"Men farmor, har du flyttat pallen? "
"Jaa"...säger jag lite skamset. För pallen som Izabelle behöver för att kunna tvätta händerna och borsta tänderna i badrummet, är mer i vägen än till nytta för oss vuxna.
Jag drar pliktskyldigast tillbaka den till tvättstället...sen drar jag undan den igen på kvällen när hon sover...Så håller vi på...;-)
Nu har sönerna och barnbarnet åkt hem. Det känns alltid så overkligt när man säger: "vi ses nästa år"!
Det låter så avlägset men är så nära. Det har varit intensivt och roligt att ha dem här.
Kvar är mamma. Lugnet och tystnaden lägger sig över oss.
Allt har sin tid.
Pallen bärs ut i köket och ställs på sin vanliga plats. Kuddar och täcken läggs in i garderoben. Handdukar och lakan dimper ner i tvättkorgen. Bordet görs om till vanlig storlek, extrastolar ställs undan. Leksaker plockas ner i leklådan och locket läggs på.
Till nästa gång...:-)
Jag kommer att längta...det är något positivt och skönt i att längta, att ha något/någon/några att längta till...
Nu börjar allt fler hundägare vädja om allt färre fyrverkerier. Många hundar och andra djur blir vettskrämda och mår väldigt dåligt av smällandet. Tänk om man kunde förbjuda och enbart tillåta det under en timme runt tolvslaget...Att se sin hund lida under flera dagar måste vara fruktansvärt. Heder till de affärer som vägrar sälja fyrverkerier!
Mörkret kommer smygande. Det är ännu bara eftermiddag. Ännu torsdag. Ännu 2016.
Glädje, frid och kärlek önskar jag Dig
❤️