I dessa tider av stark oro inför det som sker i världen är det väldigt lätt att känna sig liten och obetydlig. Ännu värre blir det av de människor som har behov av att gnälla, trycka ner andra och förminska deras betydelse. När jag läser status, inlägg och kommentarer på Fb idag så förvånas jag av att så många ifrågasätter människors behov av att delta i sorgen, uttrycka sina sympatier, hedra offer och anhöriga efter terrorattackerna. Hur mår man när man måste klaga och kritisera människors försök att uttrycka medmänsklighet? "Det hjälper ju ändå inte" har jag t ex läst idag. Tänk, att jag tror att det är precis tvärtom. Om jag deltar i en tyst minut, så hedrar jag offren. Om jag tillsammans med andra sänder ut goda tankar, kärleksfullt ljus och hoppfulla ord så påverkar jag andra att känna hopp. Att inte fastna i rädslan. Om jag tänder ljus och ber en bön så sänder jag ut kärleksfulla energier. Ljus i mörkret. En signal till andra. Hallå! Vi finns här, vi håller ihop, tillsammans är vi starka!!
Att förminska människors goda gärningar skapar bara ännu mer frustration och rädsla. Självklart kan Du påverka! Självklart gör Du skillnad! Det du gör av kärlek är aldrig fel! <3
Alla kan inte vara politiker eller stora ledare eller ens stå på barrikaderna. Men Du gör det Du kan och det gör skillnad!
Vi vill ju så gärna ha kontroll också. Vad händer? Vad gör man? Men hur vi än vänder och vrider på oss så kan vi inte ha kontroll på allt. Vi måste släppa det vi inte kan kontrollera och försöka känna tillit till det som sker. Tillit till att politiker, polis, ledare gör sitt yttersta. Och inse att massmedia inte heller har full kontroll på allt.
Det som vi tycker är fel kan vi manifestera emot. På olika sätt. Men ingen av oss sitter inne med hela sanningen. Ingen av oss har facit. Tillit och respekt. Kärlek och ljus.
Idag väljer jag tillit. ❤️
Vi kan lyfta varandras energi ❤️ Visst är det underbart!
❤️