En mulen oktoberdag. Men den gjorde mig lycklig.
Efter flera år…åter i Boulognerskogen och Stadsträdgården. Sån lycka! Här är alltid lika vackert.
Återföreningen <3
Att orka gå på långpromenad. Äntligen. Att känna att benen bär, att ryggen inte värker så mycket, att det går bra att andas…har knappt ord för den lycka jag känner <3
Sorger, svåra besvikelser och trauman bor fortfarande i min kropp. Inkapslade, trots terapi av olika slag men via healing kan de inte längre dominera mig totalt. Så mellan fibromyalgiskoven kan jag nu få uppleva att kraften finns och kroppen håller och
bär. :-)
Mycket och brusande, strömmande vatten
Lövmatta <3
"...De är alla pojkänglar - alla musicerande - alla bringande glädje och lycka och hopp till människorna vare sig de är sjuka eller inte sjuka..." Carl Milles ord om "Milles änglar". Även kallade: "Fem musicerande genier".
Många änder :-)
Små stentroll verkar det finnas här i skogen också ;-) Så söta!
För Balder blev det en stor upplevelse. Sååå mycket nya dofter och människor och hundar… :-) Han är trött nu…
I kväll är det dags igen. Maken ska på hockey. "Hockeyänka och hund i vänteläge" då alltså :-)
Det är inte bara Balder som är trött, jag känner också ett behov av vila just nu :-)
Jag missade fullmånen igår. Hoppas få syn på den i kväll/natt. Såg du den?
Allt gott önskar jag Dig!
Kärlek
♥️