Uppåt och nedåt och framåt och bakåt. Tjoho, här går livets dans!
...och en flög hen ner i diket...meen...vi reser oss igen, ja, vi reser oss igen! Om igen, om igen...
Så "frejdig" (var hittade jag det ordet?) och glad kan man bli när man sett Lotta på Liseberg. ;-) Hi hi :-D Jag tittar bara vid enstaka tillfällen men jag föredrar alltmer Liseberg framför Skansens allsång. Det var tvärtom förut. Det är något med Göteborgs
mer avslappnade attityd...tror jag. Det är lite varmare och lite goare :-) Och publikkontakten lite mer spontan. Men upplevelsen på plats är nog lika härlig på båda ställena. Det handlar ju också om vilka artister som är där...
Ikväll ska jag se Allsången, för att kolla om min "kompis" (väninna) är med på bild...(fniss). Hon är där i publiken en gång om året. :-)
Hela familjen And på besök :-)
Och här sitter Balder och begrundar om han ska "gå till attack" eller inte. Han fryser så han darrar i den kalla vinden men vill sitta kvar ;-) Det blev aldrig någon "attack" ;-)
Läser för femtioelfte gången vad någon "själv-hjälps-boks-författare" skriver om människors sätt att behandla en kris. Som vanligt låter allt så förbaskat enkelt och allmängiltigt. Och naturligtvis är "ältandet" fy och skam. Det
är ju bara att ta nya tag och gå vidare...hej och hå!
"Ältandet" kan faktiskt vara läkande men man får se upp så att man inte blir bitter. "Ältandet" kan vara en sorts behandling. Det andra "att bara rycka på axlarna och gå vidare" , obehandlat, kan ibland vara en flykt.
Sorgen och smärtan sitter kvar där inom en för att man inte vågar möta den...och en dag kanske den leder till sjukdom...
Det här är inte bara mitt fabulerande utan det finns många "studier" som visar detta.
Vi människor är lika, men olika.Inget är helt svart eller vitt.
Det är som med det här med att ta sig ur en utbrändhet. "Motion är det enda som hjälper", skriker en del bestämt. "Naturen är den mest läkande", skriker andra. För den som är utbränd ger ju detta bara skam och skuld. "Eftersom
jag inte motionerar eller är ute i naturen, så får jag skylla mig själv".
Det som passar en passar inte alla. (Nu kanske någon viktigpetter tycker att man kan ju "motionera i naturen"...visst! ) ;-)
Total vila under en tid, promenader, samtal, yoga, qigong...var mitt sätt, de gånger jag bränt ut mig. Det var rätt för mig.
Allt har sin tid...
Vare sig man har behov av berätta om och om igen eller bara lämna allt bakom sig och försöka glömma, så behöver vi hjälp och stöd framåt, av varandra. Stötta varandra. Respektera varandras val.
Eller hur? :-)
Du kanske har helt andra tankar om det jag skrivit om idag? Kommentera gärna. :-)
Kärleksljus
❤️