Såg bilder på mitt barnbarn när hon åkte skridskor. Hon har bra balans för sin ålder tycker jag. Minns mig själv på skridskor. Gick i "skridskoskola". Det var så svårt men så kul! Minns känslan när jag fick mina första vita skridskor. Wow! Lycka! Konståkningsskridskor
hade taggar, en som stod rakt ner i isen. Till olycka för bl a en kompis till mig. Pappa fick fila ner den taggen.
Men jag blev aldrig någon "skridskoprinsessa"...;-)
Att träna skridskoåkning var inte lätt då hockeykillarna tog upp hela plan. Det var aldrig fråga om att de skulle ta hänsyn till oss. Nej, man fick åka längs kanterna och akta sig så att man inte "störde spelet". Numera spelar även tjejer hockey, tack
och lov. Och tjejer och killar ägnar sig då som nu åt konståkning. Jag gillade att se på konståkningstävlingarna på tv. Det var svartvitt och sportreportern Bengt Grive försökte förmedla vilka färger åkarna hade på sina kläder...mindre lyckat men
kul. Man satt där lite förvirrad och undrade hur "mörkvitt, spaljegrönt, sängkammarrosa eller blåbärsrisgrönt" egentligen såg ut...:-D Vinnarna kom nästan alltid från Sovjetunionen, precis som i hockey :-)
Maken och jag tittar på Mandelmanns. Och mår bra. Får inspiration. Och längtar vansinnigt mycket till sommaren. :-) De är så härliga och mysiga det där paret. Naturnära och vettiga. Nära till sina känslor. Kloka och påhittiga. Kärleksfulla. <3
Det jag skrivit ovan är några dagar gammalt. Idag har fibromyalgin totalt tagit över min kropp och jag orkar i stort sett ingenting. Är frustrerande och väldigt ledsamt. Tur att jag har hundar som tröstar och en fantastiskt hjälpsam make. <3
Jag frågade maken idag: "blir du inte trött på mig?" Han svarade: "nej, jag blir trött med dig"...<3
Namnlös 2016
Kärleksljus
❤️