Som ringar på vattnet

Ingenting är mer värt än denna dag.
J W von Goethe
♥

Denna dag, ett liv, som farbror Melker på Saltkråkan uttrykte det. Denna dag virvlar snöflingor ner utanför mitt fönster. Det yr snö från taken. Termometern har gått i ide så jag vet inte hur många grader det är. Helt klart många minus. Så kom då kung Bore till slut och det med besked. Snörök och halka växlande med sol och köldrekord. Februari i Sverige. I år verkar vintern ha brett ut sig över stora delar av europa. Såg en vacker vinterbild från Mallorca häromdagen. Ett snötäckt landskap...
Jag vaknade upp denna dag med en varm och mysig känsla i kroppen. Det var minnena från gårdagskvällen som satt i. Var på 50-årsuppvaktning. Träffade "gamla" goa vänner och åt en massa god mat.Pratade och skrattade. Det är såna där ögonblick som man vill spara inom sig. Som mysiga, varma minnen att plocka fram de kalla och deppiga dagarna. Vänner och vänners gemenskap, det är guld värt!♥


Utsikt från ett fönster, på jobbet, fredag eftermiddag. "Snökanonen"
var igång igen...

Läste om den australienska sjuksystern, Bronnie Ware, som i många år jobbade på ett hem med patienter i livets slutskede. Hon pratade med dem om vad de ångrade mest med sina liv. Det vanligaste var att de lyssnat på andra människor och inte gjort vad de själva ville. För männen var det en sak som ständigt återkom: de hade jobbat för mycket och haft för lite tid med barn och fruar. Dessutom ångrade många att man inte vågat säga ifrån, att man tappat kontakten med vänner och att man inte tillåtit sig själv att vara gladare.Många hade inte förstått att känna glädje är ett val man kan göra!(Källa: Aftonbladet och Facebook)

Jag drömde en tid om att bo på en ö. Jag mådde inte bra och ville helt enkelt "fly" till en annan tillvaro. Långt bort och till havet, för att få frid och ro inom mig. Min inre resa var påbörjad. Snart kom jag till insikt om att ett boende på drömön skulle innebära ett stort avstånd till mina vänner. Att bara träffa mina vänner en gång om året - nej, vännerna vill jag träffa oftare än så. Visst får man nya vänner men ingen vän är utbytbar i mina ögon. Att flytta till havet var dock en nödvändighet. Jag vandrade en varm sommarkväll längs med ån i staden där jag nu bor. Plötsligt var det helt kristallklart: det är här jag ska bo! Med närhet till både hav och vänner. När det var klart med lägenhet och inflyttningsdatum började vi fundera på arbetslokal. Jag som annars är expert på att oroa mig var helt lugn. "Det ordnar sig". Det var ett visst område med speciella hus som intresserade mig och när jag åkte förbi där kände jag alltid inom mig att "här ska jag jobba". Och så blev det!
Nu i efterhand ser jag så tydligt meningen med alltihop. Jag behövde komma hit för att fortsätta min inre resa. Jag har träffat nya människor som betyder oerhört mycket för mig och jag har fördjupat "gammal" vänskap. Jag känner att jag valde glädjen och den fanns närmare än vad jag trodde!
Jag behövde inte "fly", jag behövde bara se vad som fanns i min närhet...nära havet... 
Och jag känner att jag kommit hem. Resan inom mig fortsätter, med gott sällskap...


Dagens tulpan

Ett tips: Försök att se sur ut (mungiporna neråt) och säg samtidigt: "Åh, vad glad jag är idag"...
Försök sen att le (mungiporna uppåt) och säga: "Vad ledsen jag är i dag"...

Till slut: Välj glädjen! Du ångrar aldrig ett hjärtligt skratt!♥