Ny flagga. Den gamla hade gjort sitt och den blå nyansen var lite väl blek :-)
Äntligen kom jag iväg till frissan med en lugg långt ner på näsan ;-)
Nu känns det betydligt bättre.
Som alltid pratade vi om allt mellan himmel och jord. Inte så djupa saker denna gång men naturligtvis om corona. Bl a om vad som händer sen. Efter coronan. Vi är båda lite cyniska så vi tror inte på så stor förändring. Om två år är allt "normalt"
igen. Alltså girigheten och resandet och miljöförstörelsen....
Men man kan ju önska annat...
Vi avslutar med "ja, men kram från distans då"...
Kramas på riktigt får vi göra sedan. Det är mycket som blir senarelagt...Det kommer ett sen, men vi måste leva i ett nu...
Det blåser kraftigt här igen. Men ännu har vi inte fått någon snö. Vilket man fått söderut och västerut. April, april...lurväder...
"Var är Balder?" Frågar jag maken som tittar förvånat på mig. "Visst gick han med dig ut?" Fortsätter jag. Maken nickar jakande och sen nickar han mot uteplatsen...
"Där är han ju! :-)
Jag visar den här bilden från häromkvällen. Den nedåtgående solen får träden att "brinna" :-) Det är så vackert!
Trots allt lever vi. I ett nu. Och vi kan inte göra annat än att anpassa oss och göra det bästa av vårt nu. Trots allt.
Det kommer inte alltid att vara så här...
Livslust
❤️