Som ringar på vattnet

Jag tror jag börjar hitta hem. Hem i min själ, min kropp och min garderob ;). Det sista låter kanske märkligt men under min sjukdomsperiod har jag bara orkat öppna garderobsdörren och sticka in handen och ta närmaste plagg. Idag fick jag ett "tokryck" och slet ur allt som fanns där. Och jag gjorde "fynd" i min egen garderob! Tröjor, toppar, koftor, byxor och skor som jag totalt glömt bort att jag hade! Eftersom jag gått ner i vikt kunde jag överraskande nog fortfarande ha dem. En del gick till second hand och en hel del får vänta till nästa sommar för nu är hösten på ingående...

Hoppas snart orka sitta i en frisörstol igen. Har inte klippt mig sen i februari... Inte färgat håret heller. Men till min stora förvåning läste jag idag att jag är riktigt trendig! Höstens hetaste hårtrend är att låta den riktiga hårfärgen växa ut!!! Hoppas att det gäller även den gråa nyansen?;)

Igår kväll var det riktigt varmt och skönt ute. Maken och jag hann med en fin promenad längs med ån innan det började regna. Sen har det regnat och regnat och regnat... Skönt att mysa i brasans sken. I natt är det fullmåne och i morgon börjar september...

Hittade idag också en bok jag glömt att jag hade: "Emotionell frihet" av Judith Orloff. En tjock bok, men intressant. Hittade några kloka citat som jag vill dela med mig av:

"Ha tålamod med allting, men ha framför allt tålamod med dig själv."
-S:t Frans av Sales

"Förutse inte problem och oroa dig inte för sådant som kanske aldrig händer.
Stanna i solskenet."
- Benjamin Franklin

"Alla människor är drömvarelser.
Drömmandet knyter samman mänskligheten."
-Jack Kerouac

Med dessa kloka ord önskar jag alla en fin helg. Må solen på er skina!

Nu ska jag och maken trotsa regnet och gå ut på promenad. Stövlar och regnjacka på!

Man kan alltid skylla på vädret... Läser i tidningen att orsaken till att så många är förkylda nu är den regniga sommaren... Jag har väntat på den artikeln... Men... det är ju så här att många är förkylda även efter soliga och varma somrar. När skolor och arbeten startar igen och vi träffas efter ledigheten brukar förkylningarna bryta ut. Säkert är vi mer mottagliga solfattiga och kalla somrar men å andra sidan brukar vi säga att det är extra svårt att bli frisk från en förkylning i soligt och varmt väder... ;) Det brukar stå så i tidningen...
Jag hoppas att alla förkylda snabbt återhämtar sig... Själv har jag börjat nysa... Jag är som min far gällande nysningar, varje nysanfall innebär minst tre nysningar i sträck. Atjo! Atjoo! Atjooo! Prosit!
Kanske inte är förkylning på gång? Tittar på min bokhylla och konstaterar att där är rejält dammigt... Var är dammvippan?

Ibland kan man bli glad över att läsa reklam! I Plantagens annonsblad läser jag att de uppmärksammar alla hjältar som bryr sig lite extra om djur som farit illa. De har utlyst en tävling om "Årets djurvän". Det tycker jag låter bra!

Det är inte alltid så lätt att ta små steg i taget här på Bättringsvägen. Ibland får man energipåslag och drar iväg med jättekliv... Hej och hå! Men man är så skör. Det behövs så lite. Något händer, man blir stressad och påmind om att ta det lugnt. Ett steg i taget. Man måste lära sig att krypa innan man kan gå... Läkningsprocessen måste ha sin tid, sin takt. Även de små stegen tar oss närmare våra mål.

Ännu några dagar kvar av augusti. På fredag är det fullmåne.

På mitt "Morgonpeppingkort" denna dag läste jag: "Tack för all vacker natur och all skönhet i mitt liv"

Jag vill tacka livet...:)

Söndagskväll. Regnet trummar mot fönstret. Sonen är förkyld. Hostande halvligger han i soffan och glor på fotboll. Det festliga är att istället för de svenska kommentatorerna hör man de finska kommentatorerna! Sonen tycker inte att det är festligt... -"Fett jobbigt", klagar han...;)

Vi har varit i torpet lördag och söndag. Tagit det lugnt förutom maken som måste klippa gräset.
När vi körde in på gården igår såg vi en otroligt vacker Domherre. Vinbärsbuskarna hade haft besök av fåglar, inte många bär kvar. I högen med det gamla takteglet låg en söt ödla och solade sig. En Sorgmantel flög omkring. Rosorna har blommat färdigt.
Vi promenerade, smaskade på räkor, såg TV. Under natten var det stjärnklart. Mäktigt! När vi kom hem till stan började det åska. Jag såg den tydligaste blixt jag någonsin sett! Den var bländande! Vilka starka naturkrafter som är igång när det åskar! Sen kom regnet...

Söndag kväll. En ny vecka ligger framför oss. Vill önska alla en riktigt God Natt och en bra vecka!

Godnattvisa

Du vet väl om
att Du är värdefull
Att du är viktig
här och nu.
Att Du är älskad
för Din egen skull
Att ingen annan
är som Du.

I morgon är en annan dag...

Lite mer än halva dagen har gått och redan har mycket hänt. Det känns som om jag kastas mellan olika känslolägen idag. Från glädjande besked till väldigt sorgliga besked. Precis som livet är, komprimerat till en förmiddag. En berg- och dalbana... Det är inget riktigt personligt som hänt men det berör mina nära och kära djupt. I mina tankar får jag glädjas med de glada och sörja med de ledsna. Precis som de brukar göra för mig.

När vi är ledsna och förtvivlade dyker den envisa frågan "varför" ofta upp. Varför hände detta mig? Varför ska just hon eller han drabbas? Osv...Vi får sällan något svar. När vi är glada och lyckliga ställer vi sällan frågan "varför". Varför drabbas jag av glädje? Glädjen tar vi för givet. Och det är ju rätt på sätt och vis. Det är vår födslorätt att vara glada och lyckliga! Likväl upplever vi alla djup sorg flera gånger under livet. Vi har rätt till våra tårar och vår förtvivlan! När det är som värst så känns det som om man aldrig skulle kunna vara glad och skratta mer. Men det kan man ju... Med tiden kommer glädjen smygande och man sörjer inte mindre för att man unnar sig ett skratt då och då. Glädjen och sorgen går hand i hand... När jag var som värst inkapslad i min ångest kunde jag inte le eller skratta rent fysiskt. Mitt ansikte var för spänt. Skrattmusklerna fungerade inte! Och jag kunde inte gråta, de musklerna fungerade inte heller. Leendet och skrattet kom tillbaka först. Det gick bra att träna på. Svårare med gråten. Den kommer lite då och då. Både skrattet och tårarna känns befriande! Läkande...

När någon när och kär gått bort kan vi ibland förvånat konstatera att livet, det brusande livet fortgår som om inget hänt. Varför stannar det inte upp? Något hemskt har hänt! Man kan t o m bli arg på livet!... Det har jag varit när sorgen drabbat mig. Men livets flöde stannar inte upp och innerst inne vet vi att det är precis så det ska vara...
Det finns inga ord som tröstar men det finns ord som ger oss styrka. Vi kan vara artiga och säga "jag beklagar". Vi kan också tala direkt från hjärtat. Där finner vi de ord som styrker och stöttar. Och finner vi inga ord så sänd en kram!
Huvudsaken är att man hör av sig... Det är i alla fall min upplevelse...

Jag tror på ett liv efter döden. För jag tror inte att våra själar kan dö.Bara våra kroppar. Det är ingen tro jag prackar på andra, var och en har rätt till sin egen tro.

I kväll tänder jag ljus...

"Det bästa med livet är att man kan börja om och om och om igen"...
De fina orden står på ett vackert kort med en målning av Laila Wikström. Trösterika ord. Det är passande ord för mig i min situation just nu.Det känns som om jag håller på att försöka "börja om". Försöka LEVA i vardagen igen. Med nya krafter och nya tankar. Långsamt... Ett steg i taget...

Jag fick detta kort av en av mina systrar när hon och hennes man kom till oss i torpet igår. Det blev en fin dag med mycket prat och skratt. Promenad, god mat och som avslutning fick jag massage. Det känns i nacke, huvud och rygg idag. Jag känner mig både rakare och mer avslappnad men har också lite ont .Känner mig trött men också energipåfylld... Men det är nog som det ska vara, tror jag. Min syster är bra på det hon gör och det bästa är att hon förklarar och ger tips! :)) Tack syrran! Lovar att träna på att inte sitta så ofta med benen i kors...;))

Solstrålarna glittrar på åns vatten. Det är varmt att sitta i solen på balkongen men vinden är lite kall. Men visst är det fortfarande sommar!
Hemmaboende sonen börjar bli lite rastlös efter lång ledighet. -"Det känns konstigt att man inte måste gå till plugget", säger han. -"Tänk att man kan sakna det"! Högskolestudierna börjar nästa vecka...
Mina tankar ilar iväg till alla elever som i dag har sin allra första skoldag..
"I början betraktas alla elever som
förstklassiga, men redan efter ett par år så anses de tillhöra tredje klass."
- Lars Lagerås
;))
Jag minns inte min första skoldag men jag minns pirret och känslan av allvar. Något stort hade startat. Jag minns också hur roligt det var att välja papper till bänken och bokomslag :). Nya pennor, nya suddgummin. Nyfikenheten på "fröken"...
Jag minns också "skolmognadsprovet".. Man skulle bl a rita ett rött hus med skorsten och en flaggstång med hissad flagga. Det "avslöjades" sen att det handlade om att man ritat skorstensröken och flaggan åt samma håll. Alltså att båda såg ut att blåsa i samma riktning. Undrar om jag skulle klara det testet nu? Jag gjorde det tydligen då! ;)
Minns att jag älskade att lära mig bokstäverna och att läsa. Hade man skrivit "fint" och "rätt" skrev fröken ett stort rött R i skrivboken. Min frökens R såg mer ut som ett Q. Hade man skrivit "fult" eller "fel" fick man en röd "bock" i stället... Det var mindre kul...
Första läseboken hette, helt logiskt, "Första Boken". Det var inte längre inne med att rimma på mor och far. I boken fanns några mystiska figurer som hette Li och Lo. Och man fick "ljuda" på den tiden för att lära sig läsa. Men man fick inte räkna på fingrarna. Det var många gånger jag och mina klasskamrater smög med "fingerräkning" med händerna under bänken...
Alla tider har sina pedagogiska tankar om vad som är bäst och rätt eller fel. Nu mera verkar det bli mer och mer datorn som gäller. Datorn underlättar på många sätt idag, det förstår jag, men det är inte samma känsla som med en ny skrivbok, en egen "läsebok" med snyggt omslagspapper och en nyvässad blyertspenna... Hoppas att eleverna idag får uppleva både ock!

I ett afrikanskt land går en liten flicka och väntar på brev från mig. Det är mitt fadderbarn. Hon har de allra vackraste ögon man tänka sig. I det senaste brevet från henne och hennes familj beskrev de hur otroligt lycklig hon blev över mitt brev till henne. Det var som om hennes dröm blev till verklighet när hon fick ta emot det lilla brevet. Otroligt! Att ett litet brev kan betyda så mycket! Väldigt tacksamma var familjen också över mitt bidrag. Nu slipper mitt fadderbarn vandra långväga för att hämta vatten. Jag har varit med om att bidra till en brunn och handpump i samhället där de bor. Tänk att så lite kan betyda så mycket! Det är en ära att få ha ett fadderbarn!
Nu måste jag försöka plita ihop en hälsning till henne igen :) Jag gör det med glädje :)

Ta alla till er orden i början om att börja om. Och ta till er dessa:

"En gång började du gå
du släppte tingen omkring dej
och kastade dej ut på golvet
utan att hålla i någonting
Gör om det!
Gör om det!"
- Ingrid Sjöstrand

Frukt är gott! Sammetslena persikor! Mums....

- "Ska vi bestämma att vi ses om ett år igen?" säger min läkare vid mitt återbesök idag. Jag blir förbluffad... Och jätteglad! Det känns som en friskförklaring! Fast vi båda vet att jag har en bit kvar att gå på Bättringsvägen... Men jag behöver inte "stöttas" på samma sätt längre. Medicinen måste jag fortsätta med men i övrigt klarar jag mig själv. Läkaren gillade mina planer för framtiden. Och framförallt gillade hon mina stora framsteg. "Det strålar om dig", så sa hon t o m.
Vid besöket hos terapeuten i går fick jag göra ett test som visade att min depression nästan är över men när det gäller ångesten har jag en bit kvar.
Efter dessa två besök känner jag en stor lättnad! Så lättad att jag genast tog itu med två bitar som ingår i min plan. Under promenaden tillsammans med maken föreslog han att vi skulle gå en sväng in mot stan och sen en sväng upp till vår arbetslokal. Båda delarna fungerade utmärkt :) Det hade gått 5 månader sen jag senast varit där!
Tro nu inte att jag fått "hybris"! Jag är klok nog att ta det lugnt innan jag tar nästa steg och nästa steg och nästa...

Sitter åter på balkongen. Solen värmer och himlen är blå. Det ska visst bli riktigt bra sommarväder några dagar framöver...
Jag har ett flertal vänner som är förkylda. Inte roligt. Önskar alla en snar bättring!!!

Min vandring längs Bättringsvägen fortsätter. Nu med lättare steg... Jag har börjat hitta hem till mig själv. Som min läkare uttryckte det: - "När en patient tillfrisknar efter en depression möter man en ny människa, får en ny bekantskap, som inte kom fram under sjukdomstiden "
Jag förstår vad hon menar. För jag har inte varit mig själv på länge, länge...

"Den källa
från vilken ditt skratt
stiger upp
var också ofta fylld
med dina tårar."
-Kahlil Gibran

"Blotta känslan
att leva
är glädje nog."
- Emily Dickinson

Under semestern gjorde vi en liten skogsutflykt, jag, maken och "lånehunden". Då fascinerades jag av hur vacker vår svenska skog kan vara. Jag tog några kort och hoppas att något av dem kommer med på dagens inlägg. Jag gör ett försök..:)

Jag är hemma i stan igen. Det känns ganska bra. Sent igår kväll stod jag på balkongen och tittade ut över ån och stadens alla ljus. Lyssnade på stadens ljud. Bruset. Kändes både bekant och främmande på samma gång. Och tryggt på något märkligt sätt...

Vid lunchtid tog maken och jag en promenad i området. Längs å och kanal och ut till havet. Kollade byggena. Vårt område växer. Spännande med nya hus!
Det duggade lite när vi var ute men det gjorde inget. Även om mitt hår, med åren, fått en förmåga att krusa sig så fort det är lite fuktigt ute. Jag har en sorts frisyr när jag går ut och en annan när jag kommer in igen ;)))

Idag är det "De vänsterhäntas dag"! Vet inte vad det har för syfte egentligen att ha en sådan dag. Visst det kanske är så att våra "speciella problem" behöver belysas men jag ser det inte som ett handikapp! Helt klart finns det praktiska problem men de lär man sig hantera. Lite enklare har jag väl haft det än många andra eftersom jag klipper med höger. I första klass i skolan försökte fröken få mig att skriva med höger hand. Men hon gav upp. Dessutom var vi flera stycken i klassen som var vänsterhänta. Några år tidigare hade vi tvingats att skriva med höger och om vi misslyckats hade vi klassats som obegåvade! Skönt att tiderna förändrats. Det är inte så ofta nu som man hör om "rätt och fel hand". Vänster hand är rätt för mig! ;)

Vill dela med mig av några rader jag läst på Facebook:
"Some people feel the rain.
Others just get wet."
-Bob Marley

Några till:
" Lord, bless our week.
The pain of yesterday is
the strenght of today."
-Paulo Coelho

Nästa steg för mig på Bättringsvägen är besök hos terapeut i morgon, läkare på onsdag. Avlägga "rapport"... Hoppas få fortsätta läka i lugn och ro efter de besöken...
Nu blir det qigong!!! Det är läkande...

Jag önskar alla sol och värme! Kärlek och omtanke! Balans och harmoni!
Skratt och leenden! Tröst och medkänsla!
Livet är Här och Nu! <3

Det är dags nu! Att avsluta 4 veckors sommarledighet i torpet. 4 underbart sköna veckor. Det har varit bra för min läkning både till kropp och själ. Och maken har fått välbehövlig avkoppling. Inga långa resor, bara korta. Inga stora projekt, bara små. :) Det har varit perfekt för oss! Vår "lånade" hund har anpassat sig efter vår semesterlunk och får väl en chock när han ska återvända till vardagen igen. ;)

Denna dag har varit mulen, tills nu när solen tittar fram. Det är varmt och stilla.
Snart kommer sönerna och äldste sonens flickvän. Vi har packat, rensat, plockat ihop, städat och fejat i hus och på tomt. Så nu är det ordning på torpet!

Kanske anade jag hur sommar vädret skulle bli för jag packade inte ner någon bikini när vi startade semestern. Inte heller regnkläder. Men jag har solat ändå! Fläckvis ;) Och jag har promenerat i regn. Allt funkar! Och sammanfattningsvis så har det varit mer sol och uppehåll än regn här där vi varit. Något bad har ju inte varit aktuellt men det blir väl fler somrar... Förr hade jag inte tyckt att det varit en riktig sommar om man inte badat men denna sommar är annorlunda och "riktig" på sitt sätt... Man kan ju inte gå och sura för det som inte blev. Bättre att glädja sig över det som faktiskt blev! För mig har denna sommar varit de små, nära och kravlösa ögonblickens sommar. En bra erfarenhet. Vi skapar möjligheter även regniga somrar! Och vädret råder vi ju inte över... Kanske tycker någon att jag är överdrivet positiv. Och att det är lätt för mig att vara det, jag som ändå inte orkat så mycket denna sommar... Men det är okey... Jag har lärt mig att glädjas åt det lilla i sommar...

Meen... Det var synd att det inte var stjärnklart i natt! Jag hade gärna tittat på de utlovade stjärnfallen... Hoppas att någon annan hade möjlighet!

De senaste dagarna har andmamman visat upp två halvstora, ännu lite duniga ungar, nere vid sjön. Söta men hur ska de kunna överleva när de fötts så sent på sommaren? Får hoppas att de har sina egna änglavakter...

Jag är tacksam över min sommar! Jag har kunnat ta vara på solskensstunderna och jag har sluppit stress.

Jag hoppas att alla ni som läser detta har haft och har en fin sommar. Trots vädret...

Det är fantastiskt! Himlen är alldeles blå och molnfri! Efter en riktig långpromenad och ett skönt qigongpass ute i solskenet sitter jag nu och tänker mig tillbaka 27 år i tiden. 10 augusti 1985 föddes min äldste son. Förlossningen tog 12 timmar. Kl 19.57 var den över och vi välkomnade vår lille son till världen. Lycka!!!
27 år sedan... :) Sonen firar tillsammans med sin flickvän idag och i morgon blir det fest med vännerna. Vi får gratta honom på söndag när han kommer hit och hämtar sin hund. :)

Igår blev vi bjudna på gott fika hos en granne som bor så vackert nere vid sjön. Han har en kaxig och charmig tax. Lekkamrat till vår sons hund. Det ser ganska roligt ut när en stor springer spaniel och en liten tax tumlar om på gräsmattan!!! :)

Lyssnade på Stefan Löfvens sommarprogram idag. Och konstaterade att jag missbedömt honom. Han var inte alls så tråkig och stel som jag tidigare trott. Lugn, trygg och klok och med en lite lågmäld humor var det intryck han gav mig nu.Vi är födda samma år och uppväxta i Ångermanland båda två. Skillnaden är dock att han har kvar sin dialekt, det har inte jag... Men jag flyttade ju därifrån 1973. Vet egentligen inte vad jag har för dialekt nu.... Det är väl en mix :)

Jag börjar känna av lite stress nu. Oroar mig för att komma tillbaka till vardagen. Har mått så bra under makens semester. Att bara ta dagen som den kommer. Man blir lite "bortskämd". Hur mycket ork och energi har jag lyckats samla på mig? Att få leva i nuet är en lyx! Men det är väl samtidigt något man måste träna sig i så att man klarar av att leva här och nu även under vardagarna. Att inte oroa sig så mycket... "Kommer tid, kommer råd" sa man förr. Och det är nog sant! "Det är lugnt!" svarar sönerna ofta på mina oroliga frågor. Det är lugnt... Ja, det är väl det....

Följande bild tillhör tidigare inlägg. Solglitter på sjön :)

De sista dagarna på sommarledigheten känns alltid lite "mer". Det är som om man vill suga extra länge på karamellen. Njuter intensivare.. Dagens väder blev ett typiskt sommaren
2012-väder. Soligt och varmt på morgon och större delen av dagen, mulet och regnskurar mot eftermiddag och kväll. Som jag skrivit här tidigare, man får ta vara på solglimtarna! Om man har möjlighet. Maken och jag vandrade till sjön i morse tillsammans med en trött hund. Jag tror han blir trött av att vara ute i friska luften så mycket som han är här ;))
Solstrålarna glittrade så vackert på sjöns mörka vatten.
Jag satt ute och läste när det började dyka upp mörka och vita moln på himmelen. Kunde inte låta bli att studera skådespelet. Mulliga och krulliga moln i lager på lager bildar mönster och med fantasins hjälp tar de form som t ex djur, människoansikten, änglar... Jag tror jag har det där med att "kolla molnen" efter min farmor. Hon vände ofta upp ansiktet mot molnen, pekade och sa: "Titta, vad ser du? Jag ser en gubbe där!" (eller något annat) Att ta sig tid att studera moln kan vara riktigt spännande. Så länge det är intressanta moln...förstås. Helmulet är mindre kul... Då krävs det mycket fantasi för att se spännande mönster och former.;))
Vackra mönster och formationer finns det i ved, staplad ved... Naturens egna mönster och färger är fantastiska! Maken och sönerna staplade ved häromdagen och jag tog ett kort som jag hoppas går att publicera...

Min vandring på Bättringsvägen går vidare. Gårdagen var en sämre dag, denna dag känns lite bättre. De jobbiga dagarna koncentrerar jag mina tankar på alla framsteg jag gjort. Jag tänker också med tacksamhet på de vänner som följt och följer mig på vägen. Speciellt på dem som varit med mig när jag mått som allra sämst. De som trots min panik, min ångest, mina tårar ändå tycks vilja vara min vän och fortsätta vid min sida på vägen hem till mig själv. Till dem hör givetvis också min make. Det är stort och fantastiskt att ha såna vänner! "DET ÄR GOTT ATT MÖTA EN VÄN PÅ VÄGEN." ( Ordspråk ) "EN VÄN ÄR DEN SOM KOMMER IN, NÄR HELA VÄRLDEN HAR GÅTT UT." ( Grace Pulpit ) Nu har maken och jag åter fått besök av söner och hund. Så nu är det "full rulle i torpet igen". :) Sönerna lämnar oss i morgon för vidare resa ner till Göteborg. Hunden blir kvar hos oss några dagar. Just nu njuter vi av det fina vädret. Passar på att vara ute. Kommer att sakna de stilla morgnarna på bryggan vid sjön sen när vardagen tar vid. Fast jag har ju tillgång till vatten i vardagen också, både å och hav. Jag är rik på det sättet! Rik på närhet till vatten. :) Läste i dagens GD om att semesterns alla "måsten" kan skapa ångest. Citat: -"Vi lever med förväntningar på att man ska vara på ett visst sätt. Man ska hinna med så mycket, ha ett bra jobb, familj och vara vältränad, snygg och lyckad på alla sätt. Det skapar en oerhörd stress att nå upp till allt".Ywonne Öström, kurator. Man ger också några tips på hur man mår bättre i sommar. Bl a tid för återhämtning, balans mellan aktivitet och vila, inte låta sommaren fyllas av "måsten", njuta av det som finns nära dig... Det sista känner jag att jag lyckats skapligt med. Helt enkelt för att jag inte orkat annat. Och det finns nog en mening med det också... "SMÅ STEG ÄR OCKSÅ EN RÖRELSE"... ( Ur boken "Konsten att göra ingenting" L K Swanberg )

Min pappa brukade ofta citera Mark Twains ord om lögner: "Det finns tre sorters lögner. Lögn, förbannad lögn och statistik."... Tänker på de orden nu när SCB söker mig via telefon för att "ställa några frågor". Det fanns en tid när jag kände mig "stolt och viktig" när jag blivit utvald till att svara på frågor. Som ärlig svensk medborgare ställde jag naturligtvis upp och svarade villigt och uppriktigt på frågorna. Det var då det... Sen insåg jag ju att jag kunde svara precis hur som helst för statistik är en lögn... Det är ännu värre med de här "Marknadsföringsinstituten" som ringer upp och undrar om man har några minuter över att svara på några frågor... En gång för länge sedan ringde en glad och trevlig tjej och undrade om jag ville svara på några frågor. Okey, svarade jag. Dumt nog... Det handlade om glass och choklad. ("Livsviktigt" som ni förstår...) Stundtals var jag bergsäker på att detta är ett skämt! Vad annat ska man tro när man får frågor som: "Om det är en solig dag och du går ensam till kiosken och köper en glass, vilken av följande glassar skulle du då köpa?" Sen rabblade tjejen upp ett flertal namn på glassar jag aldrig hört talas om... "Om det är en regnig dag och du har sällskap av en vän, vilken av följande glassar skulle du då välja?"... Så där höll det på i en halv evighet....??? Inte blev det bättre av att jag måste be henne upprepa namnen på glassarna och sen välja ut någon av dem på måfå. Något "vet ej-alternativ" fanns inte. Jag ljög alltså. Och suckade. Men vi skrattade också. Både hon och jag. Det måste ha varit pinsamt att ställa dessa frågor! Det dök aldrig upp någon glad programledare och meddelade att jag var med i "Dolda kameran" så det var väl på riktigt då....;))) Många minuter gick åt till att svara på idiotiska frågor. Jag har lärt mig min läxa sedan dess. "Nej, jag har inga minuter över, men tack ändå!" Jag förundras över hur de flesta som ringer upp orkar vara så trevliga. Inget lätt jobb. Men tyvärr, jag har blivit en "surkärring" som känner att jag bidragit färdigt till statistikens procentsiffror. ;)) Det var roligare att få bli "utvald" till att rösta på låtar på Svensktoppen! Det var egentligen min make som blivit utvald men han hade inte tid så jag tog på mig uppdraget. Jag var varken då eller nu en regelbunden Svensktoppslyssnare men kul var det! OS pågår ju nu. Jag satt uppe och såg den pampiga invigningen men sen har det inte blivit så mycket mer. Men jag gläds över nationens två silver!! Läser just nu en bok om en tidigare OS-medaljör. Patrik Sjöberg. En utlämnande och intressant bok. Allt har sina orsaker här i livet. Vi formas alla av vår barndom och vår uppväxtmiljö. Sen är det inte alltid som det kan användas som ursäkt men väl som förklaring... "Det du inte såg" heter boken.Värd att läsa även om man inte är sportintresserad. Nu känner jag för en kvällspromenad. Får se om jag får maken med mig;) Han fixar med allt möjligt ute på tomten. Kanske kan han göra en paus?

Vaknar och inser att solen inte skiner. När jag barfota tassar fram över golvet känner jag att det känns lite kallt. Bara 13 grader varmt ute. Efter frukosten tar jag och maken beslutet: vi åker ut en sväng. Vi åker till ett av mina smultronställen, Axmar bruk. Vandrar runt i "slottsparken", tittar på de fantastiska träden och lyssnar till vattnet som porlar och brusar. Det är lätt att fantisera om livet där för längesedan. Om det hårda arbetet i, de nu fallfärdiga smedjorna och hur de"fina" herrarna och damerna kommer åkande i häst och vagn genom parken upp mot "slottet". Slottet finns tyvärr inte kvar. Men det stora lusthuset finns kvar. Jag vet inte varför jag är så fascinerad av detta ställe förutom att där är så vackert och rofyllt. Det är något som lockar och drar.. Den stora hyttan är också intressant. Vilket smutsigt och hårt arbete som utförts där i mörkret! Slaggstenarna i byggnaderna och på marken är så vackra.De skiftar i blått, svart och turkos. Vi tar oss en tur ner till gamla hamnen också. Njuter av utsikten mot havet och den härliga marina miljön. Restaurangen "Axmar Brygga" öppnar först vid 12. Det doftar gott av fisk därifrån. Vi svänger ner till Gåsholma idylliska fiskeläge.Inser sen att det är bäst att åka tillbaka till torpet och äta lite innan det är dags att lyssna på Soran Ismail på "Sommar". Jag är glad över att jag orkade med denna utflykt idag och glad att jag lyssnade på Soran. Önskar att alla lyssnade! Han beskrev så bra livet som invandrare i Sverige. Om utanförskapet och fördomarna.Och om hur det skulle kunna vara. .. Han är uppväxt i Knivsta där jag själv bott många år. Där finns inte många med invandrarbakgrund så jag förstår att det måste ha varit jobbigt ibland. Eller ofta...Det är så mycket jag vill ta med mig och minnas från hans program. Bl a dessa ord: "Om jag som invandrare är arbetslös utnyttjar jag systemet och om jag har ett jobb har jag stulit det från svenskarna. Slutsatsen av detta är att jag borde vara vikarie". ( Jag citerar kanske inte ordagrant men innebörden har jag fått med... hoppas jag ) Nu skiner solen igen!Vi är inne i augusti månad. Ännu en sommarmånad! :) ...