Idag är det sverigefinnarnas dag! Grattis!
Coronaviruset sprider sig alltmer och allt längre. Och det är ju inte så konstigt. Vi lever ju i en tid där många kan resa mycket och långt bort. Det är så i vår nutid. På ont och gott.
"Sveriges beredskap är god", säger regeringen...jag är lite skeptisk där. Med tanke på den vårdkris vi redan har...
Skönt för drottning Silvia att hennes pappa har blivit rentvådd. Han var inte nazist utan en motståndsman. Enligt en forskargrupp. Sant eller falskt, spelar ingen roll för mig. Silvia är Silvia. Ingen ska dömas efter sina föräldrars synder.
Något som är uppe i debatt nu igen är om man ska ha särskilda badtider för kvinnor på badhusen. Förra gången denna fråga var aktuell blev det ramaskri. Eftersom det delvis handlade om muslimska kvinnors rätt. Jag förstod aldrig problemet. Förr fanns det
skilda tider på badhus för män och kvinnor. Nu har jag läst ett flertal berättelser om kvinnors besök på badhus. Hur de inte fått vara ifred för blickar och beröring. Hur männen tar plats. Badhus är ingen fredad zon. Men så fort kvinnor berättar så
tystas det ned eller ifrågasätts. Kvinnofrid och kvinnors frihet, kvinnors rättigheter...kampen fortsätter...
Igår tittade jag äntligen på "Jills veranda" med Mikael Wiehe. Så fint. När Mikael sjöng sången han skrev till Björn Afzelius kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det är en sån fin sång och den väcker minnen.
Över vida oceaner
Emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
Genom skymningar och dagar
Har vi färdats med varandra
Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar
Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den jag kunde va
Som broar över djupen
Som skuggor under träden
Som eldarna i natten
Som stigar genom snåren
Har vi varit för varandra
Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida
Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den jag kunde va
Och ingenting kan splittra oss
Och ingenting kan söndra oss
Och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
Att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
Kan lösa våra band
Jag är med dig vart du går
Genom månader och år
Jag är med dig alla dar
Jag är med dig vart du far
Du är den jag kunde va
Du är med mej där jag e
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej vart jag far
Du är med mej alla dar
Du är den, jag kunde va
Jag är med dig vart du går
Genom månader och år
Jag är med dig alla dar
Jag är med dig vart du far
Du är den jag kunde va
Mikael Wiehe
Igår var det fastlagssöndagen. I morgon är det fettisdagen och på onsdag askonsdag. Låter väldigt vårligt, eller hur? :-)
Askonsdagen är första dagen i fastetiden. Den har fått sitt namn efter den kristna sedvänjan att strö välsignad aska på de botgörare som denna dag fick lämna kyrkan. Efter absolutionfick de åter komma in i kyrkan på skärtorsdagen.(Wikipedia)
Lite svårt har jag att förstå mig på såna sedvänjor.
Var inte rädd!
Var rädd om dig!
Hoppfullheter
❤️