Som ringar på vattnet

Jag känner mig "vårrusig"! Jag vet inte egentligen vad det innebär men jag har en vårrusig känsla...
Vad annat kan man ha här ute vid mitt torp en dag som denna. Solen skiner från en molnfri himmel, det blåser bara lite lätt. Riktigt varmt när man kommer i lä. Bina surrar, fåglarna kvittrar och fjärilarna prålar. Har sett Påfågelöga, Citronfjäril och Sorgmantel idag!
Gladast blev jag dock när mina vänner, Sädesärleparet, dök ner på gräsmattan som för att tala om att "vi är här nu!"
De verkade minst sagt nyförälskade när de flög iväg, jagandes varandra mellan träden!
Vi tog en promenad ner till sjön. Isfritt och vackert. Det porlade i bäcken. Jag kände mig plötsligt så lycklig, som ville jag omfamna hela denna underbara vårdag! Ett vårrusigt, lyckligt NU!!!

Maken har avverkat skog. Eller ja, han har tagit bort sly i diket längs med infartsvägen till torpet. Nu kör han ner riset till den stora brasan nere vid sjön.
I morgon är det Valborg...

Vitsipporna är väl vackrast där de står men jag kunde inte låta bli att plocka några.

I och med att jag återknutit kontakten med en vän från gymnasietiden, strömmar minnena över mig. Tänker framför allt på den gemensamma vän som inte längre finns med oss här på jorden. Hon och jag var periodvis väldigt "tighta". Även efter studenten. Länge gjorde det ont att tänka på henne. Jag sörjde. Men på senaste tiden har hon liksom kommit tillbaka till mig och jag minns hennes skratt. Jag hör hennes skratt och jag ser hur hon kastar huvudet bakåt när hon skrattar. Det gjorde hon ofta.
Det är likadant med min svärfar, som tyvärr inte heller lever. När jag tänker på honom så ser jag honom framför mig, sittande i en fåtölj och han skrattar hjärtligt så magen guppar.
Minns också min fars skratt. Hans skratt började liksom vid näsan, den drogs liksom ihop, likaså ögonen och så sprack munnen upp, först ett svagt fniss sen ett ljudligare väsande skratt.
Jag minns deras skratt...
Det är väl så att när det gått en tid så bleknar minnena av sjukdom och annat negativt och kvar finns minnena av våra kära när de var som mest levande... När de skrattade gott!

På tal om att skratta: på tisdag 1 maj är det dags för UNICEFs insamlingsgala Humorgalan på TV4. Var med och kämpa för varenda unge! (På ditt sätt! Det finns ju andra bra organisationer också)

En som inte ofta skrattar är massmördaren från Utöya. Jag vet inte om det är rätt att visa hans rättegång i TV. Nu får han den uppmärksamhet han vill ha och det finns, tyvärr människor där ute som får kickar och idéer av hans handlande. Personer som ser honom som en hjälte... Sjukt och otäckt!!!
Desto härligare med alla dessa människor som igår samlades på Youngtorget i Oslo och sjung den sång som Breivik säger sig hata. En sång för mångkultur och mot våld. Man hade förväntat sig 2000 personer. Det kom 40 000!!! Det var mäktigt!!!:)
Rasism föds ur rädsla och utanförskap. Det börjar med att vi delar upp oss i grupper. "Vi" och "Dem"...
Freden börjar inom oss alla. Var modig! Välj kärlek!

Nu är det, minst sagt, "vårvindar friska" ute. Vinden tjuter! Mörka moln, lite regn och solen skiner. Precis som det ska vara i april!

Min blick stannar till vid en annons i dagens tidning: "Vårstädning på lagret. Vi behöver plats för höstnyheterna."
Hoppsan! Nu går det snabbt mellan årstiderna!;)
Ska tilläggas att det var en mattaffär som annonserade. Det kanske inte säljs så många mattor på sommaren? Bara gräsmattor..hihi...

"Ni som handla kläda på postorder; har ni sett att nu komma sommarkatalogerna till jul? Då vet man ju inte ens vilken storlek man har till sommarn."
Babben

När jag skulle få min medicin utskriven, tittade läkaren på mig och sa; -"Jag skriver ut den här medicinen till dig. Den ger ökad aptit men du ser ju inte direkt överviktig ut."
Jag smålog bara och kände mer än såg att min make nickade gillande. Han vet ju hur ofta jag beklagar mig över mina onödiga extrakilon... Nu trodde jag ju inte att jag skulle drabbas av ökad aptit...Med facit i hand, så inser jag att det var precis vad jag gjorde! Med förskräckelse konstaterar jag att jag bara får på mig ett par av mina jeans. De andra har plötsligt krympt i midjan...:)
Suck! Ny vår- och sommarkollektion måste införskaffas! Eftersom jag ännu inte orkar gå i affärer får jag göra shoppingrundan via postorder. Det är ju inte "skämmigt" att beställa kläder via postorderföretag längre. Nu beställer ju både gammal som ung kläder på nätet. Annat var det förr. Under min uppväxt och ungdomstid var det inte "inne" att köpa kläder via kataloger. Postorderföretagen hade inte de "rätta" märkena och kläderna ansågs inte ha samma kvalité eller vara lika moderna som de i butikerna. Hade man köpt brallor på Ellos så fick man skämmas. Tack och lov att vissa saker förändras åt det positiva hållet!
Annat är det med storleken, den har tydligen förändrats åt det negativa hållet...Fram med måttbandet. Hej och hå, det här blir inte kul! Å andra sidan, hur kul är det att prova kläder i en provhytt?
Babben igen:
"Vad är det för dåre som har uppfinne provrumsbelysningen? Den går int på ström som vanlige lampar, den drivs av ren ångest."

( Nej, det är inte jag som gjort stavfel! Babben är gotlänning, glöm inte det!)

Jag har fått en reskamrat! En vän som från och med nu vandrar vid min sida längs Bättringsvägen. Vi får stötta varandra och påminna varandra om att ta ett steg i taget...

"Gå inte före mig,
Då kanske jag inte följer.
Gå inte efter mig,
för jag kanske inte
visar dig vägen.
Gå vid min sida
och var min vän."
Albert Camus

Dagens bild blir ytterligare en "gammal" målning från -03. Lite kludd och lite streck blev något som jag kallar för "En fri själ".

Igår kom grå dimma från havet och la sig som ett lock över allt och alla. Först
mot eftermiddagen idag lättade det upp och solen kom fram. En stund. Nu regnar det, samtidigt som molntäcket spricker upp. April, april!!! Säger vädret... Tycks det som:)

Igår tog jag jättekliv framåt på Bättringsvägen igen. Idag är det några kliv tillbaka. Det är alltså den vanliga dansen...

"När du står upp för dig själv, är du på rätt väg och kommer att finna den perfekta lösningen på dina problem. Innan du vet ordet av, kommer hela din attityd att ha förändrats."
Ur Juveler av visdom från Eileen Caddy.
Ord för just denna dag som jag gärna delar med mig av.

Ibland dyker det upp TV-program som gör en glad och varm om hjärtat. Ett av dem är den nya serien "Trädgårdsdrömmar". I gårdagens avsnitt förvandlade programledarna en tråkig gräsplan på ett äldreboende till en blomstrande trädgård med fontän och damm. De boende blev så förtjusta. Det blev en verklig oas. Det är något man önskar att alla äldreboende hade. Det är skrämmande att man inte tänker mer på utemiljön för de äldres välbefinnande.Det finns säkert sådana men de jag har besökt har inte varit särskilt roliga.
Hurra säger jag för program som gör skillnad! Till mina favoriter hör också: "Sofies änglar" och "Den hemlige miljonären". Önskar att man slapp reklamen, men utan den blev det väl inga program alls...;)
På tal om TV så fick jag nyss syn på Tomas Ledin i rutan. Han fyller 60 år i år. Snacka om välbevarad 60-åring! Jag vet ju att han håller sig i form med qigong. Hm..bäst att börja träna lite mer inför sin egen 60-årsdag...Det är ju tack och lov några år kvar.;-)

Dags för bra citat:
"Den tid man njuter av att slösa bort,
är inte bortslösad"
John Lennon

"Paradiset är inte längre bort än vi själva tänker"
Marlene Sturedotter

Nu skiner solen igen:-)

Nu har yngste sonen landat på svensk mark igen efter skolresan till Barcelona. Hem till blåst och snöblask från en vårlig skir grönska...Jag tittar på bilderna och tänker: Vad skönt, det här har vi framför oss! Snart är det lika grönt här!

Under tiden han var borta tog favoritlaget i hockey hem SM-guldet till stan igen! Jag satt ensam i TV-soffan igår kväll och hejade på mitt lag. Inte bara hejade, jag skällde och gormade en del också och sen jublade jag högt av glädje! Egentligen en märklig sak att göra i sin ensamhet. Det blir liksom så "konstigt" när ingen hör en. Fast grannarna hörde nog. För jag hörde dem.;-)
Igår var det rena rama festivalyran i stan. Den har väl dämpats något av vädret idag men i morgon ska "hjältarna" hyllas på Stortorget. Hoppas på bättre väder då.

Det är så mycket känslor igång under och efter en SM-final. Folk jublar, skriker, svär, skrattar och gråter. Det är inte ofta man ser, i vanliga fall kaxiga karlar, gråta av besvikelse i TV-rutan. Det fick man se igår. För spelet har ju inte bara vinnare, det har ju förlorare också . Att "bara" få silver i hockey, det är ingen höjdare...
Men i år var "vi" vinnare, det var 13 år sedan sist och det kändes bra "gött".
Sent i går kväll kom maken och sonen hem till mig efter att ha sett hela spektaklet " live". Så fick jag några att jubla tillsammans med:-) Det är bara att njuta så länge man kan för som maken sa: -"Om fyra månader är det ny säsong!"
Men just nu njuter jag av lite "guldstänk" i vardagen.

Tur att livet består av så mycket annat än hockey!
Kärlek t ex!
Vill citera kärleksspridaren Tomas Di Leva:
"När du inte vågar vara som du är
Och ingen finns för dig att fråga
När din tanke fylls av taggar som gör ont
Och världen brinner upp omkring dig
Glöm inte då att kärleken alltid tror på dig"
Ur "Ge aldrig upp"

Ringde idag en vän. Vi hade inte hörts av på länge. Hon hade nyheter att berätta. Det är alltid så roligt att återuppta kontakter med "gamla" vänner. Dem där riktiga vännerna som man inte hör av så ofta men som det ändå alltid känns som om det var nyss. För att kontakten ändå sitter så djupt.

Denna gråa aprildag delar jag med mig av lite färg:
Kanske har jag haft denna bild tidigare, men ändå!

Nyss inkommen från en skön kvällspromenad, slår jag mig ner i soffan och känner att jag vill göra en kort rapport från Bättringsvägen:
Nog har jag tagit några jättekliv när maken plötsligt utbrister:
-"Ser man på, nu kan man ju börja skicka dig på lite enklare uppdrag!"
:-))
Tilläggas skall att han sa detta när jag stod och vek tvätten. Vilket jag inte gjort på ett flertal veckor...

Tack till alla som på olika sätt hör av sig och bryr sig! Det betyder så mycket!!!

Jag är beredd på bakslag men jag glädjer mig i nuet.

Vem du än är som läser detta: Var rädd om dig - du är så värdefull!

Sov gott!

Kontraster. Livet är fullt av kontraster. Min post idag t ex. Ett erbjudande om en prenumeration på en damtidning och ett "tiggarbrev". Det senare handlade om barn i u- länder som behöver opereras för läpp- eller gomspalt. Eftersom jag jobbat på ett eftervårdshem för barn som behandlats för detta ligger det mig naturligtvis varmt om hjärtat. Man kan ju tänka sig hur livet är för dessa barn vars föräldrar inte har råd att betala för operationer. De har problem med att tala och äta och kan inte gå i skolan. De hånas och isoleras, göms undan... I juni åker en grupp svenska volontärer till Vietnam för att operera omkring 100 barn. Organisationen heter Operation Smile. :-))
Så till tidningen för kvinnor 40+! Jag gillade den när jag var just 40+. Nu är jag 50+ och har av reklamen förstått att det finns tidningar för min ålder också! Undrar om det finns för 60+ och 70+ och... Troligen... Jag läser erbjudandet och stannar upp inför vissa meningar. Det står bl a att "tidningens hälsotips har förbättrat tusentals 40+kvinnors liv."
Hoppsan, tänker jag och så dyker mitt kritiska jag fram: Undrar vad de har för belägg för detta påstående? Jag undrar också hur många läsare som går med ständigt dåligt samvete för att de inte följt alla bantningstips och motionstips och skönhetsråd och allt vad där är. Det kommer ju alltid nya!
Ni kanske förstår vad jag valde att lägga mina pengar på...
Men om det dyker upp erbjudande om prenumeration på en tidning för kvinnor 50+ så kanske jag faller dit! Vem vet det kanske kan förändra mitt liv! ;-)
Kanske var jag i mitt val idag inspirerad av dagens "morgonpeppningsord" från Kreativ Insikt: "Du står upp för det som är viktigt"...

Dagens citat:
"Är det så litet
att ha njutit av solen,
att ha upplevt vårens ljus,
att ha älskat,
att ha tänkt,
att ha verkat?"
Matthew Arnold

Nu smattrar regnet mot rutan. Snart är det dags för kvällens "nagelbitare"... Hockeyfeber! Final...

I mitt köksfönster har det blivit vår:

- "Hur är det med humöret?" frågar min doktor lite stressat, när hon ringer upp på överrenskommen tid. Väluppfostrad som jag är svarar jag artigt att: - "Jo tack, det är väl bra." Orkar inte förklara att det är från och till och det går upp och ner...(som för alla andra). Jag förstår att doktorn egentligen menar om jag är lite gladare nu, inte så nedstämd. Men det där med det psykiska är ju lite tabu och besvärligt inom den "vanliga" vården. En och en halv minut tog samtalet. För det får jag betala 100 kr..

Om doktorn hade frågat hur min själ mår så hade jag svarat: -"Jo tack, det spritter i själen idag!" :-) För så kändes det idag! Till kroppens stora förvåning. Den hängde inte alls med. Men den fick lov att finna sig i både det ena och det andra. Lite qigong, lite städ, lite akvarellmålning... Ville dansa också men det hade nog varit fööör mycket. Jag fick nöja mig med att ligga och vicka på tårna i takt med min favorit Bruce Springsteens senaste cd. Så bra!!!

Det är lite kallt i kväll men ljust. Solen gick upp 05.29 och ska gå ner 20.16.
Maken valde att stanna hemma i värmen och titta på fotboll på TV istället för att sitta och frysa på "arenan" och se matchen "live".
Själv är jag så där lagom engagerad i fotboll just nu. Har fullt upp med hockey. Favoritlaget är i final och hade guldchans igår kväll. Men icke... Ny match i morgon. Ännu en nagelbitare...
Eller som en vän sa: - "Vet inte om mitt hjärta klarar av en match till."
Ibland kan man fundera på varför man engagerar sig i sånt här. Man är väl någon form av självplågare...

Yngste sonen åkte tidigt i morse på skolresa till Barcelona. Han sms:ade ett fint kort från en park med palmer...såg skönt ut...Men våren här i Sverige är fin den också... I dag glittrade det så fint på ån här nedanför mitt fönster. Båtar sjösätts och måsarna skränar.
Min egen "privata" mås såg ut som om den längtade ut:

Min resa hem till mitt egentliga jag fortsätter. I förrgår tyckte jag att jag "sniglade" mig fram i dikeskanten, i går tog jag jättekliv på Bättringsvägen. Så olika det kan vara från ena dagen till den andra. Idag då? Fredagen den 13! Eftersom jag tog stora kliv igår så säger kroppen idag: -"Men hallå där, stopp, plats, nu går det för fort här, hördu!" Suck... Irriterad ligger jag åter i soffan och stirrar i taket och försöker resonera med min kropp. "Det är naturligt för mig att använda mina glasögon en hel dag och det är naturligt att sitta i soffan och lösa korsord och se hockey på TV!" Men min kropp lyssnar inte "med det örat". Inte idag... Men den lydde mig både igår och idag när jag tog mina promenader! Igår i solsken och värme, idag mulet och kall vind. Fredagen den 13 april 2012.
Häromkvällen såg jag och maken äntligen filmen om Benjamin Button. Fascinerande! Hela tanken med storyn om klockan som gick baklänges och om mannen som föddes som en mycket gammal man och sen bara blev yngre och yngre... Tanken är så främmande och så svindlande! Att tiden skulle gå baklänges ... Att man skulle utvecklas från ålderdom till spädbarn...Rekommenderar filmen till er som eventuellt inte sett den!

Just nu vill jag inte att tiden ska gå baklänges för min del. Nu vill jag fortsätta framåt på Bättringsvägen.

På min resa till mitt friska jag har jag en stor, vacker bok med mig. Lite otymplig som reslektyr men den funkar. Det är Carolina Gårdheims bok: "Släpp loss din inre livskonstnär". Smaka på den titeln! En kärleksfull och peppande bok full med positiva tankar, övningar, meditationer mm. En bra hjälp på vägen... Rekommenderas varmt!

Dagens citat hittade jag i tidningen "Grannliv". Det är underbara Caroline af Ugglas som säger:
"Det är viktigt att lära sig tacksamhet, annars är det lätt att fokusera på att mackan fastnar i brödrosten..."

När jag senast var i torpet fotade jag några av de tavlor som jag satt upp där. Väljer en riktig sommarmålning med de vackraste blommor jag vet, de vilda! Något att längta till denna gråa dag. Fredagen den 13 april 2012.

Nej, det här är inte min dag. Nyss hade jag skrivit ett ganska långt inlägg, valde bild och vips var inlägget borta!
Vaknade i morse med spänningar i nacke och ben och yrsel. Åh nej, inte nu igen... Vila igen... Är så trött på att vila... Drog dagens " morgonpeppningskort" (Kreativ Insikt) och läste:
"Du är på rätt väg". Hm...jag som känner det som om jag just nu är vid sidan av vägen, i diket... Tänkte först att detta är ett skämt. Men så är det nog inte. Jag är kanske på rätt väg i alla fall...Hoppas det!

"Om livet inte vore svårt ibland,
skulle vi inte utvecklas.
Om det bara
var nerförsbacke hela tiden
och aldrig
lutade brant uppför,
skulle vi inte
få någon ny styrka."
Ur Stillsamheter

Tankarna går i kväll till folket i länderna kring Indiska Oceanen där det varit jordbävning och tsunamivarning. Varje gång ordet tsunami dyker upp i nyhetsflödet bläddrar bilder från katastrofen 2004 fram på näthinnan. Och man hoppas och ber att: Aldrig mer, aldrig mer!!!

Nu hoppas jag att detta inlägg blir publicerat.
Och jag säger som Marcus, 6 år, i boken "Gud som haver barnen kär har du någon ull" att:
"Jag blir alldeles utsliten av att vara stilla."

Niklas, 8 år funderar så här:
"Jag ska bli intelligent ...och lat. Om jag orkar."
Själv är jag tydligen inte så intelligent om man ska tro Elin, 8 år:
" Väldigt intelligenta damer har visst gått över till att inte gifta sig."
Hm...;-))

Ska nu försöka få med en bild. Förhoppningsvis en bild från sjön ute vid vårt torp. Isen ligger fortfarande där.

"Det finns inga mirakel", sjunger Peter Le Marc på radion. För en gångs skull håller jag inte med dig Peter. Livet vimlar av mirakel. Livet i sig självt är ett mirakel! Att vi går omkring här på jorden är ett mirakel. Varje litet barn som föds är ett mirakel. Vem kan undgå att se mirakel nu i vårens tid? Där under de torra, döda höstlöven spirar livet i form av små vackra sippor i blått och vitt! Allt lever upp igen!

Denna påsk grämer det mig lite att jag inte är frisk nog att åka på konstrunda. Här som på många andra ställen är det utställningar och öppet hus hos konstnärer och keramiker. Jag älskar att se på konstverk. Många gör sig själv otjänsten att bara se på konst som något man kan tänka sig att köpa och sätta upp på väggen hemma. Jag hörde följande samtal mellan tre äldre damer i en konsthall på Öland:
-"Nja, det var inget vackert."
-"Men det är modernt, vet du, det ska se konstigt ut."
-"Modernt ja, det får det gärna vara, men det ska vara vackert!"
Sen gick damerna därifrån. Jag gick nyfiken fram och tittade på de tavlor som de tittat på. Det var lekfull abstrakt konst. Inte "vackra" kanske men roligt annorlunda. Tyckte jag... Det är så mycket roligare om man vågar betrakta en tavla lite mer ingående. Även om man kan bli förvirrad av att den heter t ex "Blå kanna" och man för sitt liv inte kan se en blå kanna hur man än tittar. Vad SER du? Kanske något som ingen annan sett?

För några år sedan målade jag av tre tomma vinflaskor, en gul, en blå och en röd. Som jag ställt i ett fönster i mitt arbetsrum/ateljé. Det blev så vackert ljus i rummet när solens strålar bröts genom glaset. Jag målade också av två små vaser i keramik. Sen lekte jag med färg och vatten så flaskorna och vaserna inte var så tydliga, det såg lite "disigt" ut. Jag var nöjd med målningen och lät den stå framme. Så kom min vän teologen på besök. Han stod i dörröppningen och betraktade tavlan. -"Det ser ut som kvinnorna vid Jesu tomma grav. Man ser en ljus gestalt också bakom dem" sa han. Jag stirrade förbluffad på honom och sen på tavlan. Efter en lång stund såg jag vad han såg!... Jag skänkte honom tavlan i samband med hans prästvigning. Tre vinflaskor blev tre kvinnor, vaserna blev lerkrus och min lek med färg och vatten blev en ljusgestalt, en ängel, i betraktarens ögon.

Köp den konst du tycker om och sätt upp på väggen. Men betrakta en och annan "konstig" tavla ibland... Det är kul och spännande :-) Jag lovar!

Maken och jag har åkt ut till vårt torp, denna påskdag. Under en promenad till sjön upptäckte min man något märkligt. Trots att marken är helt snö och isfri hänger det istappar på en björkstam...Det såg nästan ut som om isen "klättrade"...

Har tillbringat denna påskafton i vårt torp tillsammans med make och söner. Det var inte så varmt men en vacker och solig dag. Har sett bilder från Gotland och Lilla Edet. Så mycket snö!

Jag erkänner att jag smaskat på mycket godis idag. Jag erkänner också att jag "tjuvsmakade" redan i går...;-)

I den lilla norrlandsstaden där jag växte upp klädde man ut sig till påskkärring på påskaftonen. Jag och min två år yngre syster travade iväg, iförda hucklen och kjolar och förkläden. Med målade fräknar och rosor på kind. Vi hade målat små påskkort att dela ut. Dessa hade jag i min korg. Min syster bar på en kaffekanna i koppar. Vi fick bara gå till de närmaste grannarna. Snälla grannar la godis i min korg och småslantar ( ett-två och femöringar ) i kaffekannan. På ett ställe fick vi "bara" godis ( eller karameller som vi sa på den tiden). Jag neg och tackade. Då hör jag min lillasyster säga: -"Vi ska ha pengar också!"... Jag minns inte om vi fick några pengar men jag minns att jag skämdes... Och min stackars syster fick nog en åthutning av mig sen... Nu kan jag inte annat än skratta åt situationen och det gjorde våra föräldrar också. :-)))

Från mig till er:
GLAD PÅSK!!!

Denna långfredag funderar jag på hur tiderna förändras. När jag var liten var långfredagen årets tråkigaste dag. Min syster och jag fick inte gå bort till någon kompis eller låta någon kompis komma till oss. Vi fick leka med varandra men inte "stoja och stöka" så mycket. Med tiden släppte mina föräldrar på den regeln, tack och lov. Alla affärer var stängda liksom bio och annat nöje. Med tiden förändrades även detta och numera är långfredag nästan som en vanlig dag. Men nu när jag blivit gammal och klok kan jag nog tycka att det är lite skönt med dagar som är "annorlunda". Dagar som även om man inte är " kyrklig" ändå inbjuder till stillhet och eftertanke. Måste vi alltid ge 100%, ha på högsta volym och tiden totalt inbokad? Barn ska naturligtvis få leka och stoja men även de har behov av stillhet och ro ibland. Barn gör som vi vuxna gör. Viska till ett barn och det viskar tillbaka. Sitt stilla och lugnt och barnet kommer till ro.(i alla fall för en stund)
Påskafton var i min barndom något helt annat än långfredag. Återkommer till det i morgon...

Igår skrev jag om mina stavgångsförsök. Precis när jag publicerat inlägget såg jag ett inslag på lokal-TV om skolelever som hade problem med en man i en bil som försökte locka dem med sig. En härlig kvinna, pensionär, farmor och stavgångare kom då på att hon och hennes väninnor kunde ta sina dagliga turer förbi skolan istället för den vanliga rundan. Så nu håller de koll runt skolan och pratar med och lär känna eleverna. Och det här initiativet sprider sig till fler och fler far- och mormödrar! De har t o m startat en egen Facebook-sida :-)))

Våga ta det lugnt en stund och bara vara.Lyssna på stillheten och tystnaden. Få lite själaro.

Hemma i stan igen. Det är skärtordagskväll. Jag ligger i soffan och tittar på månen. Efter en solig dag är det nu molnigt, månen ser lite "suddig" ut. I morgon kväll är det fullmåne.
Jag kom inte iväg till Blåkulla denna påsk heller. Kan bero på att jag inte har någon bra kvast...;-)
Istället för att flyga på kvast har jag tränat stavgång. Har haft stavarna länge men inte kommit igång med att använda dem. Har nog tänkt att " sånt är bara för pensionärer" men om man nu ska bli pensionär först vid 75 så blir det ju lång tid som stavarna står oanvända... Skämt åsido, de är ett bra stöd nu under min sjukskrivning. Jag tränade och tränade och till slut sa maken: -"Nu ser det nästan naturligt ut." Vad han nu menade med det???

Plockade tre små Blåsippor idag...

"Den första blåsippan är en stjärna som föll från himlen. I natt!"
Lena Larsson

Maken och jag har åkt ut till friden och lugnet i vårt torp i skogen. Solen skiner ännu och det är vindstilla. Jag sitter i soffan, maken på en stol vid datorn. Det är så tyst. Hör bara ljudet av den knastrande brasan. Här får man själaro.

Var på återbesök hos doktorn igår. Fick starkare dos medicin eftersom jag sovit dåligt, ibland inte alls de senaste nätterna. När man inte kan sova förstår man det där ordet "hjärnstress" väldigt tydligt. Milda makter så många tankar av alla de slag som virvlar omkring i skallen och de går ju inte att stänga av!
Vid mitt första läkarbesök tyckte jag att läkaren gav lite väl hurtiga råd om motion. "Visst gärna", tänkte jag, " men i ett senare skede". Jag var då kvar i den akuta delen när det kändes som ett maratonlopp att ta sig från sängen till toaletten... Vid gårdagens besök var det läkaren som bromsade mig. Jag rabblade upp alla mina " framsteg" och beklagade mig över det jag ännu inte kan göra. - "Det kommer det också, det har ju gått så kort tid ännu" sa hon och log. Javisst, ja...så är det ju..tålamod, tålamod..

Idag för 25 år sedan föddes min äldsta "halvsyster". Jag var då 30 år. -"Men hur känns det att få ett syskon när du är så gammal?" undrade folk. - "Jo, tack, det känns bara bra" svarade jag. "-Vad är problemet?" Två år senare fick jag ännu en liten "halvsyster". Det var absolut inget " problem" det heller. Vi har haft och har en vansinnigt massa kul ihop, vi tre. Och inte att förglömma, jag har ännu en lillasyster, en " hel"... Folk är alldeles för "åldersfixerade" i vårt land, tycker jag.
Hipp hurra för mina tre underbara systrar!!! <3<3<3

Av min äldsta syster fick jag nyligen Kreativ Insikts "Morgonpeppingkort". Man drar ett kort med en vacker bild och en affirmation varje dag. Vill dela med mig av dagens till er, varsågoda:

" Du är värd att leva ditt allra bästa liv"

Nu är vi inne i påskveckan. Jag är inte så mycket för påskpynt men något "äggstra" ska det väl bli ;-)
Här i torpet har jag ett vackert, prickigt, lavendelblått keramikägg från Paradisverkstan på Öland. På bilden syns det tillsammans med ett litet fågelägg som maken hittade i "fågelhuset" i höstas.

Min dag började på allra bästa sätt. Efter en god frukost kollade jag om det hänt något roligt på Facebook. Det hade det! Jag hade fått ett fint meddelande som värmde både kropp och själ. Sen hade en underbar vän länkat och rekommenderat min blogg. Det blev jag riktigt lycklig av! Kände mig plötsligt väldigt levande :-) Mer levande än på länge. Kraft fick jag också. Kraft att orka lite mer än vad jag gjort de senaste dagarna. Tänk vad mycket några fina ord kan göra! De är som en underbar gåva! Till nya läsare som hittat hit: Varmt välkomna <3

"Glädjen kommer till dig
när du inte söker den,
när du är upptagen
med vardagliga göromål.
Glädjen kan,
liksom solljuset,
slinka igenom
den smalaste springa."
Anne Swärd

Ovanstående ord har jag citerat förut, men de är så härliga så de fick gå i " repris".

När jag var i början av min sjukperiod skrev jag följande:
När masken faller och ångesten och gråten bryter ut,är det skönt att ha en axel att luta sig mot och någon som fångar upp tårarna i sina händer.

Vill dela med mig av ett foto jag tog i går kväll när solen höll på att gå ner. Det hade både haglat och snöat under dagen. Visst ser det ut som om " himlen brinner"!

Har ni prövat på att bara " lyssna" på TV? Det är vad jag gör just nu. Det är hockey, favoritlaget i semifinal. Jag, make och son har parkerat oss i soffan. Sonen sitter, maken halvligger/halvsitter i en märklig vriden position och jag ligger utan att titta. Har en mindre bra dag. Har liksom "inte ögonen med mig". Men det går utmärkt att bara lyssna. Reportrar och "experter" pratar hela tiden. Men framför allt låter min son hela tiden och hans kroppsspråk är tydligt!

Våren verkar ha tagit en paus. Igår snöade det lite, med betoning på lite. Just nu haglar det här. Betydligt kallare har det blivit. Optimistiska jag tog inte vantar på mig när jag gick ut idag...det borde jag ha gjort! Tack och lov verkar inte sjöfåglarna "bry sig" sig så mycket om kylan. De fortsätter glida fram på ån och då och då dyka ner i vattnet. Massor med måsar flyger över hus och å. Och har ni tänkt på att blöt asfalt också doftar Vår?!

"Vandra på en regnbågsstig;
vandra på en stig av sång
och allt omkring dig
kommer att bli vackert.
Det finns en väg
ut ur varje dunkelt dis
över en regnbågsstig ."
Indiansk sång

Jag blev både varm och glad över reaktionen på fotot av min tavla som jag la upp i förra inlägget. Jag är stolt över att jag vågade... Här kommer en till från 2003. Först målade jag bara en massa härliga färger, markerade med svart och plötsligt så blev det något som kanske kan likna ett kyrkfönster? ( Inget bra foto, men det får duga)
Det står 1-0 till favoritlaget, just nu, om någon händelsevis undrar;-)