det stora utbudet av olika former av yoga. (Mediyoga, hormonyoga mm)Vilket är bäst för det här och är det här bra för mig, osv... Vad är det som skiljer de olika formerna åt?

Och svaret blir ,som alltid inom yogan, så befriande:"Yoga är yoga." De klassiska formerna av yoga är flera tusen år gamla och ser till hela människan. Nu när  yogan blivit så stor i västvärlden kallar man det för olika namn. Ingår i marknadsföringen. ;-) Yoga är yoga och det viktiga är att "man gör yoga". :-)

Det kan ju låta lite "flummigt" men jag tycker att det är så skönt med det här tankesättet. Att inte dela upp, inte krångla till, inte bedöma. 

Yoga Är Yoga. <3

Så sant <3 Öva, öva, öva ;-)

Ljus, kärlek och frid

❤️

Dansa glädjen i mig

Appen "Hälsa" fanns med i min nya iPhone, liksom en del andra som jag inte brytt mig om. Idag blev jag lite nyfiken och gick in där....och stirrade förvånat på tabeller över mina steg den senaste veckan!!! Va??? 

Nej, det var ingen kul syn, tillsammans med iPhonen rör jag mig väldigt lite...hm...;-)

"Jag ska gå ut med Pavvo (vår hund) om en stund, ska du hänga med?", undrar maken.

"Ja, tack, det vill jag!" ;-)

Ute blåser det rejält. Virvelvindar. Kalla virvelvindar. Till och med vattnet i kanalen virvlar och vinden kastar fram vågorna. Mitt på bron över ån står det blommor. Blommor till minne av en människa som inte orkade leva längre... Vad händer i människors själar? ...Frågan flyger iväg med vinden...allt får man inte svar på...energin över bron känns tung och sorgsen...tankarna går till anhöriga, må de finna tröst och frid...

<3

Några till steg registrerade i appen :-) Vem vet, kanske kan det här uppmuntra till mer rörelse? ;-) Så mycket som nu kroppen tillåter. 

Men...jag gillar egentligen inte det här att det jag gör registreras...när man inte själv valt det...hm...antingen blir appen till nytta eller så tar jag bort appen...lite bestämmer jag också...om det nu går att ta bort den? Om inte, får jag spader, jag lovar!!! Kan man söka hjälp någonstans när apparna tar över ens liv??? Hi hi ;-) Alla dessa "välfärdsproblem"! 

Nu: städ, tvätt, städ, tvätt, städ..............Med eller utan app??? :-)

Go lördag på er!

Jag tänker på att hur ofta har man inte vid dagens slut konstaterat att nu är det över det jag oroade mig för igår. Och ibland har man insett att "det var ju ingenting att oroa sig för" ;-) Andra gånger är man kanske besviken eller rent av förbannad eller ledsen...

Men för min del har jag märkt att jag ofta ödslat energi på onödig oro...istället för att släppa oron, inse att det blir som det blir...

Som jag brukar tjata om:

Låt kärleken slå rot.

Låt kärleken slå rot. Överallt. Och framför allt i ditt hjärta.

Och kärleken till dig själv? Kan du säga att du älskar dig själv?

Jag har svårt för det. Men jag tränar ;-)

Särskilt svårt tycker jag att det är att älska min värkande kropp. Jag tänker på det när jag sänker ner den i det varma badvattnet i badkaret för att få lite lindring i värken. Jag har tänt ett ljus. Försöker slappna av i den spända kroppen. En stund. 

Tänker att trots all värk så har min kropp burit mig genom livet. Jag föddes för tidigt och var visst lite "skrynklig" första tiden. Nu börjar jag bli skrynklig igen. ;-)Vi har vandrat genom öken, vi har flutit i Döda Havet, klättrat uppför Mazada, njutit i solsken, bemästrat stormar, blivit genomblöt av regn, åkt skidor och skridskor, joggat, dansat, fallit och rest oss....Vi har burit två fantastiskt fina barn, jag och min kropp. Det gjorde vi bra! Det var kärlek. Som tonåring klagades det på min kropp: -" Du är alldeles för mager, flicka lilla", stönade tanterna. Men killarna klagade inte! ;-) Efter första barnet fick jag snabbt tillbaka min smala kropp. Utan träning. Efter andra barnet gick jag bara upp i vikt och fick börja banta och träna. Det gjorde vi också bra. Men sen började pendlandet i vikt allt efter hur hormonerna studsade omkring och hur mycket stress vi utsattes för. Och så sjukdomen. Värken och tröttheten. Kroppen begränsade mig. Allt mer. Sen sa kroppen ifrån totalt. Kollapsade och jag kunde inget göra annat än vila i det totala kaoset. Själ och kropp hörde inte ihop, kändes det som. Som om maskinen kroppen kraschat och jag var tvungen att leva helt i mitt huvud, min hjärna där det rådde total förvirring. Och någonstans där inne, långt inne, grät min själ förtvivlat....

Nu är min kropp en sliten men ändå bastant kropp som för värkens skull behöver gå ner några kilon. Den bär spår av mitt liv både utanpå och inuti. Mina ben tillåter mig att vandra vidare. Min rygg håller mig ännu uppe. Jag står för det mesta stadigt på marken. Jag hör lite sämre och synen måste ha glasögon till hjälp. Håret är grått men går ju att färga, om jag vill. Mina händer har nästan alltid sett gamla ut så de har inte förändrats :-) 

Tack min kropp! Jag fick denna kropp i detta liv. Jag är tacksam men att älska den, det är svårt.

Och själen? Den mår bättre och bättre. Bäst mår den när den får vila i andligheten. Eller när vi gör något kul. När jag är med mina nära och kära, vänner liksom familj.

Att älska sin själ. Det är också svårt. Men ju mer kärlek jag unnar mig desto bättre mår själen. 

Det som förenar kroppen och själen på ett läkande sätt är yogan :-) För mig i alla fall.

 Själavandring

Igår såg en vän och jag ett tydligt vårtecken: svanar kom flygande, ut mot havet :-)

Ikväll väljer jag att se på del ett i nya säsongen av "När livet vänder"...:-)

Jag får lust att likt en tjurig två-och halvt-åring stampa med foten i golvet. Av frustration...

För jag Vill så mycket men orkar så lite när värken tar över i kroppen...Tröttheten ligger som ett tungt ok över axlarna och vem drog ner den där yllemössan över mitt huvud och ögon? 

NEJ!!!

Så där ja! Nu har jag fått gnälla av mig lite ;-) Tack för det! :-) 

Av med gnällkoftan och på med positiva glasögon! :-)

7 februari