Som ringar på vattnet

"Det gamla året lägger sig att dö..."
Det är något speciellt med nyår. Trots att det egentligen bara är en vanlig dag som via en natt går över till en ny vanlig dag... Ändå lite magisk.
Ändå speciell. Ett slut och en början. Som vi firar. Med bubblor och med dunder och brak. Tyvärr ofta med för mycket dunder och brak. En plåga för våra husdjur och många flyktingar. Lite mer förståelse och omtanke är något att stilla önska sig <3 I kombination med ett vuxet ansvarstagande...

Just det här med önskningar är något jag sysslar med vid nyår. Inga löften men önskningar och förhoppningar :)

Är det naivt att önska sig fred på jorden?? Och att hoppas att människor kommer till insikt om att vi alla har lika värde?? Många tycker nog att det är naivt att tro på människors godhet. Men det struntar jag i, jag hoppas i alla fall :)
Vi anser ju att vi tillhör en högt stående kultur. Borde vi då inte inse att vi har ett ansvar för vår jord, våra liv och för varandra? Jag tjatar om att freden börjar inom oss själva och jag menar det och tror på det... Och freden börjar Nu och Här!

För min egen del önskar jag att jag får fortsätta på den "själsliga, läkande resan" och den andliga resan. Spännande...och det hör ju ihop med att skapa fred inom mig själv... Resan fortsätter Här och Nu!

"Lyft ej på framtidens slöja, den är vävd av barmhärtighetens garn."
- okänd

"Så förvandlas så småningom genom livets mysterier de gångna dagarnas sorger till stilla glädje."
- Fjodor Dostojevskij

Inför 2013 önskar jag er alla alla sinnesro och mycket glädje. Gemenskap och förståelse. Insikter och visdom. Positiva krafter. Kunskap. Ljus och kärlek.

Gott slut och gott nytt!!!

När söner och hund åkt till torpet och bara jag, maken och min mor finns kvar i lägenheten lägger sig tystnaden över oss. Plötsligt känner jag hur trött jag är. Och tinnitusen är hemsk. Lägger mig att vila. Då kommer tankarna. I huvudet försöker jag summera året som gått. Försöker tänka på allt som hänt på det privata planet. Året känns mörkt. Minnet av vintern och våren är höljt i grå dimma. Smärtsamma förtvivlade minnen. Min svåra resa på Bättringsvägen... Men så mitt upp i allt det svarta finns ljusglimtarna. Alla dessa goda själar som stöttade och hjälpte mig i kampen. Alla underbara människor som på olika sätt bar mig genom det svåra. De som inte gav upp... Fantastiskt! Utan er hade jag inte varit där jag är nu. Make, söner, släkt och vänner som alltid fanns där. Även när ångesten och paniken tog tag i mig och jag totalt tappade kontrollen över min kropp och själ. När jag inte längre var hemma i mig själv...då fanns ni där...med era röster, era sms, era meddelanden, era kramar, era tankar och böner...Jag var buren av er omtanke <3
TACK!
Sommarens lugn var läkande. Hösten var vacker och sorglig. Vintern bakade in mig i någon form av frid. Jag blir ibland så positivt förvånad över den styrka som trots allt finns där inom mig. Men jag är skör. Kroppen tycker att jag tar i för mycket ibland ;) "Skynda långsamt". Tack :)

Summa summarum: Året har varit Lärorikt!
Jag har lärt mig att uppskatta det lilla och nära. Lärt mig att be om hjälp. Lärt mig lite tillit till livet. Lärt mig ännu mera tacksamhet. Lärt mig att livet är Här och Nu!
Jag kommer att fortsätta min resa på Bättringsvägen även nästa år. Med ett öppnare hjärta och med mer energi.

"Vi är alla änglar med endast en vinge, och vi kan endast flyga genom att omfamna varandra."
- Luciano de Crescenzo

Denna dag var så vacker. Solen sken från en vinterblå himmel och det gnistrade i snön. Min mor och jag tog en långpromenad. Det knarrade under stövlarna. Rödkindade och nöjda med oss själva kom vi sen in i värmen. Så är det när vintern är som bäst!

Vaknade i morse ( förmiddag skulle kanske en del kalla det) av ett starkt och bländande solsken. Underbart! Efter brunch blev det mellandagspromenad i solskenet.
Gårdagen blev en upplevelse. Åkte ner till min syster som bor i skogen i norduppland. Där har de, precis som här, fått stora mängder snö. Snö som lagt sig på träden och ledningar. Senaste dagarna har det varit omkring 0-gradigt, blötsnö och regn. Jag tror aldrig jag sett så snötyngda träd och ledningar någonsin tidigare! Som följd av detta har de haft strömavbrott till och från både före och under juldagarna. Ibland många timmar i sträck. De har tack och lov kakelugn och vedspis. Men mörkt blir det och problem med vattnet. Det var med spänning vi närmade oss deras hus. Strömlöst? Ja, vi möttes av stearinljus och ficklampa. Varm mat hade de lyckats laga till. Väldigt god. Min mamma var där och min systerson med flickvän och deras en månader gamla son. Ett litet sött knyte. Det är lika fascinerande varje gång man sitter med ett sånt litet barn i sin famn. Detta underverk! Livets mirakel... <3

Vi satt där i ljuslågornas sken. Det kändes riktigt mysigt för oss som bara var på besök. De snötyngda träden såg ut som snögubbar. Luften ute kändes fuktig. Det kändes som man flyttat 100 år tillbaka i tiden. Ingen TV, ingen julmusik från CD-spelaren. Det var tyst och mörkt. Bara vårt prat och skratt och ljud från lille bebisen. Det enda som visade att det är 2012 var våra I-phones. Och bilarna. Mamma hade packat och vi påbörjade resan hem. Vi kom inte så långt på den krokiga vägen. En stor gran hade fallit över en ledning och blockerade hela vägen! Maken fick backa tillbaka och så fick vi ta vägen åt andra hållet. En rejäl omväg på smala, moddiga vägar med snötyngda grenar som sträckte sig ner mot oss. Vi vågade knappt tänka tanken: "Måtte inget träd falla över bilen"... Troligen var änglarna med oss! Inget sådant hände. Man såg tydliga spår efter bilar som sladdat av vägen... Först regnade det sen började det snöa ymnigt. På E-4:an var det moddigt och mycket trafik. När vi kommit över på "rätt" sida om Dalälven slutade det snöa och med en suck av lättnad körde vi ner i garaget. Hemma...

Min syster har fortfarande strömlöst och hemtelefonen fungerar inte... Tänk vilket sårbart samhälle vi har byggt. Jag tycker min syster och hennes man är riktiga "överlevare". Men visst tar det hårt på deras tålamod också...

När jag läste mitt förra inlägg kände jag att det kanske var lite otydligt. Hur kunde jag dra paralleller mellan andra världskriget och "Tomteverkstan "? Jo, det går. På nätet bildas missnöjesgrupper som har som syfte att skapa osämja mellan sk "riktiga svenskar" och "nysvenskar". Man gör en höna av en fjäder och skyller alla förändringar i våra sk "traditioner" på invandrarna. Allt för att spä på missnöjet. Precis som i Tyskland. Då var det judarna som skulle bort, nu är det muslimerna.
Debatterna handlar om julpsalmer, chokladbollar, pepparkaksgubbar, Disneyfigurer....
Men sanningen är ju den att Pepparkaksgubbeproblemet var ett missförstånd, psalmer får man sjunga i skolan, Disney tog bort både den vita och den svarta dockan över hela världen...och varför måste man kalla chokladbollar för "negerbollar"? Är det också en "tradition" att bråka om???
Leve mångfalden säger jag!

Jesus var jude.
Julgranstraditionen kommer från Tyskland.
Den första "tomten" var ett nederländskt helgon
Lucia var från Sicilien...

Osv....

Leve vårt mångkulturella samhälle!!!

Juldagen. Den gillar jag. Jag sover med glädje långt över julottetid. Så fördärvad är jag. Fniss... Men eftersom det snackas så mycket om svenska (??)traditioner nu för tiden så kan man lugnt säga att Julottan är en svensk tradition. Men den pratas det inte om. Nej nej, här protesterar vi mot att Disney tagit bort figurer ur Tomteverkstan! Kära nån! Ibland känner jag att jag lever i en ankdamm... Hur orkar folk engagera sig? Finns det inte nog med verkliga problem i vår värld? Och vad är egentligen syftet bakom dessa grupper som skriker ut att "Nu får det vara nog", "Peta inte i våra traditioner" osv....? Jag tror (förstår) att det handlar om att sprida missnöje...och lögner... Man känner historiens vingslag... Vi läser historia i skolan för att lära oss att inte upprepa det som en gång hände, inte göra om samma misstag...Vi tycker att det som hände i Oslo och på Utöya är fruktansvärt. Men tankarna bakom detta hemska som hände finns här runt omkring oss nu. Snyggt förpackat... Ser oskyldigt ut. Bygger på tyckande. Rädsla. Låter så här: "jag är inte rasist men..."

Julens budskap är glädje och frid på jorden...Till ALLA!!! <3 <3

Min Julafton var mysig, god och glad. Äldste sonen och hans fina tjej kom på besök. Julstämning både ute och inne. God mat i lagom mängd, lite TV och julklappsutdelning. Allt i lugn takt. Förutom hunden som blev helstressad av paketöppning och alla goda dofter från julbordet ;)
Nu har sonen och flickvännen åkt hem. Men det känns inte så tomt ändå för hunden är kvar ;)

Jag fick bl a boken "Avig Maria", Mia Skäringer. Underbar! Hög igenkänningsfaktor. Den är ganska tunn så jag läser den i långsam takt för att dra ut på njutningen...
Bara måste citera:
"Ofta har jag blivit kallad överkänslig. Men tänk om det är den som kallat mig så som faktiskt är underkänslig? Mycket är en fråga om projicering." (Mia Skäringer)
Tack Mia, du är fantastisk!!!

Jag gillar som sagt Juldagen. Promenad i snöriket. Tid att njuta av julkapparna.De nya filmerna ligger vid TV:n och väntar på att bli tittade på. DVD-skivorna ligger staplade och väntar på att bli avlyssnade. Böcker att läsa. En ny fantastisk tavla att sätta upp. Nya fräscha handdukar att hänga upp, nytt spännande te att avsmaka i nya fina muggar mm.
Jag är så tacksam!

"Fred var det första änglarna besjöng."
- Påven Leo I

Min "minikrubba" från Mexico.


"

Vi har en "virvelvind" på besök! Sonens hund. Trots långpromenader ute på snöiga gångvägar och upp och ner på höga snövallar så har han energi kvar att fara runt som en stolle i lägenheten. Efter en lååång stund ramlar han ihop som en trasa på golvet. Han drar en djup suck och sen verkar luften gå ur honom totalt...För en stund. Han är go och glad och tycker att julskinkan doftar gudomligt.

Julstämningen börjar så smått infinna sig. Städningen är nästan klar och en och annan tomte och ängel är på plats.
Vi har ingen gran. Vill inte ha det heller. (En riktig gran är för "bökigt" och plastgran...aldrig...inte ens en rosa)Hade tänkt att liksom förra året ha en liten jultall på balkongen. Men nästan 1 meter snö kom liksom i vägen...;)
Men det blir jul ändå!

På den tiden vi hade gran klädde vi den alltid på uppesittarkvällen. Första julen i vårt radhus i Knivsta tog vi sedvanligt in granen på kvällen. Julgransfoten hade hängt med sen vår Uppsalatid. Men något hade hänt i flytten... Vattnet läckte ur! Vi ringde några vänner. -"Har ni möjligen en julgransfot över?" Hö hö, precis som om det är något folk samlar på...:) Nej, de hade plastgran förstås. Det var sent på kvällen, inga affärer i det lilla samhället var öppna. Stora affären i stan hade extra kvällsöppet. Maken gjorde en utryckning och sprang in någon minut i stängningsdags med ett bestämt mål i sikte: julgransfot!
Tack och lov, det fanns kvar!!!
Så kläddes granen i sena timmen till rim och julsånger på TV:n. Och det blev jul det året också. Med tindrande ljus i granen och en skinande ny julgransfot! Slutet gott, allting gott :)

Jag har nu en önskan om att alla kommer lyckligt dit de ska. Kör försiktigt. Jag önskar också att alla får uppleva värme och gemenskap. Äta god mat och känna glädje och sinnesfrid.
<3 <3 <3

Nu visslar maken "Bjällerklang,Bjällerklang" där han pysslar i köket...ja, det blir jul i år också!

Från mig till er alla:
En riktigt
GOD JUL!
<3

21 december kunde inte sluta på bättre sätt. Att se på "Svenska hjältar-galan" ger en verkligen hopp om livet! Man blir så varm i hjärtat av att se dessa modiga och positiva människor! De ser till att mirakel sker!
Näsduken åker fram också för man blir rörd till tårar.

Nu vänder det mot ljuset igen! Vintersolstånd. Släpp in ljuset i ditt liv, i ditt hjärta. Den nya tiden är här. Jag hoppas att vi alla går en ljus framtid till mötes. Jorden gick inte under. Livet består.

Just nu är det ännu en hjälte på TV. En äldre man som suttit i koncentrationsläger under Andra Världskriget. Han reser nu runt i skolorna i Sverige och berättar om vad hat, främlingsfientlighet och våld kan leda till. Och han inger hopp i den nya generationen. Vi behöver alla positiva förebilder. Och vi kan alla göra något för någon annan. Vi skapar framtiden tillsammans.

Den ljusnande framtid är vår! Dela med dig av ditt ljus :) Var modig! Visa medmänsklighet. Möt hatet (även på nätet) med kärlek. Sprid och "gilla" det goda. Låt ljus och kärlek och godhet sprida sig som ringar på vattnet. Det du ger ut får du tillbaka. Kalla mig gärna naiv men jag tror på en bättre värld :)
Gör du?

Jag känner för att skratta lite.Plockar fram boken "Gud som haver barnen kär har du någon ull" och läser barns tankar om jul, tomtar, Gud, Jesus mm. Delar med mig och citerar några av dem:

"När det är jul måste man gå på fest och vara extra snäll hela tiden. Man blir trött av det!"
- Jonathan 7 år

"Julafton är Jesus födelsedag, men han har flyttat till himlen, så tomten vet inte var han ska lämna paketen. Därför ger han dem till barnen i stället."
- Madeleine, 7 år

"Man ska äta mycket skinka på julen. Och så ska man tänka på Jesus Kristian. Och så är det väldigt mycket bra på TV."
- Anders 7 år

"Timmerhuggarna jobbar i skogen. De skjuter julgranar hela vintern och på sommaren fortplantar de sig."
- Tario 7 år

"Gud uppfann grisen så att man skulle ha något att äta till jul."
- Alex 7 år

"Jag kan
Bibeln för jag går i söndagsskolan. Josef försvann ur Jesus liv, jag tror han skaffade sig en ny fru som var lite mer vanlig än den där Maria. Du vet, de låg bredvid varandra och så blev det barn, helt utan att Gud hade med det att göra. Snickare tycker ofta om att ha det på det vanliga sättet."
- Linn 9 år

"Josef var inte Jesus pappa. Det var någonting med en åsna, men jag kommer inte ihåg."
- Sofie 6 år

"Nej, nej, såhär var det: Maria blev så glad när Josef köpt en åsna att hon blev gravid utan hjälp."
- Jossan 7 år

Nu känner jag mig på bättre humör :) Tack underbara barn!!!

Det börjar bli lite julverkstad här hemma. Julklappspappersrullarna (långt ord), sax, tejp och snören får ligga framme hela dagarna. Och inte får man titta i den lådan eller öppna den garderoben... Hemlisar... hihi...
Min Amaryllis med sina fyra röda klockor har blommat färdigt lagom till jul. Får lov att köpa en ny julblomma. För det vill jag ha! Något levande som skapar julstämning ;)

Lördag före tredje advent. Jag har orkat med en shoppingrunda på stan. Ute i tid, före värsta ruschen. Orkar inte köa. Köpt det mesta av julklapparna, resten köps via nätet. Sönerna önskar sig ingenting, sen kanske någonting och sen dyker det plötsligt upp både det ena och det andra som de verkligen behöver! Därför är det svårt att handla i god tid....
Men ingen julklappshysteri här inte. Annat var det förr, när barnen var små. Då var det julklappsberg som gällde. Mormor, morfar, farmor, farfar och deras respektive nya partners och faster och mostrar...alla ville ge barnen julklappar. Därav berget. Sen orkade barnen bara öppna ett paket själva och sen satt vi föräldrar och slet i snören,papper och tejp och försökte febrilt komma ihåg vem som skänkt vad... "Fick han den här av farmor? Nej, det måste ha varit morfar, eller...?" Inte kul när man inte kommer ihåg vad man ska tacka för! -"Passade tröjan, den var inte för liten?" Hm...vilken tröja, han fick så många? -"Tyckte han om boken?" Ää...boken? Fick han en bok också??? Hjälp, den har jag missat! Måste gå igenom julklappspappersskräpet!!!
Så kunde det vara... Egentligen vansinnigt! Jag vill inte verka otacksam men detta överflöd...när det finns så många som inte har någonting...Hur lär man dessa "överflödsgenerationet" tacksamhet? Att inte ta allting för givet?
Jag märker att mina söner i alla fall känner glädje i att ge. Och även tacksamhet över det lilla. Kanske har jag och min make lyckats överföra detta till dem? Jag vet själv att jag lärt mig tacksamhet från min mor. Att känna och uttrycka tacksamhet. Och det är jag tacksam för...tihi...;))

Jag stressar allt mindre för varje jul som kommer. Struntar allt mer i alla måsten. Som ung skulle jag göra allt som mamma gjorde. Storstäda i varenda vrå,bona golven, baka, sätta upp julgardiner, koka knäck och forma marsipangodis, putsa silver, byta till juldukar, julpynta, klä granen sent på uppesittarkvälken, julhandla, skriva och skicka julkort mm mm. Att förena detta med heltidsarbete och små barn... gick ju inte i längden... även om vi var två om det mesta...Jag blev en stressad hagga! Ingen fridfull "tomtemor" precis. Jag och maken började prioritera. Vad är nödvändigt? Vad är kul? Nu blir det vanlig veckostädning, mindre sorter på julbordet, köpta pepparkakor, mindre julpynt, de vanliga gardinerna. Och högen julklappar har minskat...lite...;)

Jag beundrar kvinnor och män som bakar för att de känner glädje i det. Jag håller alltid på och ursäktar mig för att jag "bara" bjuder på köpebröd. Förut var det ju tvärtom, då bad man om ursäkt för att man "bara" bjöd på hembakat...
Men vi fikar så sällan i min familj. Visst är det gott men det är mackor också. Finns det hembakat bröd i min frys så är det svärmor som varit framme. ;)

När vi gjort vår stadsrunda, maken och jag, parkerade vi i garaget och tog hissen upp till lägenheten med alla klapparna och intog en lunch. Och planerade lite matinköp. Vi skriver våra inköpslistor på mobilen numera.(Så "moderna" är vi) Då börjar maken fara omkring och känna på och i alla fickor letandes efter sin mobil. Konstaterar att den måste vara kvar i bilen. "Ja, men, jag skriver på min mobil och sms:ar det till din", säger jag. När jag skrivit och skickat kommer jag på att jag glömt att skriva upp potatis. "Gör inget, tycker maken," jag kommer ihåg det ändå." -Men är du säker på det? " undrar jag. "Ja,ja, inga problem!"
Maken far iväg och handlar i den blöta snöyran. På hemväg ringer han: - "Du jag glömde potatisen"....
Sådant är livet för oss, detta medelålders par. Är det inte han som glömt så är det jag. Och värst är det när båda glömmer...;)

Vår stolta julbock brann före jul i år igen. Det andra kallar för "tradition" och "bra PR" kallar vi i stan för sabotage och dålig PR...

När mörkret lägger sig och det är dags att tända ljus kan vi ju tänka lite extra på offren och anhöriga i den hemska skolmassakern i USA...<3 Och på alla andra offer för allt detta skoningslösa våld som finns i vår värld. Låt ljuset segra!

Det viktigaste i juletid är julefrid. Sinnesro. Och att sprida ljus och glädje och hopp! Tycker jag.

Igår skrev jag om min fina helg i torpet men glömde berätta om vårt fina besök.
På lördagsmorgonen när maken tittade ut genom fönstret mot baksidan blev han alldeles paff. Ca 5 meter bort, vid den stora tallen låg en älg i snön. Den låg där så stilla. Klippte bara lite med öronen. Undrar om den legat där under natten? På andra sidan diket skymtades ännu en älg. Efter en lång stund ställde sig älgen upp och efter ännu en stund travade den iväg med stora kliv över diket i den djupa snön... Vilket fint besök! :) Roligt att komma dessa ståtliga djur så nära!
Sonens hund märkte ingenting av besöket ;) Lika bra det kanske....

Hunden är en svartvit sort. Andra årstider tycker vi att den vita färgen är väldigt vit. Men nu mot den vita snön såg vi att han är nog "Stockholmsvit"...

Snart är den här 12-12-12-dagen slut... Blev det en "vanlig" dag eller blev det en "ovanlig" dag? Hände det något speciellt? Alla har vi väl olika svar på detta ;) Min dag har i alla fall varit bra ;)

Och i morgon är det Lucia. Jag har redan knaprat på lussekatter och pepparkakor i flera dagar nu. Och druckit glögg. Gott! Lucia är välkommen om hon har vägarna förbi :) Fast jag ser henne nog på TV...
Luciavakornas tid är förbi för min del. Men det var kul på den tiden - också!

Det är tisdag eftermiddag. Blev tvungen att vila från arbetet idag. Gårdagen blev lång och intensiv. Känns i kroppen idag. Jag måste inse att jag har en bit kvar att gå på Bättringsvägen... Jag har svårt att acceptera mina fysiska begränsningar när jag rent mentalt och själsligt har massor med energi... Det är ett dilemma...
Men jag har delvis nya arbetsuppgifter. Som är roliga och lagom "tunga". Jag tar emot beställningar, packar och skickar vackra armband :) Måste få göra lite reklam ;) Kolla gärna www.armbandskungen.se
Hört talas om Shamballa-armband? De är vackra och symboliserar vitalitet, kärlek, inre styrka, kraft, sinne och balans. :) En fin gåva till sig själv eller någon man tycker om...<3

Helgen var fantastisk för mig. Dels för att vi åkte ut till torpet och vandrade runt och i det mest fantastiska vinterlandskap. Det var -20 grader och sol och molnfri himmel. De snötyngda träden och fälten bildade vita snösalar och gnistrande snögångar. Det var mäktigt och pampigt! Nästan osannolikt vackert!
Jag kände sådan tacksamhet över att få vara med om detta. Och det måste ligga en kärleksfull skaparkraft bakom. Inget foto och ingen tavla kan göra allt det vackra rättvisa. Det måste upplevas och jag önskar att alla fick göra det :)
Vi har nog alla varit med om att bli alldeles stumma inför det vackra i naturen...

"Tillvaron kan ibland
vara chockerande vacker
- ett dramatiskt ljusspel
över en snart slocknad himmel...
man vill bevara det,
men flyktigheten är alltid
en del av skönheten."
- Anne Swärd

Det andra positiva som hände mig var att jag plötsligt kände väldigt starkt att jag "bara måste" måla lite. Och jag målade en tavla och bättrade på två påbörjade tavlor. Vilket flyt! :) När de var färdiga betraktade jag dem och tänkte: "Allt detta bar jag inom mig. Dessa färger och former och mörker och ljus. All denna skaparkraft och ljus fanns där och kom till uttryck på detta sätt!"

Jag tror att vi alla är starkare än vad vi själva tror. Vi är alla medskapare. Vi är alla kreativa. Var och en på sitt sätt. Alla bär vi ljuset inom oss. Alla är vi Ljusbärare. Dela med dig av ditt ljus...

I morgon är det siffran 12 som gäller. 12/12 -12! Låter nästan lite magiskt ;) Antingen är det en helt vanlig dag eller så är det en alldeles speciell dag? Vi får se...
Ljus och kärlek!
<3

Jag känner mig gnällig och irriterad. På allt och alla. På väder och vind. På ryggvärk och tinnitus. På konjunkturläget och miljöhoten. På dammtussar och smutsfläckar. På orättvisor och elakheter....på allt!!! Men mest av allt är jag irriterad på mig själv... För att jag tillåter mig själv att reta upp mig på saker som jag inte kan påverka och saker som jag inte har med att göra. Och för att jag faller in i det allmänna gnällandet.
Dammtussar och fläckar kan jag göra något åt. Ryggvärk och tinnitus försvinner inte för att jag gnäller. Miljöhoten kan jag inte lösa men jag kan bidra till lösningar. Vädret är som det är osv.
Vad gnäller jag för? Det var inte jag som inte kunde komma fram i snökaoset till dagis/skola och hämta mina barn så att pedagogerna fick åka hem. Det är inte jag som slirar omkring i en bil ute på hala vägar. Det är inte jag som riskerar att svälta ihjäl. Det är inte jag som måste fly från krig och hot...
Har jag det helt enkelt för bra??? Är min irritation tecken på att jag inte mår bra innerst inne? Efter den svåra, djupa kris jag gått igenom detta år trodde jag att jag lärt mig att se det positiva i livet och att vara tacksam. Det har jag också! Men jag har en bit kvar att gå. Jag är för påverkbar av det negativa. Av gnället.

Det fanns hjältar i snökaoset! Människor som ställde upp och hjälpte varandra. Jag tror också på "snösvängen" när de säger att de gjorde allt de kunde. Och på SJ och bussbolagen.

Naturligtvis får man gnälla. När man har anledning. Men gnällandet sprider sig lätt och vi letar ju alltid syndabockar.

På tal om bockar så har Gävlebocken fått sina horn på plats ( de blåste av i stormen) och dessutom en varm Brynäshalsduk runt halsen. :)

Idag har jag även haft positiva känslor. Fick en fantastisk julklapp i förskott. En biljett till Bruce Springsteens konsert i maj!!! Av min yngste son!!! Jag blev jätteglad!!!

Jag tänker ta av mig "gnäll-och irritationskoftan" nu och försöka tänka positivt. Tänka på allt jag har att vara tacksam för i livet. Vara tacksam för livet. Vi har det trots allt väldigt bra här i "kalla Nord". .
Vi kan inte förändra andra människor eller vädret men vi kan förändra vår inställning. Det är inte lätt men det är inte heller omöjligt.
Hur som helst, gnäll leder ingenstans...har jag märkt ;))

Positiva tankar drar till sig positiva händelser och tvärtom...

Nu vet jag vad som menas med den meteorologiska termen "något snö". Det har stått så i tidningens väderprognos de senaste dagarna... ;)) "Något snö" = snöstorm och ihållande snöfall...
Man lär sig så länge man lever ;)

Det finns något fascinerande över all denna snö som faller. Sådana mängder snöflingor och alla är de helt unika! Alla har sex kanter men olika form. Detta beror, efter vad jag läst, på att varje flinga har sin egen unika färd från molnen till marken. Det är ju otroligt! Jag har roat mig med att titta på bilder av uppförstorade snökristaller. Så otroligt vackra de är! Och vad de kan ställa till med när de sammangaddar sig i det sårbara samhälle vi människor skapat.
För min del får det gärna sluta snöa nu. Bli uppehåll och lite kallt, gärna lite sol, så man kan gå ut och njuta av det vackra vita! Kanske göra snöänglar? Eller jag kanske är för gammal? Fast det finns väl inget som tanter inte kan göra??
Undrar om det blir en vit jul...Vad snopet det skulle vara om det inte blev det...:)

"Jag såg spår av änglar på marken.
Himlens skönhet gående för sig själv i världen."
- Petrarca

"Minns du den ängel vit och god
som fordom vid din vagga stod?
Han följer än idag din stig,
han varnar och beskyddar dig."
- Zacharias Topelius

Jag hoppas att det finns många skyddsänglar ute på vägarna dessa dagar!

VINTERÄNGEL av
Marie Fredriksson

Vinterängel,
kom till mig,
Sprid dina vackra vingar
över mig.

Vinterängel,
ge mig nytt hopp
om en bättre tid som
vi kan leva i.

Vinterängel,
tack för du kom hit,
att du ständigt återvänder
till en värld täckt av is.

Min lilla ängel
jag ska skydda dig
och ge dig tro
så du orkar bära mig.

Vackra vinterängel,
lär oss leva ut
som en vidöppen ros
mot den blå himlens slut.

Min lilla ängel,
stanna kvar hos mig.
Sprid dina vackra vingar
över mig.
<3

Mina egna "vinteränglar" får stå inne under glaskupan. :)

Nu tycker både maken och jag att vi varit väldigt duktiga. ;) Vi trotsade det ymniga snöfallet och tog en långpromenad till söder och tittade på Bocken. Det var inte så lätt att gå. Trottoarer och gångvägar har varit plogade men det har kommit mycket snö efter det... Under vägen dit kändes det kallt men ändå skönt i luften, på hemvägen mindre mysigt.Iskall motvind och en blandning av snö och hagel rakt i ansiktet. Det är redan höga snövallar och man undrar hur detta ska sluta...? Minns vintrarna 2009 och 2010. Då var vi minst sagt "insnöade";))

Vi stampade av oss och borstade av oss snön i trapphuset. Vi såg ut som en snögubbe respektive snögumma. Kinderna var blossande röda. Nu har vi druckit varm dryck, satt upp stjärnor och adventsstakar. På himlen spricker det upp lite och man kan skymta solen. Vattnet på ån fryser till is.Det går fort. Och så mörknar det igen och snöar ymnigt igen...Hur ska detta sluta? Allting blir vitt vitt vitt...

Köpte nyligen en fin cd: Celtic Christmas. Gabrielle.
På fodralet står det bl a att "vintern är en perfekt tid för reflektion och avkoppling och att vi kan finna frid och stillhet under denna årstid".
Hm.. kanske det... Man kanske ska sluta irritera sig på väderleken och istället tända ljus och meditera och mysa? Lyssna på musik. Ta sig ett varmt bad...Bara vara...det mår man ju absolut bättre av! :)

"I nysnön blir allt så vackert grafiskt.
Spänstigt bär grenarna sin lätta börda,
sitt kvistmönster."
Lena Larsson

I morgon är det första advent. Och hör och häpna: vi har hittat ljusslingan :)))