Som ringar på vattnet

Det var värst vad mycket vinter det blev på en gång! Lite för mycket och det är ju inga vackra snöflingor som singlar sakta ner, nej då, det är "snökanon"! Det ligger på från havet, hela tiden. Snöröken yr. De har plogat flera gånger men det syns knappt förutom vallarna som växer och växer...
"Hej mitt vinterland"... Fast jag ser knappt ut genom de snötäckta fönstren... Åns vatten rör på sig fortfarande i alla fall. I snabba vågor in mot stan.
Men jag ska inte klaga! Har fått stanna inomhus hela dagen.
Drabbades plötsligt av en stark längtan efter glögg, pepparkakor och lussebullar... Det hör liksom ihop med snön :)

En vän brukar säga att i den här staden är det alltid "väldigt mycket väder". Är det fint och varmt är det väldigt fint och varmt, är det snö och kallt då är det väldigt mycket snö och väldigt kallt... Och jag förstår vad hon menar ;))

Undrar hur det ser ut i vårt torp? Där det alltid är mer vinter än här...

Jag hade mina funderingar på att åka på julmarknad i morgon. Men jag tror att jag avstår. Hoppas hinna se bocken live i år. Kanske blir söndagsvädret lugnare... Om det slutar blåsa och snön ligger kvar kommer det att bli väldigt vackert!

"Snön ligger kvar. Som ett sprött, vitt
orgelverk.
Tyngdkraften är förändrad, marken blir lätt av vithet.
Träden står nakna, utan att frysa."
- Lena Larsson

Nu börjar det lysa adventsstakar och adventsstjärnor i fönstren. Jag tror det är dags att sätta upp mina också...

Hoppas att alla får en fridfull första advent...

Och plötsligt var det vinter...
Det blåser från havet och det vita lägger sig som ett täcke på tak, mark och grenar. Ikväll är det -0 och det gnistrar lite i snön. Mina fyrbenta vänner älskar snön. Men på vägarna är det moddigt. Såg några bra kommentar till tidningarnas rubriker om "snökaos" och "oväntat besvärligt väglag". De handlade bl a om att "vinter i Sverige innebär snö"... Det är ingen överraskning med vinterväglag i slutet av november... ;)) Det borde inte vara det i alla fall...

Gävlebocken är under uppbyggnad. Hoppas nu att den får överleva julen!

Ibland möter man människor som det "klickar" direkt med. Som om man alltid känt dem fast man inte gjort det. Det känns som "själars möte". En sådan vän hade jag på besök igår. Vi känner egentligen inte varandra särskilt väl ändå gör vi det... Kan inte förklara, det bara är så... För mig var vår träff väldigt energigivande. Och det var ett möte som gick på djupet och var både läkande och roligt. Jag är övertygad om att vissa människor kommer till oss när vi som bäst behöver dem. Men man måste nog själv våga öppna sig också och gå dem till mötes. Och våga ta emot hjälp...
Våga möta en annan själ och se sitt eget liv från en ny synvinkel.
Det finns en mening med att vi vandrar här på jorden just nu...

Ett viktigt möte på Bättringsvägen.

Nu hoppade jag högt i soffan där jag sitter och skriver. Min make skrek ett högt "Jaaa"! TV:n är på. Brynäs gjorde mål ;))) Han får gärna skrika fler gånger i kväll...

Tycka vad man vill om snön men den lyser verkligen upp den annars så mörka kvällen.

Nu skrek maken igen ;)

Och nu igen...

Var rädd om din själ! Och ta det lugnt i vintertrafiken...

Eftersom jag är lite av "vädergumma" så känns det i kroppen att det är "oväder" på gång. Det värker i huvud och leder och jag känner mig lite "urrig". Mycket riktigt. Väderprognosen säger starka vindar, snö och sjunkande temperatur. Det är nog så att vintern är på G...;)
Blåser gör det redan och det går vågor på ån. Under promenaden till närmaste brevlåda idag fick jag hålla i brevet jag skulle posta med båda händerna. Annars hade det nog blåst ner i ån...;)

Jag har letat goda nyheter och hittat två. Båda rörande hundar. En hund på ett skolhem för elever med bl a Asperger och ADHD bidrar till lugnet i klassrummet. När eleverna klappar hunden kommer deras "lugnsystem" igång. Vallhunden Sippa kan både lugna och trösta :)
I Östergötland finns nu Missing Dog. Motsvarighet till Missing People. Den ideella föreningen inriktar sig på att hitta försvunna hundar. Hoppas detta initiativ sprider sig :)

Advent närmar sig. Så nu är ämnet avslutning i kyrkan på tapeten igen. Under min skoltid var det här aldrig något problem. Vi hade aldrig vare sig jul eller sommaravslutning i kyrkan. Jag förstår inte detta behov av tradition. (Förutom bristen på samlingslokaler. Men det finns ju sporthallar.)Många skyller på "nysvenskarna". Att de är de som av religiösa skäl är emot avslutningar i kyrkan. Ett missförstånd. Det är främst ateisterna som är emot och det kan man ju förstå. Sommaravslutning har ju inte med kyrkan att göra men julen har ju ett kristet budskap.Också.För våra jultraditioner är ju ett "hopkok" av den gamla "jolen" och den kristna julen och är nuförtiden mest en "konsumtionstradition".Psalmer tjafsas det om också. Vissa är tillåtna andra inte. Det verkar som om det handlar om mer eller mindre "skadliga" psalmer?Jag vet inte hur starkt barn blir påverkade av att höra ord som "Gud och Jesusbarn", en gång om året?? Sverker Olofsson tyckte på Go kväll att kyrkan skulle ta emot barnen och bjuda på saft och bullar och sjunga "Hej tomtegubbar".... Ja, vad ska man säga? ...hi hi... Skönt att man inte är rektor och behöver besluta i denna fråga...
Jag minns mysiga julavslutningar i klassrummet och jag tror inte att jag tog skada av de vackra julpsalmerna ;) Eller?

Ser fram emot att få besök av en fin vän i morgon. Har t o m orkat tillaga en paj idag. Det var evigheter sen sist... Nu gäller det att väglaget inte blir för dramatiskt i morgon...

Målade för många år sedan en tavla där mitt kluddande visade sig bli fyra träd lite huller om buller... Jag kallar den "de fyra årstiderna" :)

"Naturen blir så stor så här års.
Vid och öppen, utan trädkronor.
Himlen går ner till marken."
- Lena Larsson
( ur Födelsedagsboken. November)

Fredag eftermiddag. Solen börjar gå ner. Jag sitter vid köksbordet, tittar ut över åns vatten och försöker samla tankarna och känslorna. Det finns nästan inget som upprör mig så mycket som rasism. Det kokar i mig. Jag försöker besinna mig själv. Funderar på mina egna fördomar, reaktioner och tankar. Visst reagerar jag känslomässigt ibland och tänker tankar som "typiskt dom" och "så där är dom".... Men jag har på senaste tiden tänkt till en gång till. Ställt mig själv frågor som "varför reagerar jag så här?", "vad är det som gör att jag anser mig ha rätt att döma?", "vart tog mina tankar om allas lika värde vägen?"...
Det är så lätt att döma ut en hel folkgrupp efter att ha sett någon/några göra ett fel/brott. Men skulle vi själva vilja bli bedömda efter vad någon/några svenskar ställer till med???
Svenskar ja... Det har ju blivit en väldig debatt om vilka som kan kalla sig svenskar och om vems land det här är. Svaret är väl självklart: den som har svenskt medborgarskap är svensk!!!
Vad har utseendet med saken att göra?

Varifrån kommer mina fördomar? Varifrån kommer dina? Vad bottnar de i? Erfarenhet? Rädsla? Okunskap? Har vi ärvt dem? Har vi valt att ha dem?
Jag tror att det är bra att rannsaka sig själv ibland. Tänka en gång till. Skaffa sig kunskap.

"Innan man är riktigt säker på en sak är man gärna tvärsäker."
- Arne Hirdman

Jag gick en gång en kurs om Invandrarkunskap. Ett bra föredrag hölls av Gillis Herlitz, antropolog och etnolog. Han berättade bl a att en man kommit fram till honom och undrat "varför alla greker pratade så mycket i telefon". När Herlitz frågade varför mannen undrade detta blev svaret att han städat tillsammans med en grekisk man på ett kontor om nätterna och greken passade då på att ringa hem till Grekland... ( detta var före mobilernas tid)
Så lätt drar man alla över en kam...;))

Varför är det lättare att se olikheter än likheter? Varför kommer de negativa tankarna lättare än de positiva? Är det för att vi är rädda? För att tillfredsställa vårt ego?
Jag vet inte. Många frågor rusar runt i huvudet. Som ni märker. :) Alla får hitta sina svar. Sin sanning. Det viktigaste är man inte är likgiltig...

Ibland blir jag orolig inför framtiden. Främlingsfientligheten skrämmer mig. Men så fokuserar jag på alla goda krafter som finns. På all kärlek och medkänsla. På alla som vågar öppna sina hjärtan och sprida ljus. På alla kloka människor. På alla modiga människor. Då finns hoppet om en ljus framtid där igen!
Ljus och kärlek till er!
<3

Eftersom jag hade tid och möjlighet tog jag mig en promenad i det sköna novembervädret idag. I kanalen simmade änderna. Tror att både de och jag njöt av solen :)

Ooops glömde bilden. Här är "Novemberblom" :)

Onsdag förmiddag. Solen gör sina försök att tränga sig fram genom molnen. Kommer nog att lyckas för det finns blå luckor :) Hela + 9 grader ute. Bra för att vara november!
Vaknade i morse av ett glädjande sms från min äldsta lillasyster. Hon blev farmor i natt! Grattis till farmor och farfar och de mysiga föräldrarna! Välkommen till världen lille pojk!!! Ännu ett mirakel <3
Igår var det internationella barndagen. Man önskar att alla barn var lika efterlängtade och välkomna som detta lilla "knyte". Och att alla barn föddes med samma förutsättningar till ett gott liv! För alla barn är mirakel och alla barn borde ha samma rättigheter vart i världen man än föds!

Jag tog ytterligare ett steg på Bättringsvägen igår. Fick min tredje behandling hos "min" osteopat. Kändes väldigt bra. Men idag är jag lite "dagen efter" i kroppen. Men det är ju bara som det ska vara. :)

När jag kom hem från jobbet igår kände jag genast en mindre trevlig lukt som kom emot mig. Hm... Jag insåg att det nog gått lite för lång tid sen vi gått ut med soporna... Snabbt kollade jag under diskbänken. Alla kärl var halvfulla utom kompostpåsen som var mer än full . Överst låg ett svart bananskal och...en massa små vita maskar!!! Iii, så äckligt!!! Jag tog upp påsen för att snabbt stänga igen den. Då konstaterade jag att "maskarna" inte rörde på sig... De "levde" inte... Plötsligt fick jag syn på att det låg "maskar" i diskhon också... Så kom jag till insikt. Sonen hade lagat nudlar till lunch!!! Det var inga maskar, det var nudlar!!!
Tack och lov och fniss fniss!!!
Kanske lärde jag mig ändå en läxa: Gå oftare ut med soporna...

Hittat en dikt av Zacharias Topelius som jag tycket passar i höstmörkret;

"Ty var vinter har vår,
och ett hopp har var höst
och var midnatt i morgon förgår.
Jag vill tro på en sol
och på rosornas röst
och på ängarnas älskliga vår."

Novemberblom:

En skön mysig känsla lever kvar inom mig sen igår eftermiddag och kväll. Äntligen hände det! En "gammal" vän ringde upp mig. Vi hade inte hört varandras röster på ca 15 år. Det här blir nervöst hann jag tänka och uttala innan vi satte igång och pratade som om vi talats vid för en månad sen. Vi hittade direkt tillbaka till tonen, humorn, allvaret, öppenheten och förtroligheten. Helt otroligt! Vi har ju blivit medelålders damer sen sist. Men vi pratade som om vi fortfarande var de tonårsflickor som vi var när vi först träffades under gymnasietiden. Vi har levt skilda liv, långt borta från varandra men vänskapsbandet finns kvar. Vi är väldigt olika personligheter men har så många lika känslor, tankar, erfarenheter. Det behövdes bara ett telefonsamtal så hittade vi tillbaka till varandra. Det här var upplyftande och gav mig massor av energi :)) Vi kommer att ringa varandra igen för vi har så mycket att prata om! Det är fantastiskt det där med vänskapsband. Har man en gång knutit det så finns det alltid kvar...I detta fallet med ett långt fysiskt avstånd men samtidigt bara ett telefonsamtal bort...

Så mitt tips till den som eventuellt tvekar om att kontakta en gammal vän: Gör det!!!

Denna grå novembersöndag fick jag och maken med oss den studerande sonen ut på en promenad. Det var inte varmt...man kan väl kalla det "friskt", tror jag... ;))

Har putsat silver idag. Det sker inte så ofta. Men nu blänker det fint här hemma. Det bästa med att putsa silver är att man får tid att filosofera lite för sig själv. Över livets små och stora frågor. Att filosofera innebär ju inte att man finner svaren. Det är mer att fundera lite djupare än annars. Att ifrågasätta "sanningar" och vedertagna teorier. Man får inte fastna eller bli frustrerad. Det är meningslöst. Men gärna inse att livet är ett mysterium och att det finns mycket att förundras över. Och skratta åt!

"Cogito, ergo sum."
"Jag tänker, alltså finns jag."
- René Descartes
En säker kunskap. Det går inte att tvivla utan att tänka och inte att tänka utan att finnas till. Menade Descartes.
Så nu vet ni det om ni plötsligt skulle börja tvivla på er egen existens. :)))

De latinska orden här ovanför är dessvärre några av de få som jag fortfarande kommer ihåg från mina latinlektioner... Varför kommer man ihåg en massa "strunt" men inte det som man vill komma ihåg? Ytterligare en filosofisk fråga? Eller en psykologisk? Jag väljer filosofin för jag är rädd för det psykologiska svaret...;))

Söndagskväll. Mörkret har lagt sig över oss. Månen visar bara en skära. Dags att tända ljus.
Sov gott när det blir så dags!

En tanke slår mig när jag vaknar denna lördagsmorgon: vilket lyxliv jag lever!
Det är inte bara en tanke,det är en insikt.
Okey, lyx och lyx, allt är ju relativt som bekant... Lyx kan ju förknippas med "ytlighet". Med materiell rikedom. I jämförelse med Hollywoodfruarna lever jag ju inte ett lyxliv. Men i jämförelse med en kvinna i ett flyktingläger lever jag ett otroligt lyxliv! För lyx är inte bara yta, lyx är friheten att kunna välja...
I morse kunde jag välja mellan att gå upp direkt eller ligga kvar i den goa sängvärmen en stund. Väl uppe kunde jag välja mellan att duscha före eller efter frukost. Att speeda upp mig på gåbandet eller ta en promenad utomhus för att bli av med de onödiga kalorierna jag lagt på mig efter gårdagens middag ( ett glas rött slank visst med lätthet ner också). Resten av dagen kan jag ägna mig åt tvätt och städ eller vänta med det tills i morgon. Eftersom den manliga delen av familjen ska gå på hockey ( lyx!) blir jag ensam några timmar. Tänker lyxa till mig med fotbad, manikyr och pedikyr. Kanske lägga en ansiktsmask också? Jag kan lyssna på min favoritmusik, ringa en vän, se en film, läsa en bok, meditera, yoga....Vilken lyx! Jag har tak över huvudet, varmt och kallt rent vatten i kranen, en skön säng att sova i, tillgång till så mycket nödvändigt och så mycket onödigt! Jag lever i lyx...
Jag kan välja att vara tacksam eller missnöjd. Jag kan välja mellan att se problemen eller se möjligheterna. Att leva här och nu eller drömma mig bort till en "bättre " framtid som kanske aldrig blir av...Jag kan förbanna mörkret eller tända ett ljus...
Vad drömmer Hollywoodfrun om? Vilka drömmar har flyktingkvinnan?

-"Oh
Think twice
Cause it's another day for you and me in paradise."
- Phil Collins


På balkongen i dag den 17 november. Sol, ljus och lite blomning...:) Tack för det!

Tänk vad livet känns annorlunda efter en promenad på gå-bandet! Vaknade efter en nästan sömnlös natt och kände det som om jag hade en alldeles för liten och trång mössa nerdragen ända ner till öronen... Det är inte lätt att försöka sova utan sömnpiller när man vant sig vid dem... Man kan vara hur sömnig som helst ändå går det inte att somna. Det är som om kropp och knopp väntar på den där signalen: slappna av och somna! Abstinensen gör att man spänner sig. Det surrar i huvudet, rycker i musklerna, pirrar i benen...Man vänder och vrider på sig, vaknar med ett ryck ur någon sorts dvala. Tittar på klockan, hm, jag har nog sovit i några minuter... Så där håller det på...
Men jag tänker inte ge mig!!!
Efter frukost och träning och en dusch känns livet ändå ganska bra :))

Som ni märker har jag bytt design på bloggen. Tycker att den här var fin och passande. :)Tack för alla trevliga kommentarer om den!

Häromdagen kom ett glädjande besked från mammografin.. Det är en sån lättnad varje gång. Jag tänker också på alla dem som fått sorgliga besked... Känner tacksamhet över den fantastiska vården vi har i vårt land! Många blir friska!

Att läsa insändare i morgontidningen blir man inte glad av. Det gnälls och skälls över allting och över ingenting. För att bli glad och på gott humör kan man dra blicken mot den vänstra spalten och läsa under "En blomma till". Där tackar människor för vänligt mottagande inom sjukvården, för vänliga personer som lämnat in upphittade saker, för vänner som ställt upp osv... Alla de där vardagliga gärningarna som gjorts med lite extra omtanke :))

Lite extra krydda i tillvaron stod Zlatan för i veckan med sina 4 fyra fantastiska mål!!!
Samma dag som turbulensen inom SD satte igång. Om det vill jag bara säga att tack och lov att sanningen alltid kommer fram... Lyssnade på Soran Ismail när han satt i morgonsoffan i tv och förklarade att vi måste lära oss att skilja på etnicitet och nationalitet!!! Soran är lika svensk som mina söner. Alla är de från Knivsta!!!
Och Zlatan är svensk!!!

Vill avsluta med att citera Eileen Caddy ur kalendern Juveler av visdom.
16 november:
"Den primära läxan att lära i livet är att hysa kärlek. Kärleken öppnar alla dörrar, förändrar liv och smälter de hårdaste av hjärtan. Den börjar inom dig och arbetar sig allt längre utåt."

Nu ska jag jobba vidare med ett nytt "projekt"...

Trevlig helg till er alla <3

Bildtext till nedanstående inlägg:
"Solen skiner på den vackra Farsdags-buketten."

Rättelse till tidigare inlägg "Far är rar":
Min son var 6 år när min pappa dog, inte 12... Tiden går fort...;)

Jag har nog aldrig gått med så lätta steg till jobbet som jag gör nu. Jag går med lika lätta steg hem igen. Glad över att orka jobba lite och nöjd med det jag utför. En skön känsla :).
Det är lätt att gå när vädret är så skönt som det är idag. Hög lite kall luft, stilla och sol. November när november är som bäst!

Igår fick jag glädja min läkare :). Hade bokat telefonsamtal. När jag berättade hur bra jag mår nu blev hon jätteglad! Jag vet inte om hon enbart tror att det är medicinen som verkat så bra eller om hon insett hur mycket jag kämpat på? Spelar mindre roll, jag känner min egen kamp och jag vet hur mycket mina vänners och familjens stöd betytt för mitt tillfrisknande :))
Allt är inte bra än. Men bättre! Min läkare undrade om jag känner igen mig själv mer nu. På det svarade jag ja...Resan hem har varit lång och svår och en bit på Bättringsvägen återstår. Men jag inbillar mig att jag på vägen blivit vis av skadan. Lite klokare och mer erfaren. Min omgivning kanske inte håller med mig om detta men det är deras problem ;))

Jag var till tandläkaren igår igen. Lagade en tand som gått sönder. Nu försöker jag komma ihåg att tugga på båda sidorna. Det känns ovant men bra:) Vad bra det känns varje gång man är "färdigbehandlad". Yes,ett helt år till nästa gång!!! Förhoppningsvis...
Förr brukade jag kalla tandläkaren för "tandplågarn" men min nuvarande tandläkare är allt annat än en plågare. Dessutom hade kliniken börjat med orangea muggar, munskydd och skjortor. Det lyste upp fint bland allt det kliniskt grå och vita. Tänk vad lite färg gör! :))

Nu vill jag sprida lite ljus i mörkret genom några kloka citat ur "Till Bokmalin":

"Ont blir inte gott förrän 'värren' kommer."
- Finlandssvenskt ordspråk

"Bildning är det som är kvar, sedan vi glömt allt vad vi lärt."
- Ellen Key

"Livet ger oss åter
det vi ger åt andra."
- Ivo Andric

"Hur ljuvt det är att veta!"
- Georg Stiernhielm

"Vi liknar oss mest när vi inte ser oss i spegeln."
- Rabbe Enckell

"Säll är den som har till rättesnöre
att man bör nog tänka efter före."
- Tage Danielsson

Till sist kloka ord funna på Facebook:
"Titta inte bakåt - det är inte dit du är på väg!"

Så, jag vandrar vidare, framåt på Bättringsvägen. Häng gärna med :))

Fars Dag 2012.
En grå dag utomhus men inomhus var det varmt och ljust. Maken uppvaktades av sina söner med en vacker blombukett. Tårta var inhandlad. Familjen var samlad kring matbordet och njöt av den goda maten och av att vara tillsammans en stund denna Fars Dag.
Jag kan lugnt säga att mina söner har en underbar pappa.
Min egen pappa är död sen många år. När han dog konstaterade min yngste son, då 12 år: -" Nu har du ingen pappa längre". Nej, så är det...

Jag vet att jag citerat barns ord om pappor förut, men de tål att upprepas:
(Ur Gud som haver barnen kär har du någon ull)
"Det är väldigt viktigt att ha en pappa som kan simma i vatten. För om man inte kan öva sig i vatten så kan inte barnen lära sig simma och då kan allesammans drunkna."
- Vera, 6 år

"Min pappa är nästan som alla andra, bortsett från att han saknar en hörntand."
- Hanna, 5 år

"Det är tråkigare att vara pappa än att vara mamma. En pappa kan inte klä sig i kjolar eller ha behå på överkroppen."
-Linn, 5 år

"Min pappa måste flytta ut på landet, så nu har jag fått en ny pappa som håller sig i stan."
- Selma 7 år

"Pappor kommer ofta hem från jobbet och börjar bry sig."
- Signe 5 år

Hoppas att många pappor har blivit uppvaktade idag :)

Det har varit en fin helg för mig. Igår mådde jag jättebra av att äntligen klara av att och orka hälsa på kära "gamla" vänner. Så läkande att få samlas kring god mat, prat och skratt :)

I morgon är en annan dag... Nya möjligheter :)

Plötsligt så bara kom den: Energin! När de flesta andra känner sig sega och trötta så piggnar jag plötsligt till :) Trots mörker och kyla... Plötsligt kan jag inte få nog av promenader. Jag går och går och går, både inne och ute. Har ställt fram "gå-maskinen" igen. Var tvungen att damma av den innan jag kunde använda den...;) Jag tar trapporna med lätta steg och tar itu med saker jag borde gjort för längesedan. Njuter av den kalla, höga novemberluften. Plötsligt känns det lättare att andas...
Hoppas att denna energi stannar kvar hos mig ett bra tag för jag behöver träna upp mitt flås ordentligt! Just nu känns det som om jag har samma kondis som en otränad 80-åring... Men med mer energi...hoppas jag....

Jag tror energin kommer både utifrån och inifrån. Har gått igenom min själsliga ryggsäck under en lång tid. Plockat upp gamla jobbiga minnen. Sorger och bedrövelser. Kränkningar och osanningar. Plockat upp dem i ljuset. Förlåtit andra och förlåtit mig själv. Vilket är ett stort och svårt arbete men det går! Sen har jag låtit dem lämna mig. Då har de förminskats och en hel del söndersmulats till intet. Annat ligger kvar, sådant jag måste leva med men som jag inte längre tillåter mig själv att lägga ner min energi på.
Ryggsäcken känns lättare nu. Tynger inte mina axlar på samma sätt längre.

Naturligtvis kommer den att fyllas på med nya negativa händelser och minnen men jag har också plockat fram en massa roliga och positiva minnen. Dem har jag lett och skrattat åt och med värme lagt ner i ryggsäcken igen. De är så lätta att bära! Och med raskare steg går jag nu på Bättringsvägen med min själsliga ryggsäck öppen för nya positiva upplevelser och minnen...

En av de nya positiva minnena jag redan plockat ner i säcken och som jag vill bära med mig är att Obama blev omvald till president. Det var viktigt för vår jord! Må han nu ha kraft och få hjälp och stöd med att komma till rätta med ekonomin och att komma igång med miljöarbetet.

Just nu känner jag en växande tillit till livet. Detta spännande år 2012...

Var rädd om dig!
Lyssna på din kropp och din själ.
Lev i din energi.
Vila i tillit till livet. <3

Det är den 6 november. Gustaf Adolf har namnsdag. Läser i GD att det bara är 113 män som heter så. 24 kallas så eller har det som första förnamn. Namnet finns i almanackan till minne av krigarkungen Gustaf II Adolf... Kan vi inte byta ut namnet mot något namn som förknippas med något trevligare än krig?? Undrar jag....

Solen skiner och jag har parkerat mig på balkongen. Bäst att passa på :)

Har varit på koll hos tandläkaren idag. Min "tandstatus" var inte så bra som den brukar vara. Som följd av sjukdom och medicinering. Jag tog mod till mig och berättade precis som det var. Berättade om den första tiden, i början av sjukperioden. Hur dålig jag faktiskt var. Att jag inte ens kunde gå själv till badrummet. Ännu mindre sköta tandhygienen. Jag möttes av stor förståelse från både tandläkare och sköterska. Kändes bra. De förstod att jag gjort så bra jag förmått. Jag hade inga hål men tanden som gick sönder strax innan jag åkte på begravning måste naturligtvis lagas. Allt till en nätt liten summa...;)

Upptäckte strax innan jag skull bege mig till tandläkaren att jag inte gjort rent mina skor efter helgen i torpet. Så därför tog jag på mig de blå skoskydden när jag kom in på kliniken. Undersidan på skorna syns ju så tydligt när man sitter i tandläkarstolen! Ett minne dök upp från ett tandläkarbesök när jag bodde i lärdomsstaden Uppsala. Hade då en tandläkare av den "gnälliga,skälliga, oförstående och missbelåtna sorten". Hårdhänt dessutom. Det var en pina av dubbelt slag att besöka henne. Själva undersökningen eller lagningen var inget mot det "psykiska " lidandet kan jag lugnt påstå. ;) Hon gnällde på allt och alla. Särskilt sina sköterskor. De byttes ut varje år... En gång var jag så glad och lättad när jag äntligen fick gå hem att jag fullständigt rusade ut därifrån. Nerför trapporna, ut på trottoaren vid den trafikerade Kungsgatan. Fram till övergångsstället och tryckte på knappen för grön gubbe. DÅ andades jag ut och tittade ner på mina fötter. Jag hade inte tagit av mig mina skoskydd!! Mina "medfotgängare" tittade konstigt på mig medan jag försökte mig på ett snyggt balansnummer och helt omärkligt försöka ta av mig "tossorna"... Det gick! Jag försökte se ut som om det regnade när jag med skoskydden i fickan travade över gatan vid grön gubbe...:)))

Presidentval i USA. Jag vet vem jag håller och hoppas på...
På tal om presidenter, Abraham Lincoln får stå för dagens citat:
"Tänk på att främlingar är vänner du ännu inte har mött."

Det är en gråmulen novemberdag i torpet. Tack och lov är det uppehåll. Efter en sömnlös natt ( försöker sluta med sömntabletterna )känns huvudet som en tryckkokare. Tar mig upp och efter frukost går maken och jag med lånad hund på promenad ner till sjön. Det är alldeles stilla och tyst och det ligger en tunn isskiva på vattnet. Hunden, som ännu inte förstått att han är en springerspaniel och därmed vattenapportör, vadar i det kalla vattnet. Det har han knappt gjort en enda gång under hela sommaren! :)

De nakna träden sträcker sig upp mot den grå himlen. Det råder ett lugn som smittar av sig ändå in i själen. Det är som om naturen dragit en djup suck och sen gått in i någon form av dvala.

Nu sänker sig mörkret över torpet. Vi har dragit oss inomhus. Hunden har somnat på golvet framför den sprakande brasan. Vi har tänt ett ljus. Ett ljus till minne av en kär vän som vi nyligen mist. Du fattas oss! Vi möts igen!

Söndag:
Sovit bättre. Förmiddagspromenaden blir en lite längre promenad. Men en bit upp i skogen vänder vi. Någon har skrivit "VARG" på en stolpe...Vi tar det som en varning...( även om det är ett "skämt")

Ekorren har bytt till vinterpälsen. Gråbrun och tjock hoppar den omkring. Ibland ensam, ibland med en kompis. Små och stora fåglar samsas kring fågelmatarna och fågelhuset men när ekorren kommer är det bäst att fly. Det är lätt att se vem som är herre på täppan här! ;) T o m de annars så kaxiga skatorna flyger i väg upp i träden.

Tänd ljus!

Låt inte mörker hindra dig
att söka Ljuset!
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.

Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.

Tänd ljus!
- Bo Setterlind

När jag öppnar dörren till min arbetslokal slår doften av stearinljus mot mig. Det är min vän och "lokalgranne" som precis blåst ut ett ljus hon tänt på morgonen. Det doftar gott! Tanken som slår mig är att det snart är advent. Sen slår mig ännu en tanke: det är ju Allhelgonahelg! En god anledning till att tända många ljus i mörkret.

Jag väntar nu på att min äldste son ska komma upp hit och överlämna sin hund i vår "omsorg" några dagar. Hundvakteri :) Sen blir det tur till torpet. Ut i skogen. Hoppas på uppehållsväder så att inte hunden måste duschas efter varje promenad ;)

Igår skrev jag ett positivt inlägg med rubriken: "Hittat något positivt". Tyvärr var inte publiceringen så positiv. Den kunde inte publiceras förrän idag. Så läs gärna föregående inlägg också :)

På mitt "morgonpeppingkort" står det: "Tack för all omtanke jag möter"
Det passade bra idag. Möttes av en sån varm och go människa när jag var på hälsokontroll på mammografin i morse. Omtanke gör helt klart undersökningen lättare!
Omtanke kände jag också när jag fick många "gilla" efter att ha lagt upp inlägget "Jobbar lite" på Facebook idag.
Lite omtanke är allt som behövs för att lätta upp en grå novemberdag :) Tack!
<3

Extra omtanke är det nog många som lägger ner på att smycka gravar i helgen. Tända ljus. Extra omtanke får vi också ge alla som sörjer och saknar...

Önskar alla en fin Allhelgonahelg!

Jag är på jakt. Efter goda nyheter. Inte det lättaste... Men jag har ju bestämt mig för att bloggen ska vara positiv så skam den som ger sig ;)

Rosa bandet-insamlingen slog nytt rekord! Inget problem med givmildheten här inte!

Man läser och hör ofta om supporterbråk och våld inom sportens värld. Desto gladare blir jag när jag läser i dagens GD att inför lördagens hockeymatch har Brynäs supportrar i västra Sverige och Frölundas supporterklubb "Goa Gubbar" specialchartrat ett tåg från Göteborg till Gävle... 50 Brynässupportrar och 150 Frölundasupportrar delar tåg! "Vi vill visa att man kan umgås och ha kul tillsammans inför en match fast man håller på olika lag. Det är sporten det handlar om, inte våld", säger Sissi Johansson Abazi, ordförande i BSKV.
Jag hoppas att de är lika goa vänner efter matchen... Hur som helst, det är ett steg i rätt riktning! :))

På Aftonbladets nätbilaga läser jag om tjejer som lagt upp bilder på nätet på sig själva iförda bikinis. Det är ju alltid en risk att göra sådant men syftet är i detta fallet att visa upp "vanliga" kroppar. En reaktion mot att man bara ser magra, spinkiga kvinnokroppar på bild. Det kroppsfixerade samhället.Att även runda former är vackert. Och att man kan vara stolt över sin kropp även om man inte platsar som fotomodell. De förespråkar inte osunt leverne men de vill bredda idealet.
Jag vet inte om jag tycker att detta är rätt väg att gå men jag gillar att man tar upp detta ämne. Det är så många unga tjejer som oroar sig och mår dåligt över att de inte lever upp till "skönhetsidealen".
Låt oss vara stolta över våra kroppar! Runda, smala, stora, små, korta, långa, gamla, unga kroppar! Vi är alla VACKRA! Även om vi inte ser ut som kvinnorna på de retuscherade bilderna...

Läste också att vi inte alls varit så mycket förkylda under hösten som vi brukar vara (?), den dåliga sommaren till trots. Om man ska tro statistiken ;))

Idag har jag jobbat liiite igen. Känns bra och jag är lite stolt över mig själv :)

Till slut ett klokt citat:
"Man kan inte bli av med en tanke genom att försöka låta bli att tänka den. Man kan befria sig från den bara genom att sätta en annan i dess ställe."
- John A Redhead