Det kändes som att ha hittat "paradiset" när vi idag äntligen irrade oss fram till Norsta Auren på Fårö. Vilken strand!
Jo, jag är trött men värken i kroppen är träningsvärk så den får jag stå ut. Evigheter sen jag rörde så här mycket på mig! :-)
Jungfrun är Gotlands största rauk. Vi vandrade upp till henne idag. Så längesen sist. Ståtlig och mäktig står hon där och blickar ut över havet.
När vi nu ändå var så långt norrut tog vi Fåröturen idag istället för i morgon. Tog till höger direkt och åkte till Engelska kyrkogården. En vacker plats med ett tragiskt förflutet.
Här vilar ett tjugotal engelska örlogsmän som dog i kolera 1854. De deltog i Krimkriget. Fårösund hade en fransk/engelsk flottbas och ett fältsjukhus fanns på Fårös sydöstra del.
Lambgift
"Så blås sommarvind dina dofter lätt
Över böljande viddernas grus
Och blås värme över morgonens daggvåta äng
Det ger hopp i en tröstlös själ
När som tvivlande tankar gror
Att så plötsligt få vara liten när allting känns stort"
Tröstens strand 1993 av Donald Forsberg
Och alla dessa lamm <3
Det här är Olof Palmes minnesplats.
Och så då Norsta Auren...
En övergiven känga...
<3
Nu är vi tillbaka på hotellet och det är dags att gå ut på stan och äta.
Sol och vindhälsningar från ön!
❤️