Hemma igen. Lite klokare, lite gladare, lite tröttare.
Det tar sin stund att först landa på kursgården och sen landa hemma, som ni vet.
Jag åkte dit med en stor tveksamhet: hur ska jag orka? Men samtidigt med en förvissning om att det här ska jag göra.
Att mötas av varma kramar och svansviftande hundar är hur mysigt som helst. :-)
Sötnosar och personligheter!
Att som damer i sina bästa åldrar (?) ligga och prata och skratta till klockan tre på natten, är busigt kul. ;-)
Att diskutera och berätta och vara både eniga och oeniga, det är intressant.
Att trumma tillsammans...love it.
Med ny lärdom, nya insikter, nytt mod försöker jag nu smälta allt. Tiden är lite knapp. I morgon kommer söner och barnbarn :-)
Och helt klart har helgen inneburit en läkningsprocess som jag hoppas fortsätter.
Att kursa under denna klibbigt varma helg var naturligtvis lite ansträngande från och till. Men, igår, kom det: regnet! Okey, bara en skur men ändå!!!
<3
Har hunnit med att ta in en liten del av all info om bränderna. Att nu även Polen ställer upp och hjälper oss känns så bra. Ibland är det bra med EU ;-)
Bilderna från bränderna, släckningsarbetet, förödelsen...jag har inte ord...
För mig är det väldigt tydligt att vi har en mycket stor och akut klimatkris. Kanske är det här bara början...kanske bara en varning...men helt klart är att som en vän uttryckte det: "moder Jord är less på oss nu"... vårt roffaffaåtoss-beteende,
vår egoism, vår vanvård av naturen osv...
Vi vandrade på Trollstigen. Den gör verkligen skäl för namnet. Magisk.
Hunden verkar ha saknat mig. Han har sprungit runt här och letat, berättar maken.
Jag tror att maken också saknat mig...;-)
Kärleksljus
❤️