VÄNSKAPSBAND OCH FILOSOFI

publicerat i

En skön mysig känsla lever kvar inom mig sen igår eftermiddag och kväll. Äntligen hände det! En "gammal" vän ringde upp mig. Vi hade inte hört varandras röster på ca 15 år. Det här blir nervöst hann jag tänka och uttala innan vi satte igång och pratade som om vi talats vid för en månad sen. Vi hittade direkt tillbaka till tonen, humorn, allvaret, öppenheten och förtroligheten. Helt otroligt! Vi har ju blivit medelålders damer sen sist. Men vi pratade som om vi fortfarande var de tonårsflickor som vi var när vi först träffades under gymnasietiden. Vi har levt skilda liv, långt borta från varandra men vänskapsbandet finns kvar. Vi är väldigt olika personligheter men har så många lika känslor, tankar, erfarenheter. Det behövdes bara ett telefonsamtal så hittade vi tillbaka till varandra. Det här var upplyftande och gav mig massor av energi :)) Vi kommer att ringa varandra igen för vi har så mycket att prata om! Det är fantastiskt det där med vänskapsband. Har man en gång knutit det så finns det alltid kvar...I detta fallet med ett långt fysiskt avstånd men samtidigt bara ett telefonsamtal bort...

Så mitt tips till den som eventuellt tvekar om att kontakta en gammal vän: Gör det!!!

Denna grå novembersöndag fick jag och maken med oss den studerande sonen ut på en promenad. Det var inte varmt...man kan väl kalla det "friskt", tror jag... ;))

Har putsat silver idag. Det sker inte så ofta. Men nu blänker det fint här hemma. Det bästa med att putsa silver är att man får tid att filosofera lite för sig själv. Över livets små och stora frågor. Att filosofera innebär ju inte att man finner svaren. Det är mer att fundera lite djupare än annars. Att ifrågasätta "sanningar" och vedertagna teorier. Man får inte fastna eller bli frustrerad. Det är meningslöst. Men gärna inse att livet är ett mysterium och att det finns mycket att förundras över. Och skratta åt!

"Cogito, ergo sum."
"Jag tänker, alltså finns jag."
- René Descartes
En säker kunskap. Det går inte att tvivla utan att tänka och inte att tänka utan att finnas till. Menade Descartes.
Så nu vet ni det om ni plötsligt skulle börja tvivla på er egen existens. :)))

De latinska orden här ovanför är dessvärre några av de få som jag fortfarande kommer ihåg från mina latinlektioner... Varför kommer man ihåg en massa "strunt" men inte det som man vill komma ihåg? Ytterligare en filosofisk fråga? Eller en psykologisk? Jag väljer filosofin för jag är rädd för det psykologiska svaret...;))

Söndagskväll. Mörkret har lagt sig över oss. Månen visar bara en skära. Dags att tända ljus.
Sov gott när det blir så dags!

Kommentera inlägget här :