När man är bortskämd med temperaturer kring + 15 grader, trots november, känns + 5 väldigt kallt...
På med mössa och vantar!
Jag önskar att jag mådde bättre än vad jag gör just nu. Att kroppen var mer samarbetsvillig. Kan inte göra mer än så gott jag kan...och just nu känns det inte tillräckligt...
Nej, jag har inte tagit på mig vare sig "gnäll-eller offerkoftan" men jag tillåter mig själv att vara förbaskad.
Förbaskade fibromyalgi och förbaskade utbrändhet!!!
Så! Om det utbrottet kändes bra? Nja, inget blir bättre för att man är arg men det lättar lite på trycket av frustrationen.
Att ha kronisk värk är begränsande. Att vara utbränd är begränsande. Jag har kommit så långt att jag inte bryr mig så mycket om andras krav och förväntningar på mig. Det är svårare med mina egna krav och förväntningar. Svårt är det också att få förståelse ("är du sjuk nu igen?") och trött är jag på att förklara mig, försvara mig och ursäkta mig.
Om jag tackar nej till en fest eller annat så beror det inte på någon form av ovilja, det beror på att jag helt enkelt inte klarar av det. Allt efter dagsformen förstås. Det är därför det är så svårt att planera...
Jag kräver inte att någon ska förstå men jag hoppas på andras tillit till min ärlighet. Om man har kronisk värk är man överlycklig över de gånger man kan tacka ja! Och det är ju för det mesta :-)
Jag blir fort trött i större folksamlingar. Bruset och surret skapar kaos i hjärnan. Många intryck på samma gång gör att jag hamnar i obalans. Får yrsel och huvudvärk.
Jag slutar nu med detta ämne...och går över till ett trevligare ämne :-)
För nu går vågorna höga i badkaret och både jag och maken är nerstänkta ;-) Jag tror vi har en val på besök?
En väldigt söt och speciell val :-)
Hon är två år och heter Izabelle <3
Flera dagar ska vi få rå om henne nu! :-)
Det är så härligt med tvååringar. Om det gör ont någonstans kan man bara blåsa på det onda så går det över. :-)
Allt gott till Dig!
❤️