Som ringar på vattnet

När en vän skriver till mig att: "dina tårar är mina tårar", då fylls min kropp och själ av värme och tacksamhet. En underbar vän delar min sorg och besvikelse med mig.

Ännu en sak som inte blev av. Kampen mellan kropp och själ var jobbig, kroppen vann, själen gråter. Jag borde vara van och härdad nu men nej, det blir jag nog aldrig. Acceptansen vacklar från och till men min självrespekt växer.
Jag är långt ifrån ensam om att ha det så här, de jag känner, bär jag med mig i mina tankar och i mitt hjärta.

Torkar tårarna och återgår till något annat i min lilla vrå av världen.
Möss! Under diskbänken. Smaskar på vår plastinsamling...maken har en lösning, tror han och jag förlitar mig på honom. :-) Fortsättning följer...

Nej, någon ny bock till Lucia kommer det inte att bli. Det kostar för mycket. "Lillbocken" får vikariera. Den är byggd av Vasaskolans elever.

Man kan kanske tycka att det är konstigt att jag inte skriver och engagerar mig i större frågor just nu än en julbock...men ärligt talat...jag orkar bara med det som ligger nära i tid och rum just nu...ni får ursäkta...

Var rädd om Dig!
Visa respekt, även för Dig själv, för den Du är.

Ljus och Kärlek
❤️

Jo, bocken brann...
Om detta vill jag bara säga: jag förstår inte det här behovet av att förstöra. Förstöra andras glädje. Förstöra andras arbete.
Och...
När jag läser kommentarer på nätet så tänker jag: det är märkligt vad många "vet" en massa om något som de tydligen inte har en aning om...

Idag blev det en "provdag". Åkte in till stan och jobbade. Det gick bra i början, jag blev så glad för jag älskar att jobba, men så kom tröttheten och mattheten och la sig som ett tungt lock över mig och dessvärre satte värken in också, i hela kroppen. Tacksam att jag har en make som lagar mat och pysslar om mig. <3

November börjar gå mot sitt slut. Höstmånad går över i vintermånad.

Värme, ljus och kärlek
❤️

Vår stolthet här i stan, världskändisen Gävlebocken, fyller 50 år i år! Och idag vid invigningen av årets julbock, firades han med pompa och ståt och fyrverkeri. Gävleborna gick man ur huse, trots kyla och kraftig vind. Och vi som stannade kvar här i skogen kunde vara med via nätet. Bra underhållning bjöds det på och "bockogram" hade kommit från hela världen. Kul! En hel dokumentär om bocken finns inspelad och kommer att sändas på TV efter jul. Hoppas många ser den och förstår vilket fantastiskt arbete som ligger bakom byggandet, ett hantverk. Så kanske fler förstår att det inte är någon "kul tradition" att bränna den. Det är ett brott.
Kom gärna och titta på den! :-)
Så Grattis bocken och "ja, må du leva hela julen!" <3

Det blåser rejält idag. Och det känns kallt i vinden. Träden böjer sig nästan ner till marken och adventsgranen står på "sniskan" ;-)

Nu tänder vi första ljuset. Jag tänder det för det gryende Hoppet. Hoppet om fred, Hoppet om fler öppnade hjärtan. <3

Vi tänder ett ljus i advent

av Stewe Gårdare

Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent.

"Tack och Bock" :-)
❤️

Adventsgranen är uppe! I ovanligt god tid. ;-) Så söt gran. "Lagom" ;-) Hunden är dock inte speciellt imponerad. Och så länge som han inte lyfter på benet mot den så är vi glada :-)

Förutom en skogspromenad har jag tillbringat min dag med näsan i boken. Helt uppslukad av berättelsen om massavrättningarna av kvinnor i Ångermanland på 1600-talet. Häxprocesserna. Kyrkans makt. Lögnerna som snabbt spreds, falska vittnesbörd, tortyr, död...Denna kvinnohistoria som vi inte fått kunskap om...man har lagt locket på...Agneta Nyholm Winqvist har gjort ett jättearbete för att få fram fakta om detta. Och att sen skriva så bra om detta svåra...
Och hemska...
För mig som är uppväxt i Härnösand är det ett extra plus att känna till trakterna där dessa händelser inträffade. Agneta skrev för att dessa kvinnor ska få en upprättelse. Och för att vi ska lära oss av historien. VIlket vi inte verkar ha förmåga att göra. Vi har ju kvinnoförakt och häxprocesser även idag, i en annan form än då, på nätet. Lögner, fördomar, hat, hot...som snabbt sprider sig för att vi väljer att sprida det...Intressant att mina två senaste böcker på något sätt hör ihop. I Nazibruden, som är en sann historia från nutid där jag bl a fick lära mig hur och varför rasismen sprids...Vårt behov av syndabockar, vårt behov av hämnd som drabbar oskyldiga människor.
Samtidigt som jag nu läser Agnetas bok händer det saker inom mig. Precis som när jag vandrade i kyrkoruinera i Visby i somras. Frågor får svar, bitar faller på plats...svårt att förklara men så här är det...och jag är så tacksam för att denna bok kom till och att den kom till mig :-) Har några sidor kvar att läsa men något som jag tyckte var lite speciellt var att en namne till mig är Ångermanlands skyddshelgon. Det var ny kunskap. :-)

Det är bra att kunna sin historia. Den har präglat oss. Även den dolda historien. Den om kyrkans makt över kvinnorna. T ex. För vi ska naturligtvis fördöma andra religioners kvinnoförtryck och säga ifrån, men också ha kunskap om hur det kan uppstå och hur vår kvinnokamp sett ut. Och hitta sätt att gå vidare...

Djupa tankar denna lördag. Jag är så uppfylld av min nya kunskap och jag är stolt över att vara kvinna.

Boken rekommenderas varmt. Till alla!

Önskar Dig en ljus och fridfull Advent.
❤️

Idag är friden och glädjen på besök hos mig. Inom mig. De får gärna stanna där. :-)

Det här är inte världens vackraste sten men den är speciell med sina orangea fläckar som om någon målat med krita ;-) Jag gillar den. :-)

Här i torpet kan jag spela på trumman utan att störa några grannar. ;-) Härligt att trumma igen. Behövde det...

Och så kom orden:

I Vänskapens famn hittar jag glädjen
I Förlåtelsens famn andas jag ut
I Trons famn vilar frågor och svar
I Tacksamhetens famn får livet guldkant
I Kärlekens famn hämtar jag ny styrka
I Modets famn är allt möjligt
I Tillitens famn släpper jag kontrollen
I Hoppets famn lever visionen om fred
❤️

Idag var det sånt där "skönt-att-komma-in-efter-promenaden-väder" ;-) Skönt att ha tak över huvudet, värme inne i huset och ljus att tända. Tacksam <3

Har läst ut boken "Nazibruden". Kan varmt rekommendera den! Jag försöker smälta intrycken från den nu. Frågor jag fått svar på. Att hitta orsaker till hatet. Omständigheter som leder till förvirring och längtan efter tillhörighet. Och om modet att bryta upp. Att öppna upp sitt hjärta och få kontakt med sitt förnuft. Komma till insikt. Sprida ljus och kärlek istället för hat och fördomar.
Citat från boken: "Den enda synd som man inte kan förlåta är att säga nej till kärleken"

Säg Ja till Kärleken
❤️
Tänd ljus!
❤️

Dagens gladaste rubrik: "Forskare: Glass till frukost gör dig smart!" (Aftonbladet) Enligt forskare i Japan. :-) Jippiii!!! Hi hi...Jag kan inte låta bli att undra hur man överhuvudtaget kommer på idén om att forska om detta? ;-)
Nu väntar jag bara på en annan forskarrapport som hävdar motsatsen eller t o m att det är "farligt att äta glass till frukost"...;-)

Efter regnet i natt kom snön och sen solen, några timmar. Pyssel och vila för mig idag, jobbar i kväll. Make och hund har nu kommit tillbaka från stan. Med posten kom två efterlängtade böcker.

För mig som är intresserad av kvinnohistoria, både från forntid och nutid är de här böckerna guldskatter! <3 Vad hände i min uppväxtstad Härnösand under trolldomsprocessen 1674-1675? Och hur kommer det sig att en svensk tjej blir nazist?

Recensioner kommer senare. Det kommer nog att ta en tid att läsa dessa. Men jag vill redan nu tipsa om dem :-)

I kväll tittar maken på TV. På något som börjar med i och slutar med y ;-) Hunden lär sova. Jag ska jobba och börja läsa någon av böckerna :-)
I morgon är det sista dagen för penicillinkuren. Hur mår jag då? Jo, jag har mer energi och det stora utslaget runt knät är borta. :-) Meen... ledsmärtor...:( Hoppas det också går över!

Ljus och kärlek
❤️

Äntligen lyder kroppen mig lite bättre och äntligen har jag lite mer energi. Har t o m orkat åka ut till torpet och ligger nu på soffan och njuter i skenet och värmen från den knastrande brasan i öppna spisen.

Ute mörknar det redan. Nere vid sjön var det tyst och stilla. Bara en kråkas kraxande hördes.

Igår låg dimman tät över oss. Snacka om novembergrått! På förmiddagen fick jag ett "tokryck" och frågade maken om vi skulle passa på att gå en sväng på stan nu när yngste sonen var hos oss och kunde vara hundvakt. Och så blev det. Vi passade på att handla julklappar. Besökte några mIndre butiker. Skönt att slippa stressa. Hinna prata lite med personalen och hinna titta sig omkring ordentligt.
Sen var jag helt slut, men tacksam över det jag orkat. Fick dock lov att orka lite till på eftermiddagen för då blev det jobb :-)

Igår kväll gjorde jag för första gången en anmälan på Fb. Det var Malena Ernman som vädjade om hjälp med att anmäla en vidrig grupp som skriver och sprider fruktansvärda lögner om henne och kallar henne för hycklerska och diverse könsord och svordomar...det är vidrigt att sånt här får förekomma! Och vad lever de för liv de som startar såna här grupper och de som följer, vilka är de?

Idag tyckte jag mig se den där lila skiftningen i det grå. På de kala träden som sträcker sig upp mot himlen. Ungefär sån lila nyans som man kan ana tidig vår. Har du sett det?

Tänd ljus - tänd hopp!
❤️

När man inte trodde att det kunde bli värre...så får Bert Karlsson för sig att bli politiker igen... i ett nytt parti...Gud bevare oss! ;-)) (Fick nyss höra att det bara är kommunpolitiker han vill bli. Dåligt påläst där var jag...)

Nej, jag tänker inte se på Fotbollsgalan...gillar inte galor där man delar ut bilar till herrar och blomsterkvastar till damer...säger jag med glimten i ögat för faktum är att de själva satt sig i en knepig situation: vad ska de ge Zlatan nu när han blir avtackad? Svaret som står att läsa är "ingenting"? Inte ens en cykel?? ;-)
Nu kan det verka som om jag dels är en feminist och dels inte gillar Zlatan. Det första stämmer, det andra stämmer inte ;-)

Jag tänker se "Sofias änglar", även om det kommer att beröra mig extra mycket i kväll, eller just därför. Har läst på om kvällens program. Om den unga mamman som inte fått någon diagnos på sin svåra sjukdom. Men man tror att det började med borrelia...

Sen tänker jag se "En natt på slottet". Det programmet gillar jag :-) Det är så kul att se att även den allra starkaste skeptikern till slut inser att "jo, det ligger nog en del sanning i detta i alla fall"...

Den här killen imponerade stort på mig när han var hos Skavlan. Så modig och så engagerad! <3

Nu tog min ork slut igen. Återstår bara att önska en god natt. När det blir så dags...

Frid och Fred
❤️

Tänk, om en vecka är det första advent! Jag tycker om Adventstiden. Den är mer "lagom" än julen, inte så tomteröd ;-) mer vit. Den innehåller förväntan. Visst, jag vet, för många är det en stressig tid inför jul. Alla förberedelser. Själv har jag valt bort den mesta stressen. Vi har minskat ner ordentligt på julbordet, man orkar ändå inte äta så mycket. Och vi köper det mesta färdigt. När ungarna var små var det kul att baka men nu känns det lika bra att köpa. Har minskat ner på julpyntet också och städningen...gud, vad jag städade förr! Varenda skåp och låda och varje vrå...även om jag gillade att fixa och putsa och pynta så höll det nästan på att ta knäcken på mig! Nu är jag gammal och vis och mår bra av stillhet och gemenskap istället ;-) Nåväl, det där lät ju präktigt värre! Ha ha :-)) Men jag förstår dem som gillar att baka, pynta och julstöka. Men de som klagar på stressen borde ta sig en tankeställare: varför väljer jag att stressa? Varifrån kommer kraven? ( Tilläggas bör att min sjukdom gjorde att jag måste tänka om)

Julklappar köper jag på nätet. Slipper köa i butikerna. Visst, det kan bli kö på paketutlämningen också...;-) Men...jag köper inte bara på nätet. Nä, butikerna i stan ska ju överleva också och julmarknader är kul att gå på. Folkvimlet, hantverket, julmusiken, glöggdoften :-)
Mest blir det julklappar till barnbarnen förstås :-)

Nej, nu blev det för "juligt" här ;-)
En sak i taget. För ett år sedan var vi på ett stort bröllop första adventshelgen. Äldste sonens <3

Och så är det det där med ljusslingorna...den eviga följetongen här på min blogg...hi hi...Fick en fråga från en vän på Fb idag om vi hittat ljusslingorna i år...hi hi...ja, faktum är att i år har vi hittat fler ljusslingor än vad vi har behov av! ;-)) "Hur kunde det bli så?" :-) Ni som läst min blogg tidigare har svaret på det...ni andra får gissa ;-)

Har läst så mycket flummigt och så mycket dumt på nätet idag, blir alldeles "matt"...Men jag har läst mycket fint och medmänskligt också, tack och lov. :-) Leve ljuset, förnuftet, kärleken!

För övrigt så meddelar mig maken om sk "träffar" från DNA-provet, lite då och då. Det är han som har kontroll på detta. Hittar nya släktingar och har även haft kontakt med några. Spännande! :-)

Må solen på oss skina under kommande vecka. I alla fall lite då och då :-)
❤️

Novemberhimmel. Det blev en dag som inte alls var bara grå. Solen kom fram och lyste upp tillvaron. Ett speciellt novemberljus. :-) Och jag vaknade efter min sovmorgon och kände mig lite piggare än jag gjort på länge. Både till kropp och själ. Jag sände en tacksamhetstanke till två kära vänner som sänt mig healing på distans och en annan kär vän som ringde igår kväll. Och till alla som tänker på mig, min omtänksamme make och till min medicin. Tack <3 Tillsammans blev detta en helande cocktail :-) Jag vet att detta inte är över men just idag orkade jag gå ut på en längre promenad. Det bet i kinderna i vInden men jag var så där "barnsligt" lycklig över att benen bar mig, så jag brydde mig inte om kylan. ;-)

Har man bosatt sig nära havet får man finna sig i att det blåser. :-) Jag älskar mitt boende!

Solglitter på åns vatten. Vackert. "Drottning Silvia" stannar vid kajen, vilande inför turer till Limön nästa sommar.

Jag tar in omvärlden via media i små doser i taget. Lite måste man ju vara uppdaterad ;-) Eller "måste", jag vill! Språkbruket har ganska många problem med, tydligen. Hot, hat och sexism ploppar upp lite överallt. Sorgligt! Och skärpning!

"Varav hjärtat är fullt - det talar munnen" kan man visst läsa i Bibeln och ja, det stämmer nog...

Men nu har mörkret lagt sig, dags att tända ljus igen. :-)

Ser framemot kvällens "Så mycket bättre" med Lisa Ekdal. Att få höra sånger som hon gjort. Jag känner bara till "Vad vet inte du, vad vet inte jag, vi vet ingenting nu, vi vet inget idag..." :-)

Ljus och Kärlek
❤️

Fredag. Igen :-)
Jag orkar inte skriva så mycket, tröttheten är "total". Men det är nog som det ska vara...:-)

Lyckan i det mulna vädret och min "sjuktillvaro" är att packa upp beställda varor från en kärleksfull vän. Och att veta att en del av pengarna går till ett värdefullt projekt i Nepal.

Känns härligt att få visa upp dessa vackra saker i ett mulet november :-)

Kom ihåg att tända ljus i mörkret. Och släcka dem när du lämnar rummet. Kom också ihåg att sprida ditt inre ljus! Det får du dock aldrig släcka :-)
Ljus och glad helg ❤️

Låt inte mörkret hindra
dig att söka ljuset.
Och när du funnit det
låt andra se, pröva,
övertyga sig.
Vill du att ljus skall
leva, tänd då hos
andra samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus i
rädslans mörker,
tänd rättens ljus i
korruptionens mörker
tänd frihetens ljus i
ofrihetens mörker,
tänd Trons ljus i
förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus i
förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus i
dödens mörker.
Tänd ljus !

- Bo Setterlind -

Om du vill se och höra något positivt i politikens värld, se inslaget om Annie Lööf och Jonas Sjöstedt och deras vänskap. På Tv 4, Malou efter tio. Jag gjorde det efter ett tips från en god vän och det värmde mig, ett ljus i mörkret. Allt är inte mörker inom politiken heller...:-)

Vad fort vintern försvann. Den är välkommen tillbaka till jul! Med lagom mycket snö :-) Tack!

Och så här tillbringar jag mina dagar...eller nja, ingen strand och ingen solhatt men väl en säng och utsikt mot en från och till blå himmel.;-) Jag gillar texten, för även när man är sjuk måste man släppa kontrollen. Man kan inte forcera läkningen..slappna av och låt läkningen ta sin tid...lätt att skriva, svårare att praktisera, jag gör så gott jag kan...

Ljus och Hopp
❤️

Ja, något åt det hållet i alla fall ;-) Kanske inget att skratta åt eller ens le, men jag skrattar för alternativet är så sorgligt...;-) (men jag har fällt tårar och tyckt synd om mig själv...)

Även om jag är "urblåst" så fortsätter jag leta positiva nyheter. Hittade nyss en, en "positiv Trumpeffekt" : Somar Al Naher skriver i Aftonbladet att judiska och muslimska organisationer i USA allierar sig för att bland annat utveckla en samordnad strategi för att motverka antisemitism och islamofobi! Heja! <3

Jag känner att vad världen behöver nu är modiga människor. Människor som vågar säga ifrån. Människor som vågar tro. Tro på freden, tro på mirakel, tro på kärleken. Människor som vågar sträcka ut en hjälpande hand. Människor som står upp för allas lika värde. Människor som vågar lyssna, som är intresserade av fakta, som inte för fördomar vidare. Människor med sunt förnuft och goda hjärtan. De modiga människorna.
Vilka är de människorna?
Det är ju Du och Jag!!! :-)

Och det vore väldigt bra om massmedia fokuserade på allt gott som sker...

Kom så lyser vi upp varandras vägar! För det mesta går vi ju åt samma håll :-)

Ljus och Hopp och Mod!
❤️

"En sjukdom härjar i min kropp
Jag vet inte dess förlopp
Hade väl en väldig otur
Som fick detta av ett odjur"

Idag kom svaret:

Alla prover var bra. Och borreliaprovet visar att det var just det: borrelia.
Har startat antibiotikakuren.

"Odjur"...ja, de är odjur de där små spindeldjuren. Usch!

Nej, jag såg inte supermånen. Mulet och regn...Såg du?

Igår gick min väckarklocka sönder. Plötsligt ville minutvisaren inte vara med längre. Den hängde slappt ner på 6:an hela tiden..."Men vi har ju en till likadan", sa maken och hämtade den. Bara att sätta i batteri. "Så där ja!" Vi stirrade förvånade på klockan. Minutvisaren hängde lika slappt på denna klocka också! Men hur??? ;-))

Jag är så tacksam över att när nutiden känns mörk och framtiden oroväckande, när det blir för mycket av allt det mörka och negativa...att det då dyker upp meddelande från vänner som med en sång påminner om att "änglar finns" och som hittar orden för och delar min oro och frustration. Tack! Änglar finns! Glöm aldrig det! Och tack för orden om att min blogg är betydelsefull! <3

Och när Sven Melander i en video ifrågasätter varför inte det faktum att ökningen av koldioxidutsläppen planat ut, inte får stora rubriker i tidningarna...då börjar man undra varför inte positiva nyheter är viktiga? Vi skulle må bättre och bli snällare mot varandra om de positiva nyheterna fick större plats...:-)

Igår, när allt kändes tungt, funderade jag på att sluta blogga, men nu kavlar jag upp ärmarna och ger mig, åter igen, ut på jakt efter positiva nyheter. ;-) Skam den som ger sig! Hi hi! :-)

Nu när regnet öser ner saknar jag den tidiga vintern. Jag blir aldrig nöjd ;-)


Änglar finns!
Ljus och Kärlek
❤️

"Nu har du ingen pappa längre", konstaterade min son, då 6 år, när min far gått bort. Det lät lite tomt och märkligt för mig. "Precis", svarade jag. Jag var ju vuxen...men ändå...

Det finns så många frånvarande fäder. Frånvarande av olika tragiska orsaker. Och så finns de alla dessa underbara närvarande fäder. Som mina söners far. Han är en fantastisk pappa!

Ikväll hoppas jag på klart väder så att jag kan njuta av supermånen. Det var 68 år sedan det var en sån här supermåne, "extrasupermåne", sist och nästa blir först 2034...
Supermåne inträffar ungefär var 13:e månad när den är som närmast jorden och när solen, jorden och månen ligger på en rak linje. Det kallas "syzygi". Vilket ord! ;-) Den här månen, extrasupermånen, är starkare än t ex supermånen som var i oktober.
Det är inte fullmåne förrän i morgon men chanserna att se den här där jag bor ska visst vara störst i natt.

Det är den 13 november. Ett år har gått sedan terrordåden i Paris...

Idag skälver jorden. I Nya Zeeland har tsunamivarning utfärdats efter jordskalv...

Tacksamheten är stor över att jag kan lägga mig att vila, under en varm pläd, sluta ögonen och drömma mig bort en stund...

När mörkret faller ska jag tända ljus. Meditera. Kanske be en bön. För mänskligheten och för Moder Jord.

Ny vecka på inmarsch. Jag är så trött på det där uttrycket "ny vecka - nya utmaningar"...så där klämkäckt och uppoffrande på samma gång, som om livet var en ständig kamp som ska vinnas varje dag...utmaningar är kul och nyttigt, visst, men det låter så tungt. Jag använder ordet möjligheter istället. :-) Ny vecka - nya möjligheter :-)

Låt oss tända ljus i mörkret. Hoppets ljus.
❤️

Så äntligen en dag med lite mer energi. Att kunna ta en långpromenad i det sköna vintervädret var en lycka för mig som "ankrat" i sängen några dagar. ;-)
Frisk luft och nästan vindstilla och en sol som faktiskt ännu värmer lite. Och all den vita snön. Andas. In och ut. <3

Jag "pausar" från världsproblemen och mina egna förhållandevis små problem under promenaden och bara njuter. Av nuet. Av det vackra omkring mig. Tacksam över att leva och bo just här där jag är.

Vill nästan ropa: "ja, ja!!! Låt det få vara så här nu! Lagom mycket snö och lagom kallt!!" Tänk om...;-)
Nej, jag vet, vintern består av några sådana här dagar och en hel del "det-är-bara-att-gilla-läget-dagar" :-)

Snart kommer yngste sonen, det är hockey ikväll. Djurgården är på besök, blir nog nästan fullsatt i Gavlerinken.
Så hunden kommer väl att lägga sig i "vänteläge" vid dörren och jag, "hockeyänkan", får väl "hitt på nåt" ;-) Hi hi, inget synd om mig, jag gillar att vara ensam ibland. Kommer att se på "Så mycket bättre" ikväll. Är lite nyfiken på Little Jinder, vet så lite om henne och hennes musik. Spännande.

Det här får mig att rysa av obehag: nazisterna marscherar på gatorna i Stockholm idag. :-(
Det här får mig att mysa av behag: sol, snö, frisk luft idag. :-)

Ibland måste man få skämta även om det "mörka"...

Fred och allt gott
Sprid ljus i mörkret
❤️

Det finns röster, speciella röster, det finns ord som sätts ihop till poesi, det finns starka melodier...och det fanns en man som satte ihop allt detta till något helt eget, helt magiskt...Tack Leonard Cohen för det du skapade under din jjordevandring! <3

Vilken vecka detta blev. Jag tycker att det känns längesen det var tisdag och man fortfarande trodde att Hillery skulle vinna valet...

För mig personligen känns det jobbigast att jag ännu inte fått svar på proverna angående borrelian...Nu får jag vänta till måndag. Och nej, bra mår jag inte.

Veckan består ju av lördag och söndag också. Hoppas att Du får en fin och bra helg! Efter dina önskemål.

"There is a crack in everything, that's how the light gets in"
❤️

Jag erkänner gärna att jag grät en skvätt när Hillery höll sitt värdiga tal. När hon vände sig speciellt till unga kvinnor och flickor och sa: "To all little girls watching ...never doubt that you är valuable and powerful and deserving of every chance and opportuntity in the world to persue and achieve your own dreams"...då brast det för mig.
Kan inte låta bli att undra hur mycket av hennes förlust som beror på att hon är just kvinna. Har hatet mot henne handlat mer om kvinnoförakt än påstådd korruption?
Arga vita män...överallt dyker de där orden upp...

Jag visste inte så mycket om hur presidentens makt är fördelad i USA. Men nu har jag läst på. ;-) Inrikespolitiken styr inte hen över så mycket men utrikespolitiken har hen stor makt över...(Kortfattat) ;-)

Allt hör ihop. Vi hör alla ihop. Vi är alla beroende av varandra. Så vem som styr stormakten USA berör oss alla. Export, import, klimat, försvar, utbildning, immigration, emigration...osv...
Varför skriver jag dessa självklarheter? Jo, jag märkte i flödet på bl a Fb igår att många tyckte "att detta val inte berörde dem"..."att det inte spelar någon roll vem som är president"...
Vi har åsiktsfrihet men också ett ansvar. Och vad för vi vidare till nästa generationer? Att vi "inte bryr oss"? Okey, vi kan inte göra något åt resultatet av valet men vi kan säga vad vi tycker. Vi kan tala om vad vi tycker om Trumps sexistiska och rasistiska uttalanden. Vi kan tala om att vi inte håller med. Att det är fel. Vi kan berätta om människors lika värde. För vi är alla förebilder. Men om vi inte bryr oss så kommer inte nästa generation bry sig heller...
Att säga ifrån är en bra början mot en medmänskligare värld.

Att ta människors oro på allvar är också viktigt. Trump är en oberäklig person. Ingen vet hur hans politiska agenda ser ut.

Men ännu är han inte president.

Just nu handlar nyheterna mest om snödjup, halka och trafikkaos i Stockholm. Och som vanligt så kommer hånfulla kommentarer från "Norrland"...
Samtidigt kan man läsa om så många som ställt upp och hjälpt varandra i snökaoset. Ja, i Stockholm. Alla (åtminstone de flesta) gör så gott de kan utifrån de förutsättningar man har. Sen kan allt alltid bli bättre. Så klart. Och jag tror att det är många som kommer att vara tidigare med att byta till vinterdäck nästa år...;-)

Här snöar det fortfarande och temperaturen ömsom sjunker, ömsom stiger. Snabbt.

Nja...den är redan här! ;-))

Tappa inte fokus. Kärleken är fokus. Och den innebär ibland att våga stå upp för det man känner är rätt. Att våga säga ifrån.
Vi är förebilder. Värdefulla förebilder.
❤️

Vaknar med oro i kropp och själ. Kollar klockan på mobilen. 05.05. Lika bra att kolla världsläget med en gång. Aftonbladets rubriker ger en tomhet inom mig. Jag orkar inte ta in detta...

En nedtonad Trump håller segertal. Jag önskar att det är en mardröm som jag snart kommer att vakna upp ur...

Önskar också att jag kunnat gå på yogan för sinnesro och fokusering men en värkande kropp säger stopp.

Läser fina människors kärleksfulla inlägg på sociala medier. Om hur viktigt det är att vi nu samarbetar för fred och frihet i världen. Att vi inte ger upp kampen. De är kloka och de har rätt.

Förlåt mig, men idag orkar jag varken kämpa, tro eller hoppas. Jag är tom.
Förlåt mig, men idag tappade jag min tro på mänskligheten. På den goda viljan.

Jag kommer nog igen...en annan dag...

För inuti mig flämtar ännu en låga och jag håller krampaktigt tag vid orden: störst av allt är Kärleken.

Och..allt som bygger på hat, egoism, maktfullkomlighet, dårskap...kommer att raseras inifrån...för det håller inte...

Och här i kalla nord, står kollektivtrafiken still på många platser, skolor stänger och det är väldigt halt och det snöar och snöar.."snösmocka" verkar vara ordet för dagen.

Hej och hå, det måste gå, ändå!!!
Var rädd om Dig! Gå och kör varsamt.
Ljus och Kärlek
❤️

"Nej", säger läkaren efter att ha tittat på mina utslag på knät, "det är inte Rosfeber, det är troligen Borrelia..."
Borrelia...jag ryser till...åh, nej...
Prover tas. Svar kanske på fredag, troligtvis måndag...

Nej, jag googlar inte på borrelia, jag vet redan så mycket. Men jag tränger bort tankarna.
Samtidigt så känns det som om jag fått en möjlig förklaring på den ovanliga tröttheten jag haft under hösten. Matt och dåsig. Seeeeg...

Om det nu inte är borrelia, vad 17 är det då???

Tålamod! Är inte min bästa gren...;-)

Ja, i morgon vet vi om USA har fått sin första president som är kvinna eller om de fått en impulsstyrd, narcissistisk man som president. Eller "fått och fått", valt är väl ett bättre ord.
Världen håller andan...;-)
"Att rösta Trump är som att be mig köra bil", säger Stevie Wonder...

Jag håller tummarna för Hillery! ;-)

Här snöar det...igen...och igen...och sen ska det komma ännu mera snö! Vintern har så att säga parkerat sig över vårt land.

Ljus och Kärlek
❤️

Snö...är det gott om...snö som yr ner...
Då är det bekvämt att ha väldigt nära till sin Hälsocentral. :-) Jag behövde uppsöka Distriktsköterskan för ett knä med "mystiska" utslag. Hukade i vinden och blinkade i snöyran men som sagt, nära och bra. Tack och lov!
"Kan vara Rosfeber", sa den trevliga sköterskan. Fanns ingen läkare som hade tid att träffa mig idag men kanske i morgon..."en snabbtitt bara" ;-)

I väntrummet hostades det rejält. Det är såna tider nu...

Vägen jag måste korsa var "snorhal"...
Media rapporterar om en massa avåkningar och olyckor...
Och jag känner plötsligt för att drömma mig långt bort, till sol och värme...
Men samtidigt så känner jag en stolthet över oss i detta land. Vi må gnälla och huttra men vi genomlever dessa vintrar år efter år..,;-)) Vi anpassar oss, klär på oss varma kläder och...ja, skottar fram bilen, hostar, bygger snögubbar, eldar, slirar på hala gator, dricker varma drycker, svär över inställda tåg...
Men vi genomlever...
Och så kommer de där vackra vinterdagarna med vit orörd snö och lagom kallt och en blek sol...förhoppningsvis! Skidfolket jublar och vi andra, ja, vi tar kanske en promenad och tycker att vintern är ju fin i alla fall...
Och faktum är ju, att naturen måste få vila <3

Ändå: jag hoppas på en mycket tidig vår :-)

I morgon sker det. Presidentvalet i USA. En rysare...
Och vad händer sen?

Hur som helst så tänker jag minnas ett vackert ögonblick från denna i övrigt mycket smutsiga kampanj.
När Michelle Obama och Hillery Clinton stod sida vid sida och höll tal. En svart och en vit kvinna, under en valkampanj i USA. Det hade jag aldrig trott att jag skulle få uppleva under min levnad. Något positivt har i alla fall skett. :-) Må det nu få fortsätta i rätt riktning!

Kör försiktigt och gå varsamt. Du är värdefull! ❤️
Ljus och Kärlek
❤️

Efter lite jobb åkte vi ut till torpet idag. Ju närmare vi kom desto mer snö.

Jag brukar " normalt" glädja mig över snön (i lagom mängd). Njuta av den vita skönheten. Men, nja, det känns som om vintern kom för tidigt...om det varit början av december hade det känns ganska mysigt...Och när maken målar upp bilden "nu kommer det att vara så här i minst fem månader" då känns det mindre kul...;-)
Fast å andra sidan när nu snön är här, låt den ligga kvar!

Ekorren har bytt till vinterskrud såg jag när han hen nyfiket tittade fram från "tallegren". Solen tittade också fram mellan träden en stund.

Isen börjar lägga sig på sjön. Vackert.

Granen har fått "snöhandskar" ;-)

Maken körde snöslungan. Ovanligt tidigt. Hunden sprang lycklig omkring i "gångarna". Fåglarna fick mat. Jag fixade inomhus. Längtan efter att stanna några dagar dök upp inom mig. Vi får se. Det kanske blir så snart.

Hem till stan igen. Det snöar och blåser från havet men ibland tittar solen fram.

Idag funderar jag inte så mycket på livet, världen, bruset utifrån...jag vilar i varandet...jag är i nuet...Ibland måste det få vara så.

Var rädd om dig!
Frid och allt gott
❤️

Jag såg hur vi var stjärnor
Som landat i havet
När vi tog första stegen
ifrån oceanen
Det slog mig den gången
När vi vadade fram genom vattnet

Jag la mig på marken
och tackade himlen
att vi fick stiga på land
att vi fick känna på sanden
nu kan vi säga
att vi har varit på jorden

ja, jag var där
hur underbart var det
hur underbart var inte det
jag var nära, jag var nära,
jag var nära, jag var där

en stund på jorden,
en stund på jorden
jag var nära, jag var nära,
jag var nära, jag var där
en stund på jorden, en stund på jorden

jag vann över bergen
jag delade på havet
jag var den starkaste av oss
men den svagaste ändå

jag fick hålla dig i handen
när du fick lämna dina drömmar
och försonas sen med tiden
jag fick se dig tacka livet
trots allt

nu kan vi säga
att vi har varit på jorden

säga, jag var där...

- Laleh -

Det är Allhelgonahelg.

Efter gårdagens inventering på jobbet känns kroppen ganska mör. Denna dag får vara en vilodag för kroppen.

Jag läser att vi inte har tid att sörja våra döda. Eller rättare sagt, vi ger oss inte tid att sörja och vi ger inte varandra den tiden.
Det är väl konstigt att vår sorg inte får synas eller höras. Det är precis som om vi biter ihop och stänger in så finns inte sorgen och därmed inte heller det som orsakat sorgen, nämligen döden.

Sorgen har i vår tid fått en tidsgräns. "Nu har du sörjt klart"...
Men vi sörjer ju olika...vi har olika uttryck och behöver olika lång tid att sörja.

Vi har olika tankar kring döden
Olika tankar och tro
För vissa är döden det totala slutet
För andra en början på något nytt

Vi sörjer det som var
Och det som inte blev

Ord som kom till mig förra Allhelgona:

Mörkret skrämmer inte er
Ni som är i ljuset
Smärta plågar er ej mer
Skönt att vila från bruset

Det kommer höstar och vårar
Ni är bortom tiden
Vi gråter våra tårar
Ni har funnit friden

Vi samlar våra minnen
Vi gråter och vi ler
Vi längtar med alla våra sinnen
Tills vi er återser

Vi tänder ljus i mörk höst
Saknaden är så stor
Vi famlar efter tröst
Hoppet dock i hjärtat bor

Jag önskar dig en fridfull Allhelgonahelg. Du har rätt till din sorg, likväl som till din glädje.
Ljus och Kärlek
❤️

Jag var ovanligt lugn denna gång. Visst fanns tanken där i bakhuvudet från och till men inte hela tiden. Men när det vita smala brevet från sjukhuset låg där i postfacket blev jag lite nervös. Slet upp kuvertet, tog ett djupt andetag och drog ut brevet. Åh! Tack och lov! Inga tecken på cancer i mina bröst. Det är en sån befriande känsla att få läsa ett sådant meddelande! Min tacksamhet till livet är stort! Och jag önskar alla mina medsystrar samma lyckokänsla.

Idag kom ännu ett tomt sms från min mamma. Jag ringde upp. "Vad ville du?", frågade jag och möttes av ett stort garv. "Ja, nu blev det så där tokigt igen!", säger hon. Och förklarar att hon är hos en väninna och att de håller på och "leker" med sina mobiler ;-) Det är inte första gången, det vet jag. Den äldre generationen har fått leksaker att pyssla med. Hi hi, det gillar jag. Men som "ansvarstagande" dotter säger jag förstås: "Fortsätt lek ni, men lek inte för mycket så att ni gör något tokigt nu!" Hi hi! :-))

"Donk", sa det, när påven ramlade ned från piedestalen som han så smått börjat klättra uppför...hos mig alltså...han störtdök efter sitt svar om kvinnliga präster och om sitt uttalande om svenska kvinnor...
;-) Nej, du gubbe, det är 2016 nu!!! Men vad hade jag egentligen förväntat mig av en konservativ kyrkas överhuvud? Hm..mirakel kanske? Fniss..

Ja, ja, nu är påven hemma i sitt stora palats igen. Dit där de flesta människors verklighet inte når in...

Apropå gårdagens inlägg kommer här fler bra foton och ord från Healing Light:

Det var tankar från min vrå av världen. Tack för att du ville läsa. Välkommen åter. ❤️
Fred och allt gott!
❤️

Idag gör det ont att skriva. Men det måste ut, känner jag...

Det finns inget som gör så ont i mig som när en människa som stått mig nära helt gått över till den mörka sidan. Sympatiserar med rasister och nazister.
Kan inte sluta fundera på hur, när och varför detta kunde ske. Men har inget svar. Man kan skylla på allt möjligt som rädsla, förvirring och okunskap...men nej, innerst inne vet jag och det gör så ont: oförmåga till empati...egoism, helt enkelt.
Alla gör vi våra val. Och vi får ta konsekvenserna av våra val. Tyvärr tvingas vi ibland att ta konsekvenserna av andras val...om tillräckligt många väljer den mörka sidan drabbas vi alla av konsekvenserna...
Jag blir så förbannad samtidigt som det gör så ont...

Läste idag vad förintelseöverlevaren Emerich Roth skriver i Expressen om sin rädsla för vad som kommer att hända om SD växer. Här är en man som vet vad han pratar om. Jag önskar att alla läste vad han skriver men så är det ju tyvärr inte...

Man kan inte förändra en annan människa. Finns inte empatin där så finns den inte. Men jag trodde att jag sått ett frö av kärlek hos den människa som stått mig nära under många år. När denna människa gjorde mig personligt mycket illa, bröt jag kontakten men likväl så poppar hen upp då och då och jag hoppas på något som aldrig kommer att ske...Vissa saker lär man sig aldrig...I alla fall inte jag. Jag kan förlåta det hen gjorde mig men jag accepterar inte det mörka hen valt.


Medan jag skriver detta faller snön och lägger sig som ett vitt täcke på tak och mark.
Blöt snö men ändå...

Tycker nog allt att vintern kom lite för tidigt i år ;-)

Precis! Väder blir det alltid, men vilket väder bestämmer jag inte över. ;-) Inte heller andra människors val men sörja har jag rätt att göra och säga ifrån har jag också rätt att göra. Säga ifrån har jag gjort. Sorgen ligger kvar.

I mörkret får vi sprida ljus. Ljus och Kärlek.
❤️

Det finns ett ord som passar denna 1 november: "novembergrått". I min lilla vrå av världen regnar det och som sagt, det är grått. Och kallt.
Jag vet att jag brukar ta fram det positiva och vackra i de grå nyanserna. Men...idag, har jag svårt att få det att fungera. Inte så att jag har en negativ sinnesstämning idag, nejdå, men ibland måste saker få vara grå i en svartvit värld. Det ligger något av ett lugn i det.

Det är Allhelgonadagen i dag. Vid tågstationen stod människor från Svenska Kyrkan och delade ut ljus i morgonrusningen. För att påminna om att ta en minut i stillhet och tänka på de kära som slutat sin jordevandring. Och flyttat till ljuset. <3

Tända ljus behöver vi göra i mörkret nu. Eller skapa eget solsken :-)

Han har sagt mycket bra han, Franciskus. De här orden är jag väldigt förtjust i. De är så sanna.

Igår åkte Izabelle hem. Som vanligt blir det tomt och tyst efter henne. Men spåren är många. Jag plockar ännu grejer ur modellskeppet t ex. "Det är dockans sovrum" förklarade Izabelle när jag undrade varför dockan låg i fören på skeppet. ;-)

Klippte mig igår och fick ny lyster i håret. Vi pratade om vinterstormen -98, jag och frissan. Hon var här på plats, jag upplevde den på distans. Hoppas att det aldrig blir så mer! Det var väldigt fööör mycket med snö på mycket kort tid då...

Ikväll ser jag på "Det sitter i väggarna". Extra kul i kväll eftersom det är ett hus i Bergby (norr om Gävle) som ska få sin historia berättad. :-)

Förbanna inte mörkret! Tänd ljus!
❤️