Jag berättar för yngste sonen hur viktigt det var för mig ned traditionerna förr. Under påsk dukade jag alltid med gula dukar t ex. Och gula ljus.
Maten var viktig. Likaså under valborg och midsommar. Jag hade det med mig sen barndom och uppväxt. Det var kul att förbereda, duka, laga mat. Umgås. Sen kom utbrändheten. Nya tider. Då orken inte längre fanns. Bara jultraditionerna höll jag på men dock
i förminskad skala. Då var då. Nu är nu. Det som är Är. Och det är gott så. Kravlöst. Allt efter ork.
"Varför då gula dukar?", undrar sonen. Det var så det var...;-)
1 maj. Sköna maj välkommen. Uppväxt i ett hem där socialdemokrati var ett skällsord, var det naturligtvis aldrig fråga om att demonstrera. Men jag förstod innerst inne varför andra gjorde det. Som vuxen deltog jag i antikärnkraftdemonstration. Det var
härligt med den där gemensamma kraften, det gemensamma motståndet. Idag marscherar män i kängor på våra gator, skrikandes antidemokratiska ord, ord om rasism och vit makt.
Socialdemokratin känns allt mer urvattnad.
Något är fel, väldigt skrämmande fel...
Det regnar här. Jag har nyss via Fb grattat en av mina kusiner som fyller år idag.
Snart ska vi åka till Dalarna och sen till Västmanland.
Eftermiddag. Hemresa. Efter fina stunder, först hos vännen och sen hos svägerskan med make. Vi har åkt genom regn och under sol. Vackra trakter. Vitsippor och påskliljor och pingstliljor har kantat vår väg. En underbar tid nu.
Och så träffade vi förstås den här lilla krabaten. Han är vår nu, Balder. Men han får inte komma hem till oss förrän om två veckor. Längtar <3
Kärleksljus
❤️