Fredag. Mamma är på besök. Som vanligt blir vi sittandes vid bordet och pratar. Eller rättare sagt samtalar. Vi skrattar mycket. Men kommer också in på allvarligare och djupare ämnen. Som sorg. Idag, 1mars, är det ett halvår sen L dog. Tiden har gått så fort samtidigt som den stannade upp då för 6 månader sedan. Märkligt. Nära i tid, ändå avlägset. Det går lättare att prata nu. Smärtan är mindre stark men saknaden är större.
Mamma är med i en samtalsgrupp om sorg. Hon fick några ord med sig senast hon var där. De vill jag dela med mig av:
"Lyckan då är en del av sorgen och saknaden nu.
Sorgen nu är en del av lyckan då."
Äntligen öppet vatten i ån! Solen skiner och det blåser kraftigt. Det skyndar på snösmältningen. Inte bara vattenpussar på vägar och gångvägar, det liknar mer små sjöar.
I kväll ska maken och jag till Läkerol Arena. Nej, inte hockey. Show! Tomas Ledin Show! :)
Eftersom jag har tinnitus och ljudvolymen är hög har jag införskaffat öronproppar. Men det var fasligt vad svårt det är att få dem på rätt plats och få dem att sitta kvar! Jag har testat och gjort efter bruksanvisningen men "plopp" så tittar de ut igen och lyser i knallgult. ;)) Det får bli som det blir....
Jag städade inför mammas besök. Det syns knappt nu. Har ju hund. Hur man än försöker torka av tassarna när han varit ute så blir det ändå spår på mattor och golv. Duscha av orkar man ju inte göra efter varje promenad. Dessutom skakar han av sig då och då och vinterpälsen släpper och flyger omkring och lägger sig som en matta överallt. Men så är det bara.... "Gilla la la la läget" som Tomas L brukar sjunga. Hi hi...
Trevlig fredagskväll!
Öppet vatten! I snön syns ännu spåren av hararnas skuttande och letande efter föda runt buskarna.
