Jag går i vattenbrynet längs en lång, vacker strand. Solen glittrar i havsvattnet. De krusande vågorna sköljer över mina fötter och mina tår sjunker ner en bit i sanden. Den lätta vinden smeker mig i nacken...
Nej, jag skojar bara ;) Jag håller på med indoorwalking. Ute är det grått och vitt. Kraftig vind och snörök. Snön ömsom singlar och virvlar ner, ömsom kastar sig mot hus och fönster. "Krisp, krisp" låter det när den fuktiga, isiga snön slår mot rutan. Nere på gården bildar vind och snö stora drivor...
Inte undra på att jag drömmer mig bort...;)
Fast å andra sidan så har jag det bra som kan stanna inomhus. Sonen pluggar till tenta och jag...ja, vad gör jag? Förutom att promenera så är jag "soffpotatis". Ser på engelska TV-serier och smaskar på både nyttigt och onyttigt. Det är nog bra botemedel mot förkylning...tror jag... Både sonen och jag har en sån där envis "från och till förkylning" som aldrig verkar bryta ut ordentligt eller försvinna.
Igår ringde min gymnasiekompis från norr igen. Vi pratade i timmar! Så läkande det är att få prata av sig ibland. Vi har inte samma åsikter om allt men mycket är vi rörande eniga om. Jag tänkte efteråt att vi kanske låter som bittra medelålders damer? Men nej, jag tycker att vi låter som erfarna, kloka kvinnor. Vi har uppnått den ålder när man ser med lite distans på det som var och det som är. Visst finns det saker som fortfarande engagerar och som vi reagerar starkt på eller emot men den "ungdomliga glöden" är borta. Ersatt med självinsikt, humor och lite acceptans. För allt är ju inte svart eller vitt!
Vi konstaterade också att "på 70-talet då minsann..." Så blev vi nostalgiska. Pratade om visionerna, den politiska medvetenheten, feminismen... Och jämförde med idag. Vad blev det av alla drömmarna? Är det något annat än tekniken som förbättrats? Efter ett tag, när vi förfasat oss över all stress, överkonsumtion och annat elände konstaterade vi klokt (?) att "det är som det är" och "allt blir nog bra". ;)) Vi har efter vår förmåga uppfostrat våra barn till "dugliga medborgare" och det lämnar vi efter oss till framtiden. ;) Då kan ju framtiden inte bli annat än ljus!
"Bär aldrig mer än ett slags bekymmer i taget! Somliga människor bär tre - de som de haft, de som de har och de som de väntar att få."
- Horace Fletcher
Det mörknar. Jag är glad att jag inte plockat ner adventsstjärnan ännu. Den lyser så fint nu. Tänker tända ljus också. Och tänka speciellt på några vänner som behöver extra mycket omtanke just nu. Små och stora vänner <3
Tulpanerna börjar sjunga på sista versen. Men så här roliga och fina var de igår kväll.
