Som ringar på vattnet

"Det är som det är och blir som det blir" läser Björn Granath från boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Jag vet ännu inte vad jag tycker om boken, har precis börjat lyssna. Men den verkar bisarr på något sätt... Men citatet tar jag till mig. Det passar in i min situation just nu.
När man är utbränd och inte orkar i stort sett någonting alls är det lätt att man börjar tänka på "alla dessa förlorade dagar"...
Men så kom jag på att jag ju lyssnat på en massa härliga ljudböcker. Böcker som jag kanske aldrig skulle tagit del av annars. Har "plöjt" igenom bl a några Viveka Lärn-romaner. Underbara. Viveka läser själv och hon gör det så bra. Först tänkte jag att hennes huvudpersoner är bra märkliga. Fast egentligen så är de nog ganska "vanliga". Vanliga med alldeles speciella egenskaper precis som alla vi andra. Men dessa personer lever kanske ut sina egenskaper mer än vi i verkliga livet. För vi vill ju oftast inte sticka ut. Vi vill ju vara så "normala". Vad nu det är?
Hur som helst, böckerna rekommenderas. Jag har läst några ur "
Saltösviten" och "Kvinnan som var en fyr" samt "Öster om Heden". Böckerna är ju inte sämre för att de utspelar sig i Göteborgs och västkustmiljö...;) Men man måste uppskatta den humor som råder där! Om inte bör man inte läsa dem...

Under den tidiga morgonpromenaden stötte jag på min läkare som kom cyklande till jobbet. Det kändes bra. Nu förstår hon att jag inte hittar på när jag säger att jag promenerar så ofta jag orkar. Ibland kan man ju undra om de inom vården tror att man ligger på soffan och käkar praliner hela dagarna. "Man måste jobba med sig själv" säger de i myndig ton. Ja, men är det inte det jag gör??? Min terapeut berömde mig i alla fall och tyckte att jag var kreativ. Så det så! :)
Så kreativ som man kan vara när ångest och andra biverkningar river och sliter i en... Först sa de att det går över om 2-3 veckor. Nu säger de 4-6!!!
"Det är som det är och det blir som det blir"...

Vilket fint Morsdags-Pinstdagsväder det blev! Synd att klaga :)
Kvällspromenaden i +25 grader och en ljum vind gick längs ån. Fullt med båtar ute på vattnet och vid kaj. Jag älskar att ströva och beundra båtarna, allt från gamla fiskekuttrar till lyxiga motorbåtar.

Det märktes att det var Morsdag i dag. Från innergården hördes glada barnskratt. Barn och barnbarn på besök hos grannarna. Finklädda och glada.

Så måsta jag ju bara nämna Loreen!!! Vilken fantastisk röst, vilken tjej, vilket framträdande!!!! Vilken fantastisk låt!!!Och vilken härlig seger!!!
Gillar detta magiska, avskalade och vackra nummer. I skarp kontrast till allt överarbetat och trendigt.

Och jag fick en vacker bukett av mina fina söner :)

Efter en morgonpromenad lägger jag mig och vilar. Att dagen kommer att bli mycket varm är den ingen tvekan om. Temperaturen stiger snabbt. Det var vindstilla när vi var ute och solen brände redan tidigt. Nu har det börjat fläkta lite. Jag vilar med öppet fönster mot gatan. Tar in alla ljud. Bruset från nybygget. En bildörr som slås igen. Fågelsång av skilda slag. Ljudet av snabba klackar mot asfalten. Sopbilen dundrar och slamrar. Höga mansröster, glada skratt. Måsarnas skrän. På avstånd hör jag ljudet av en motorbåt på ån på väg in från havet. Ett kort hundskall. En cykel som skramlar.Däremellan tystnad.
Gardinen fladdrar till lite lätt...sommar...

På eftermiddagen kommer grannfrun in en sväng. Vi pratar bl a om vädret. -"Folk blir som tokiga när det blir sånt här väder", säger hon, "plötsligt är alla ute och de är överallt! Man har ju knappt sett en enda människa ute under vinter och vår men nu vimlar det av dem."
Jag förstår vad hon menar. Det är folk överallt. Som pysslar med sina båtar, promenerar, fikar, solar och t o m badar i kanalen.
Härligt :)

Skrev ovanstående igår. Nu har det blivit lördag och jag är två promenader rikare.

I övrigt är det vila och åter vila som gäller. Jag försöker intala mig själv att vilandet är läkande...

Det är studentbal i kväll här i stan. Såg nyss några killar och tjejer i stiliga kostymer respektive tjusiga balklänningar ta båten till balen...

Pingstafton 2012....

Man kan aldrig vara nog övertydlig...:) När sonen sitter och läser sportsidan i morgontidningen hittar han en sån där festlig grej. Det handlar om några hockeyspelares operationer. Följande mening läser sonen högt för mig: " Och nu har han opererat en av två fötter"... Undrar hur många fötter hockeyspelare har? :)

Jag hade besök av änglar i går. Jodå, det är helt sant. När ångest och andra biverkningar höll på att knäcka mig dyker först en tvåbent och en fyrbent upp. Den tvåbenta kramar och pratar lugnande, den fyrbenta överöser mig med blöta pussar. Senare agerar min son ängel och hämtar grannfrun. Hon kollar pulsen och tar med mig till doktorn. Väntar med mig och berättar roliga saker så att glada skratt sipprar ut från undersökningsrummet. EKG och blodtryck perfekt. Hög puls. "Biverkningar" konstaterar läkaren. Och skriver ut ännu en sorts piller...
"Det blir bra snart" och "du är på rätt väg", tröstar alla. När är "snart"?...

Såg lite av prinsessdopet igår. Estelle gav inte ett ljud i från sig förutom en rap när biskopen skulle ösa dopvattnet över hennes huvud ;). Även små prinsessor rapar ibland ;)

För att få skratta lyssnar jag på "Grabben i graven bredvid" av Katarina Mazetti. Tokrolig.

Glöm inte bort att det finns änglar, både tvåbenta och fyrbenta :)

Jag tror på läkande samtal. Samtal är viktigt för att orka gå vidare på Bättringsvägen.
I fredagskväll ringde en av mina närmaste vänner. Vi har en lång historia ihop och tidvis ganska dramatisk. Vår vänskap har tack och lov hållit i sig även när det stormat. Hon har också varit utbränd. Hon tillhör dem som vet hur det är...Så det behövdes inte så många ord eller förklaringar. Hon förstod. I början grät jag, i slutet skrattade jag. Humorn. Den där gemensamma humorn är ett måste i ett vänskapsförhållande. Tror jag. Efter samtalet kände jag mig energipåfylld och glad.
Skulle kanske behöva en liten dos av henne varje dag men det vore nog för jobbigt för henne...;)

Den nya medicinen har hemska biverkningar. Försöker genomlida dagarna just nu. Denna dag har varit den värsta hitintills. Hoppas att det vänder. I morgon!
Men dagen har också innehållit positiva saker. Äldste sonen kom upp tillsammans med sin hund. Så kunde vi äta god födelsedagsmiddag tillsammans. Yngste sonen fyllde 19 i går. 19!!! På gränsen till vuxen. Fast jag ser honom som vuxen redan nu. I alla fall för det mesta...

En sväng ut till torpet igår resulterade i att maken fick dra fram gräsklipparen. Otroligt vad gräset växt sen sist! Och tjockt var det också.

Våren är som vackrast nu, tycker jag. Den här skira grönskan. Man måste stanna upp ibland och bara ta in alltihop. Detta underverk! Och det förändras så fort.

"Solen skiner inte bara
för några träd och blommor
utan till glädje
för hela världen."
Henry Ward Beecher

Vår vid sjön:

En vän på Facebook skriver att hon varit på Gökotta idag. Själv har jag bara varit på en enda Gökotta i mitt liv. I min gröna ungdom. Minns att vi gick upp i gryningen och åkte till Flasta kyrkoruin i det vackra Skokloster. Det var lite molnigt och risk för regn. Kändes lite småkallt och daggen låg kvar i det gröna gräset. Prästen mässade om Kristi Uppståndelse, fåren i närheten bräkte, fåglarna kvittrade, barnen gick balansgång på muren, vi sjöng och det kom inte en droppe regn. Sen åt vi medhavd matsäck, pratade och njöt av Guds fria natur. Om göken gal minns jag inte men jag minns att jag sov en stund när vi kom hem...

Under flera år var Kr Himmelfärdsdag = "Maja Gräddnosloppet" i Uppsala. Ett lopp bara för tjejer i alla åldrar. Jag minns särskilt ett år när jag passerade mållinjen med barnvagn! Det var inte mitt eget barn som låg i, jag har ju söner, utan väninnans. Själv sprang hon i mål hand i hand med en äldre dotter. Nu var det ju inte så att vi sprang hela vägen, det var väl mer jogga och gå för vår del.:) Våra karlar som väntade tillsammans med sönerna vid mål klagade lite:" Först kommer eliten, sen motionärerna, sen ingenting, sen rullstolarna och sen kommer ni"... Ja,ja men kul hade vi!!!
1993 kunde jag inte delta. Då låg jag på BB. Äldste sonen kom till världen dagen före Kr Himmelsfärd. Men jag fick besök av några söta Maja Gräddnosar som kom direkt efter loppet.

Denna Kr Himmelsfärd är jag inte uppe i ottan och jag springer inget lopp. Nöjer mig med en promenad längs med ån. Åns vatten är så stilla idag. Allt är stilla. Känns nästan som när ett oväder är på gång. Som om naturen håller andan. Just när jag skriver detta bryter några solstrålar genom molnmassorna västerut. Det kanske klarnar upp..

Oj, vad det har blåst idag!!! Vågor på ån, blomkrukor och vattenkannor flög långt iväg och cyklar låg omkullblåsta och fönstren skallrade. Först var vinden varm men blev allt kallare. Ljuset skiftade mellan mörkt och ljust hela dagen. Och i kväll var himlen täckt av dramatiska moln.

Jag tog några kliv på Bättringsvägen idag. Förhoppningsvis åt rätt håll... Har fått ny medicin. Nu ska jag nog äntligen få sova ordentligt. Sömnen är verkligen livsnödvändig! För både kroppens och själens återhämtning. Livet är för kort för att sovas bort, säger ofta stressade människor och skryter med hur lite sömn de behöver. Men för lite sömn leder garanterat till ett förkortat liv...

Så var glad över din sömn! Sov gott och dröm dina skönaste drömmar.
Sömn är läkande!
Och har du svårt att sova så finns det hjälp. God sömn är din rättighet.

Den dramatiska himlen från mitt fönster:

Det är söndagskväll. Efter en blåsig men ganska varm och solig helg. Vi var ut en sväng till vårt torp idag. Så vackert med alla vårblommor. Hittade dock bara en enda liten gullviva. Men fler är på gång. :)

Har haft två långa telefonsamtal med vänner i dag. Bett om råd, bollat idéer, berättat, frågat, skrattat... Vad skulle jag göra utan mina vänner? Vem skulle jag vara utan dem? De är så dyrbara. De är guld värda! De som finns där och lyssnar även när man klagar och gnäller. De som alltid ställer upp. De som man alltid kan lita på. Jag känner mig så rik när jag har dem!!!

En annan verklig vän skickade mig en fantastisk bok häromdagen. Den var mitt i prick för mig. En stor bok med lite text och fantastiska bilder. Den heter "Det röda trädet" av författaren och konstnären Shaun Tan. För mig som är utbränd är det en trösterik bok.

Eftersom mina ögon sviker mig igen och inte vill koncentrera sig på någon längre text har jag börjat lyssna på ljudböcker. Lånar makens. Det känns som om jag hittat en skatt! Vilken bra uppfinning!

Yngste sonens student närmar sig. Känns så bra att mina systrar lovat hjälpa till med "mottagningen". De är underbara mina systrar!

"När du äntligen tillåter dig
att lita på glädjen
och omfamna den,
då ska du upptäcka
att du dansar med allt."
Emmanuel

"Glädjen i hjärtat
skall låta blommor av fred,
lycka och framgång
växa på jordens yta."
Anonym Graffiti

Nu hörs det välbekanta ljudet av båtar i ån nedanför min balkong. Härligt! Påminner om att sommaren är på ingång...

Här och nu, här och nu, upprepar jag som ett mantra om och om igen, när tankarna far iväg till dåtid och framtid. En framtid jag inte vet något om och en dåtid som jag inte kan göra något åt. Det vi alla har är ett Här och ett Nu. Och det är inte så lite det! Det är Nu och Här vi ska må bra, det är Här och Nu vi lever.
Det märks att jag börjat träna Mindfulness ;) Ska berätta mer senare...
Det är lustigt det där när man börjat med något nytt så ser man det överallt. Här och Nu dyker upp i texter lite "här" och där har jag märkt. Man "ser" ju det man är inriktad på...;)) Som när man är gravid då ser man massor med "stora magar". Eller köpt en ny bil, då ser man massor av likadana bilar!
Finns säkert något fint ord inom psykologin för detta fenomen...

Igår tog en fantastisk vän med mig på en biltur en bit längs kusten. Vi satt på en brygga i solskenet och njöt av havet. Till och med måsarna var vackra! För mig var det underbart, både för kroppen och själen. Ett skönt och rogivande Här och Nu.
Och vilken vän jag har!!! Dyrbar, så dyrbar!

Under vissa perioder har jag försökt att leva efter mottot: "Är det meningen att det ska bli så, så blir det så." Försöker tänka så nu också när stress och kontrollbehov växer sig starka. Allt kan vi inte styra... Men vi kan leva Här och Nu. :)

Trotsar allergisnuvan och går ut på promenader i vårsolen. Det är maken som är drabbad av detta gissel, pollenallergi. Men han vill ändå ut några svängar i "friska" luften. Skönt att bo nära havet.
Sköna maj är här! Ljuset är tillbaka! Det ljus som ska vara så läkande och stärkande är dessvärre mitt "gissel" denna vår. Det är som om ljuset är ett för starkt intryck för mig just nu. Vet att sinnena ofta inte fungerar som de ska när man är utbränd. Tur att det finns solglasögon! Och persienner som man kan vinkla så att man får in en lagom dos ljus.
Efter jättekliv framåt på Bättringsvägen" var det dags för en rejäl dipp igen... Ångesten kommer alltid oväntad och ovälkommen. När den tar tag i en är man bra liten och oskyddad. Men det är fantastiskt ändå, det där med att "när nöden är som störst är hjälpen som närmast"... Grannen mittemot är läkare. Han tillkallas, kollar pulsen, pratar lugnt, lyssnar på mina ord, mitt hjärta och mina lungor. Allt är som det ska vara... Ibland dyker änglarna upp i människogestalt. Ibland är de dina grannar mittemot...
Tilläggas ska att make, syster och vänner också är mina hjälpande änglar nu under denna jobbiga period i mitt liv. Och sönerna, från och till.
Något jag lärt mig är att våga söka hjälp. Vi vill ju inte vara "till besvär" men nästa gång kan det ju vara jag eller du som behövs för att hjälpa någon medmänniska.
Vi vandrar inte ensamma på denna jord, vi är alla Medmänniskor!
Det är skönt att ha sällskap på resan längs Bättringsvägen.

För några dagar sedan var det regn och sol samtidigt. Då dök den här mycket tydliga regnbågen upp på himmelen utanför mitt fönster.

Kanske det är positivt att gråta ibland...?
Att låta all besvikelse och frustration bara välla fram genom tårarna. Att rensa det jobbiga och smärtsamma genom gråten. Allt gammalt och allt nytt. Drömmarna som sprack eller rann ut i sanden. Ilskan, sorgen, förtvivlan, smärtan...
Förhoppningsvis ser man lite klarare sen när tårarna torkat och man känner sig nästan tömd. För har man rensat bort det som skavt och värkt och grumlat synen ett tag eller länge, ser man kanske det som trots allt finns där, ljusglimtarna i livet. Man är trött men ändå stärkt. Man är tom men har öppnat upp för nya perspektiv, nya tankar.
Jag vet inte...Vet bara att jag själv har en riktig "vårrensning" i form av tårar idag... Om tårarna är läkande? Jag hoppas det. Mycket behöver ut. Jag behöver tänka klart, tänka nytt. Ändra färdriktning. Istället för den givna vägen, den raka mot drömmålet, kanske jag ska ta den lilla, snirkliga vägen. Vi har ofta full fart framåt på autostradan. Ser bara det där hägrande målet i fjärran. När vi kommer dit, när vi är "framme" där, då börjar livet. Tänker vi. För många blir det så också men för andra visar sig målet vara en hägring, en utopi. Och vi glömde bort att titta åt sidorna eller att se det vi hade framför
våra fötter.
Vi lever idag, nu, nu, nu! Och även om jag känner det som om jag står och stampar på samma fläck händer det kanske något inom mig när tårarna rinner...
Kanske känner någon av er igen det här...

Lite kloka ord från 1800-talet:
"En enda mild regnskur gör gräset många nyanser grönare. På samma sätt ljusnar våra utsikter när bättre tankar flödar in. Välsignade vore vi om vi alltid levde i nuet och drog fördel av varje tillfällighet i livet, liksom gräset visar påverkan av minsta dagg - och inte ägnade all vår tid åt att sona de möjligheter vi förbisett förut: det vi kallar att göra vår plikt. Vi lever kvar i vintern när det redan är vår."
Henry David Thoreau

Jag vet att jag måste lära mig att lita på livet! Lita på processen. Att varje litet steg i vardagen är Livet! I detta Nu!

Må din väg gå dig till mötes...