Ibland bara måste man få vara arg, sur, ledsen, desperat...och gnälla, skrika, tjura...ut med "skiten"!!! Bort, bort, bort!!
Det är ingen konst att bete sig så, inte ens utan direkt anledning...man lagrar så mycket ilska och bitterhet inom sig så ibland bara måste det ut..utan att göra någon annan illa, förstås!
Men glädje då? Och upprymdhet?Lagrar vi det också? Och sparar till en annan gång? Har vi behov av att lätta på det trycket också? Eller är glädjen något som lägger sig som bomull inom oss och värmer och bara stannar där?
Jag vet inte...men jag vet att vissa dagar så bara bubblar glädje och tacksamhet ur mig utan att något speciellt hänt. "Där går jag och ler utan anledning" ;-)
Men om jag tänker efter så finns det ju alltid något att vara glad över! Själva livet, "jag lever"! Naturen, vännerna, släkten, familjen, boendet, husdjuren....
Ändå är det av någon anledning lättare att dra mungiporna neråt än uppåt! :-)
Om man utesluter ordet sorg, så hittar jag fler ord som uttrycker "negativa" känslor, än de som uttrycker "positiva"....
( Utesluter sorg eftersom det tillhör svåra situationer och djupa känslolägen)
Människor som jämnt ser sura ut får ofta rykte om sig att vara just sura. "Ni vet, sura kassörskan på ICA"...henne känner alla till..eller "sura gubben i huset bredvid vårt"...:(
Vilken skillnad det är att mötas av ett naturligt leende när man kommer in i en butik eller restaurang än av en sur mun.Man känner sig personligt välkommen. Och man vill återkomma.
Men det ska vara naturliga leenden, inte påklistrade :-)
Sen kan väl ingen gå och le jämnt, självklart inte. Vi har alla våra "ups and downs". Ibland tror jag det handlar om makt och kontroll. Om jag ler tappar jag auktoriteten. Och tvärtom. Jag ler krampaktigt så att ingen ser hur nära tårarna jag är, vill inte visa mig svag.
Tårar är inte svaghet. Inte leenden heller. Båda tyder på inre styrka. Sorg och glädje ligger nära varandra, de kan båda uttryckas i tårar.
Vädret brukar påverka också. Sägs det."Dåligt" väder ses ofta som ursäkt för sura miner. Okey, jag ler ju inte direkt när jag drar upp persiennen på morgonen och konstaterar att det ösregnar. Det är saker som blir lite besvärligare när det regnar men det är ju yttre grejer. Mitt inre leende behöver väl inte påverkas för det? Å andra sidan kan man väl passa på att häva ur sig sin grinighet en dyster dag?
Man kan alltid skylla på vädret ;-)
Idag regnar det. Hunden är sur. Både i pälsen och i humöret. Hans husse har rest bort igen...
Men jag är inte sur. Jag har en sån där "glad dag". Bara för att....!?
(Alltid retar det nån...hi hi...)
Om inte annat så tränar jag småmusklerna runt munnen :-)) "Och så lite uppåt, så där ja, braaa!"
Jag hoppas att någon ler mot dig idag. Och glöm inte bort att det alltid finns någon som behöver Ditt leende.
Leende traskar jag idag vidare på Bättringsvägen och Kärleksvägen :-) Du får gärna följa med ❤️