En både vacker och dramatisk himmel här på morgonen. Stora nästan svarta moln och en sol som strålar precis vid molnkanten. Träden vajar i vinden. Ska det bli regn?
Ringer mamma. Hon har besök av min fina ingifta moster. Solen skiner i Göteborg men det är kallt, berättar mamma. "Men ni har väl minusgrader?" Svar: nej. Folk söderut tror ofta att det är kallare och på vintern mer snö här…så var det förr…numera
mer sällan… :-)
Efter lunch tar jag en promenad. Det känns ovant att gå utan sällskap. Make och hund är borta över dagen. Solen skiner nu från en blå himmel. Jag älskar att gå här i "mitt" område. Har bott här i 14 år nu. Tröttnar aldrig på hav, å, kanal, båtar…
Längs med kanalen. Varje gång jag låter hänförd av att se en träbåt, säger maken: "mycket jobb med en sån" :-)
Höst längs esplanaden.
Längs ån, in mot stan. Här känns det riktigt varmt i solen.
Hallå där, skatan, jag ser dig! :-)
Städar lite. Sån där städ som inte "syns" så väl men som bör göras. Rengör skåpdörrar, handtag, tvättmaskinsluckan….
Sen blir jag trött och får ont. Då blir jag arg på sjukdomen igen…jag vet att jag är "begränsad" men under perioder så funkar det bra…det är inte en sån period nu, tydligen. Men måste ju få testa i alla fall. :-(
Igår kväll skrattade jag nästan käkarna ur led. Såg programmet Vilket Liv med Robert Gustafsson. Även om man sett och hört det mesta tidigare så var det väldigt kul. Så härligt att få skratta ordentligt. Att för en stund få glömma mörkret som breder ut
sig i vårt land.
:-)
Det är mycket negativt i luften nu…vågar knappt ögna igenom nyhetsrubrikerna…men det är verkligheten som vi måste förhålla oss till. Hålla ihop. Ställa upp för varandra. Inge hopp så mycket som det går. Lyssna på oron som människor känner. Respektera.
Hitta skrattet i vardagen. Det är förlösande med skratt. :-)
Ta hand om Dig
Kärlek
♥️