Som ringar på vattnet

-"Är du nervös?," frågar maken, när jag krupit ner i sängen igen, efter att hunden "tvingat" upp mig för sedvanlig morgonritual. -"Jag är nog det, men jag försöker att inte tänka på det", svarar jag.

Det börjar redan klockan 13...

Inget är så pirrigt som när möjligheten, chansen, finns till ett SM-guld i fotboll...90 minuters spänning, 90 minuters pendlande mellan hopp och förtvivlan...varför utsätter man sig för detta? ;-))

IFK Göteborg vann mitt hjärta där på 80-talet. Den där Torbjörn, alla dessa Glenn....Blåvitt! På senare år har jag väl inte brytt mig så mycket men nu är de ju där igen...så nära..

Äldste sonen "ärvde" mitt blåvita hjärta. :-) Han är på väg ner till Göteborg nu. Tillsammans med sin bror som inte är blåvit, han är Bajare...

En sak är säker: det blir ett IFK som vinner. Men blir det Norrköping eller Göteborg? 

Heja Blåvitt!!!

Jag är ju normalt en tämligen sansad person men under 90 minuter idag kommer jag knappt våga titta på tv-skärmen, tugga sönder mina naglar, vandra runt, runt i lägenheten, ömsom förbanna, ömsom be till högre makter...

Om man aldrig har haft en känsla för ett lag så tycker man naturligtvis att detta är patetiskt. ;-) Men kanske kan man likna det med känslan när Kalla slutspurtar på skidor i OS?

Nej, fotboll är inte allt i livet för mig. Det är bara en liten, liten del. Just idag är den delen väldigt spännande. Om "Änglarna" vinner kommer glädjen vara jättestor. Om de förlorar kommer det att kännas tomt. 

Och sen går livet vidare :-)

Vi har inga gravar att besöka här i närheten. Men på svärfars grav lyser ljuset, liksom på min pappas grav på Gotland. Tack till dem som ordnat detta. <3

Vi tänder ljus här hemma och tänker på våra kära som gått före oss. I tacksamhet och saknad. Vi möts igen <3

Vill citera några ord av Klas Parknäs:

När vi slänger av oss våra Halloweenkostymer, torkar av oss vårt smink, äter upp den sista godisbiten, tröttnat på att busa och festa, ser vi döden som den verkligen är: sorg och saknad. Men ändå hoppfull. En gnista hopp när sorgen är som värst, ett starkare hopp i insiktsfulla stunder. För ibland känns de kära, så nära....

En sak är jag övertygad om: 

Fick ett mejl från en kär vän idag. En medmänniska med ett varmt hjärta som engagerar sig i det tysta för flyktingarna. En människa som gör det hon kan. Men ändå känner sig maktlös inför rasismen som breder ut sig...
(Från Facebook)

Hm.. När jag sen efter frukost borstade tänderna, började jag nynna igen. Nu på Marie Fredrikssons: "Tro, jag vill känna tro..." Och passade på att ta några danssteg också där inne i badrummet. Avslutade med att göra några grimaser åt mig själv i spegeln innan jag med raska steg vandrade till jobbet. 

Mitt ego väste i bakgrunden: "vad är det med dig? Du brukar inte bete dig så här! Det här är inte du!"

Nä...precis...men...kanske det här är Jag? :-) 

Tack fullmånen! ;-)

Nej, jag är varken nynnande eller rask i benen nu.

Så var det sagt. Tråkmånsen har talat ;-)

Att jag inte skriver om flyktingarna just nu betyder inte att jag slutat engagera mig, tvärtom, det är så mycket att ta in och begrunda....

En sak dock: först när jag hörde om flyktingarna som vägrade kliva av bussen för att bo i "skogen", reagerade jag med reptilhjärnan: "men lägg av nu, kliv av bussen och var lite tacksamma!"

Sen kom jag till sans och tänkte ett varv till. "Vad vet jag? Vem är jag att döma? Människor som är  traumatiserade reagerar sällan rationellt. Skogen och mörkret kan verka skrämmande för dem." Nu hoppas jag att allt ordnar sig till det bästa! 

NAMASTE 

❤️

Det är som om orden pockar på.

Men de vill inte samla sig. 

De hoppar och spretar åt olika håll.

Jag sluter mina ögon

Jag lyssnar inåt

Vilket ord poppar upp först?

KÄRLEK

Sen kommer

STYRKA

MOD

KLOKHET

MEDKÄNSLA 

LJUS

GENEROSITET 

Nu blev det tyst

Förvånad konstaterar jag att alla de ord som kom fram är positiva. Jag trodde min hjärna var fylld av negativa ord efter att ha läst morgonens nyheter. 

Men det var dessa ord som kom fram, det var dessa ord som ställde sig längst fram i kön. De starkaste orden.

Det var dessa ord som skulle förmedlas till dig. 

Störst av allt är Kärleken!

Dessa ord bildade inga meningar. Det behövs inte. De är så starka i sig själva. 

En insikt kommer till mig. Dessa ord kom från hjärtat.

De negativa orden hoppar fortfarande omkring någonstans där inne i något avlägset skrymsle. De kommer inte ut idag, jag har stängt dörren.

KÄRLEK

STYRKA

MOD

KLOKHET

MEDKÄNSLA 

LJUS

GENEROSITET 

❤️

Jag bär de orden med mig denna dag. Och det var de som skulle förmedlas idag :-)

❤️

Nu talar husets ting  till mig igen:

-"Hörrö!", skriker den mer än överfyllda tvättkorgen, "jag klarar inte detta längre, jag bågnar under denna tyngd. Tvättdax, hörrö!"

-"Ja, jag vet, jag ska..."

-"Okey, nu står vi här, snyggt uppställda, när tänker du börja måla igen?",ropar staffliet och färgerna.

-"Mmm...jag ska bara..."

-"Du måste rensa", gnäller lådan som jag knappt kan dra ut.

"-Ja, jag märker det..."

-"Ja, så här går det när man inte sköter om mig", säger badrumsskåpet, och kastar ut deodoranter, mascaror, tandkräm, parfymer mm  som regnar ner över mig när jag öppnar skåpdörren....

-...."suck"....

Och nu skriker magen: "hungrig"!

-"Okey!" :-)

Min tandläkare var i alla fall nöjd med mig på kontrollen idag. Inga hål! Lycka! :-)

Tvättmaskinen går för fullt nu, maten är snart klar...och det andra får ge sig till tåls en stund till ;-)

Jag slår dövörat till. Så det så!

Allt gott!

❤️

Jag får ta det där med shoppingen i omgångar...

Älskar att gå bland löv...

En sån underbar färgprakt. En sån underbar oktobersöndag.

Solljus. Solglitter. Bara att njuta.

Kärlek inristat i barken <3

En minuts tystnad vid 14. För offren i Trollhättan. Eftertanke. Stilla eftertanke. Vad händer i vårt land? Vi måste ställa upp för medmänsklighet, solidaritet, värme, ljus....kärlek! 

Vintertid. Det märks. Mörkret faller tidigt. 
Borde vi inte egentligen ha kvar sommartiden? 

"Förbanna inte mörkret. Tänd ljus!"

Det är verkligen aktuella ord just nu i denna tid. På mer än ett sätt.

Ljus och Kärlek!

❤️

Jag går in på blomsteraffären och tittar mig omkring bland alla vackra blomsteruppsättningar. -"Kan jag hjälpa till?" undrar en trevlig tjej bakom disken. Jag tvekar, kan nog hitta själv. Men så säger jag lite trevande: -"Ja, jag ska ha blommor till ett guldbröllopspar." 

-"Oj, säger hon, "guldbröllopspar!"

Det är helt tydligt något hon inte är med om så ofta. ;-) Och det är ju högst ovanligt med par som varit gifta i 50 år!

Det har min fina farbror och hans fina fru varit! Detta måste självklart firas! Son och dotter med familjer ordnar överraskningsfest på Södertuna slott. Och jag och min syster får vara med, för vi var brudnäbbar då för 50 år sedan. 

Vi kommer lite försent till slottet efter att hamnat i en "propp" i Stockholmstrafiken. De andra väntar på oss. Att se den totala överraskningen i guldbröllopsparets ögon när "näbbarna" dyker upp, det är obetalbart!! :-))

Det blir en mycket trevlig kväll med många skratt, kramar, god mat och dryck i ett av slottets tjusiga salonger. Mycket kärlek. Så mycket kärlek <3

Guldbröllopsparet var sig ganska lika från bröllopskortet. Brudnäbbarna var sig mindre lika ;-)

Tänk att leva ihop i ett äktenskap i 50 år! Så bra gjort! De tvekade inte alls att kyssa varandra när en av talarna uppmanade dem att göra det. Det är kärlek! 

Och så roligt att det finns guldbröllopspar att fira. De är sällsynta. Det är så få förunnat. Att möta "den stora livslånga kärleken". Men självklart är det inte en dans på rosor hela tiden, det är hårt arbete också. Men det finns inga "råd" som gäller alla. Tycker inte att man ska dela ut sådana. Alla par är unika och måste hitta sitt sätt. Och fungerar  det inte så ja, då kan man ju tack och lov gå skilda vägar. Antingen utvecklas man ihop eller åt olika håll, brukar jag tänka, så där "snusförnuftigt" ;-)

Måste ha varit ett helvete för många par förr i tiden som av moraliska, religiösa eller ekonomiska skäl måste stanna i kärlekslösa äktenskap. 

Egentligen borde man fira alla "sambopar" som levt länge ihop också. Tycker jag. För det är ju kärleken man firar! 

Jag brukar säga det när folk skryter om hur länge de varit gifta, att jag och maken levde ihop som förlovade i 10 år innan vi gifte oss. De åren ska också räknas! Fast det tycker inte alla...suck...vi lever faktiskt år 2015, familjer och parförhållanden ser annorlunda ut i dag än på 1900-talet. 

Jag njöt verkligen av att sitta där i det fina slottet i kristallkronors och stearinljusens sken. Fundera på en tid som flytt när adelskvinnor och adelsmän bodde där. Numera är det konferenshotell. Och jo, där finns spöken. En viss Ebba blir upprörd när hennes porslin dukas fram...;-)

Det var en skön avkoppling där i går kväll. En skön del av verkligheten. Vi kom mycket sent hem, eller rättare sagt, vi kom hem mycket tidigt på morgonen ;-) Och konstaterade att vi inte har mycket till vakthund....;-)

Nu på förmiddagen slår en annan verklighets rubriker emot mig när jag scrollar bland nyheterna. Den verklighet som berör oss alla. Rasismen blir allt synligare i vårt land. Och är det inte väldigt märkligt att när en gärningsman är av utländsk härkomst då är han terrorist men när han är "helsvensk" då är han en "ensam galning"???...Terror är terror!!! Det finns inga ursäkter! 

Det som hände i Trollhättan var ett planerat hatbrott med rasistiska motiv. Och det är fruktansvärt! Det är terror! Att bränna flyktinganläggningar är terror! 

Efter att under så många år blivit itutade att terrorn alltid kommer utifrån så verkar vi ha väldigt svårt att se den när den dyker upp inifrån vårt eget land. 

Vi ska inte möta hat med hat. Hot och hämnd är inte kärlekens väsen. Men våga säga ifrån. Våga påpeka hur fel detta är. Bli inte förstummad av skräck eller handlingsförlamad. Vi är många, vi håller ihop! 

Störst av allt är kärleken!

Idag fyller FN 70 år! Grattis! En dag att påminnas om de mänskliga rättigheterna...Alla människors lika värde. <3

Till sist vill jag som många andra hylla hjälten, elevassistenten Lavin, som offrade sitt liv för att rädda barn i skolattentatet. En riktig hjälte! 

Glöm inte att ställa om klockan!

Frid och allt gott!

❤️

Ikväll har jag bestämt mig för att koppla av, koppla bort och samla lite energi. Hur, vad, var? Berättar i morgon ;-)

Om du vill, kan och har tid får du gärna läsa inlägget jag tänkt publicera igår. :-)

Jo, denna gång är det Sverige...

Det ofattbara har hänt här...

Så många gånger man tänkt: när händer det här? 

Nu har det hänt....

Jag är chockad.

Och när man är chockad reagerar man ibland lite irrationellt. Jag blir förbannad på en TV-reporter som frågar en präst: "Folk gråter och skriker. Varför gör de det?" Men snälla människa, folk är ju chockade!!! Tänker jag. Prästen svarar lugnt på frågan och jag inser att reportern kanske också är chockad? Varför ställer man annars en sån fråga?

När jag skriver detta är två av offren döda. 

Det mörknar ute. Dags att tända ljus. För offren, för anhöriga, för alla drabbade.

Det ofattbara har hänt och det går inte att bara skaka av sig...

Skolan ska ju vara en trygg plats. Vi lämnar våra barn och barnbarn där varje dag. Där de skolas för livet. Skolan är också en arbetsplats för så många duktiga vuxna. 

Vad händer nu? 

Jag vet inte vad du tänker eller vad du gör, men jag sänder böner till högre krafter. Ber om änglavakt till alla i skolans värld. 

Vi måste hålla ihop. Stödja varandra. Fortsätta vår kamp för det goda. För ett öppet och kärleksfullt och tryggt samhälle. 

Ljus, Kärlek och Hopp till oss alla ❤️

Vad vig man var på den tiden!

Undrar om några hoppar twist idag? Jag har inte sett det under den tid jag jobbat inom skolan. Synd. Det var ju så kul! :-)

En fin vän på Fb skrev beskrev sina livsvägar som krokvägar. Vad jag känner igen mig i detta. Både min Bättringsväg och min Kärleksväg är och har varit väldigt krokiga. Men vem har sagt att livsvägarna ska vara raka? De krokiga är mer spännande. Man måste vara lite modig för att våga ta sig fram på dem. Man har ju liksom sämre "uppsikt". Ibland är vägarna kanske bara stigar som i "värsta" fall inte ens är upptrampade. Man får vara föregångare och trampa upp själv. För det behövs det extra mycket mod! 

Jag är medveten om att jag skrivit om detta flera gånger förr men vissa saker blir inte inaktuella och tål att upprepas. Eller? Nåväl, här kommer en bild i repris också:

Åh, vad jag behövde de orden precis när de dök upp! Tack!

"Våga lita på dig själv!" <3

Det är bra att stanna upp ibland och fundera på om man är på rätt väg. Mår jag bra här? Är det här "min" väg eller trampar jag bara på i någon annans fotspår? 

Likaså är det bra att ibland våga kolla vad som finns bakom nästa krök ;-)

Eftersom jag inte mår så bra har det blivit mycket vila och mycket filosoferande. Bläddrar i mina anteckningar och hittar att liknande tankar har funnit hos mig förut. Bland andra tankar har jag funderat på det där med vad vi bär inom oss. Kunskap och visshet som vi kanske glömt bort. Vi har så många svar inom oss som vi inte tar oss tid att lyssna till. Vi söker svaren utifrån. Någon annan ska svara. Någon annan har lösningen. Kanske någon "expert". Men egentligen är det ju bara vi själva som är experterna. Nu menar jag inte att svaret på en fråga om motorer t ex ligger inom mig. ;-) Där måste jag fråga en expert. Jag menar mer djupgående och existentiella frågor. Kunskaper som ligger djupt rotade. Ibland tror jag att det räcker att sätta sig och meditera en stund, andra gånger behöver man samtala med någon för att inse att man redan "vet". 

Svaren kommer inte alltid direkt. Man måste kanske sova på saken. Eller så kommer svaret i en helt annan form än förväntat. :-)

Ikväll startar två favoritprogram: "Så mycket bättre" och "Downton Abbey"! Ser väl det första och det andra på Play när maken kommer hem från hockeyn. 

Ja, jag är hockeyänka ikväll och hunden har redan lagt sig i "vänteläge" ;-)

Staffliet står framme...började måla igen igår...kanske blir det lite ikväll också...

Godhet finns! :-)

Ljus och Kärlek

❤️

Hittade en gammal skrivbok igår. Läste vad jag skrev för flera år sedan. Bl a om hösten:

Okey, hösten är inte alltid som den är just idag, jag vet. Men när den nu är så här underbar så gäller det att fånga ögonblicket. Om man har möjlighet.

Trevlig helg!

❤️

När man bott en längre tid i samma område lär man känna sina grannar. Kanske inte sådär personligt men man känner till deras egenheter. Precis som dem känner till våra egenheter. Vi iakttar varandra, naturligtvis. Inte sådär närgånget som fd statsminister Göran P som anklagas av sina grannar för att ha kikat in i deras sovrum! Hoppsan! Det var inte fint gjort! (Om det nu är sant) Så gör man inte! ;-)

Nu berättar jag i dåtid om två par som bodde granne med oss. Båda paren var lite äldre. Ena paret var helt klart pedanter. I alla fall mannen. De städade ofta och deras fina mattor skulle alltid ut och piskas. Varje matta var ihoprullad och snörad. Vid piskställningen knöts snörena upp, mattorna piskades och så rullades mattorna ihop och snördes innan de bars in igen. Vilket jobb! Deras bil stod inne i garaget med skydd på taket, hela året förutom någon vecka på sommaren. Alltid rengjord och blänkande. Men knappt använd...

Det andra paret som vi la märke till var så omaka till utseendet. Hon var kort och han var lång. Hon gick alltid en bit före honom, trippande på snabba ben, han långsamt efter med sävliga kliv. Hon öppnade alltid ytterdörren och han hann alltid in precis innan dörren slog igen... 

Båda paren tillhörde vår vardag. Vi kände dem inte mer än att vi hejade. Men deras egenheter charmade oss. Undrar vad de tyckte om oss??? Tänk om vi var så tråkiga att de knappt la märke till oss? ;-)

---

Så är det oroligt i Israel igen. Detta eviga konfliktområde...Tre religioners heliga mark. Frustration och våld som föder våld. Tvåstatslösningen känns än mer avlägsen. En mur som byggts, nya bosättningar på ockuperad mark, stenkastning och tunga artilleriet...oskyldiga offer på båda sidorna...

Det är en "never ending story"... Om jag tror på fred? Nej! För att få fred måste man vilja fred... 

Kanske tycker du att detta inte angår dig, men sen jag var i Israel 1976 kan jag inte sluta engagera mig. Så här på distans. 

Jag minns hur vi vandrade genom gamla Jerusalem, på väg till Klagomuren. Det var judarnas sabbat. Någon sa: "titta uppåt, mot taken!" Där var de, där låg de på taken, militärerna med sina vapen riktade mot folk på gatorna. Det kändes både tryggt och väldigt läskigt...

(Om du vill läsa om hur jag var nära att bli "bortgift", får du bläddra bland inläggen ett par år tillbaka ;-)

---

Den stora nyheten i vårt land idag verkar vara att prinsparet väntar barn. Tyckte väl att Sofia såg lite besvärad ut på dopet. Som om hon ruvade på en hemlighet ;-)

Det blir lite av löjets skimmer i baby-yran, när Aftonbladets hovexpert uttalar sig: "Måste blivit till i somras!"

Jag kunde inte låta bli att skratta åt detta...det är tur att vi har experter, eller hur?;-))

---

Det rasistiska partiet meddelar att de lägger miljoner på att skrämma flyktingarna från att komma hit...Mindre riksdagsarbete, ut och dela ut flygblad!

Är de desperata??? Klarar de inte längre av att se människors engagemang, solidaritet, medkänsla???

---

Läste om kvinnan från Syrien som flydde med båt till ön Lesbos. Hon var höggravid och födde sitt barn på stranden precis när hon kom i land...Vilket mod! Och det visar ju verkligen att de flyr för sina liv, inte för nöjes skull eller för att de vill ta del av vårt välstånd. Vilket de ibland blir anklagade för. 

---

Plötsligt har halva oktober gått...Vackert frostig på morgnarna, solig och frisk på dagarna och så alla dessa färger. Jag trotsade febern och gick ut en sväng och njöt. Av höstglöden :-)

Nu sängläge igen. Det är nog bäst så.

Ljus och Kärlek

❤️

Dagsläget:

Sängläge

Och jag som skulle....

Att ett huvud kan värka så

Att en hals kan smärta så

Feber som stiger

Så trött

Och jag som ville...

Det blev inte av

Mening med det?

Inga såna tankar

Vila

Sov

Drick vatten

Suck

:-(

Kvällsläget:

Sängläge

I morgon är en annan dag!

Sov gott!

Alla!

❤️

Jag säger som jag alltid brukar säga: lyckan finns i det lilla, bara man vågar titta efter. Det är så lätt att tro att lyckan bor i det stora och märkvärdiga. Bara jag kan köpa den där villan, bara jag kan resa till det där landet långt borta, bara jag har likadan fin bil som grannen...Det blir så många "om", så många "när"...och lätt att gömma sig bakom "omöjligheten"...Det är mycket lättare att gnälla och tycka synd om och skylla på omständigheterna! 

Men vi är fria att skapa! Och vågar vi se att lyckan redan finns här och nu, även i det till synes lilla?

När vi är sjuka och sängliggande kan tankarna komna om att "bara jag kan ta mig upp från sängen så ska jag aldrig gnälla mer"...det är när man har det riktigt dåligt och svårt att hantera vardagen som insikten kommer till en: vilken lycklig människa jag egentligen vanligtvis är. Så upplevde jag det när jag var så sjuk för några år sedan. Första gången jag kunde le med hela ansiktet igen, när jag kunde duscha själv igen, gå utan stöd...vilken lycka!

Det gäller att se ur ett nytt perspektiv! Lyckan finns där hela tiden. Den är kanske inte "stormande" eller som ett "rus" hela tiden (det vore nästan jobbigt), den är mer tyst och mild och vi ser den inte för att den är så självklar.

De vackra löven, solnedgången, kramarna, taket över huvudet, jobbet, det tända ljuset, ett barns skratt, en bra film, en älskad sång, skapandets glädje, de nybakade bullarna, äventyret bakom knuten, hjärtats slag, vilan, gemenskapen, den självvalda ensamheten, telefonsamtalet, promenaden, en bra bok.......

Och framför allt bör man nog fundera på att skilja mellan "lyckad" och "lycklig". Det är de "lyckade" människorna som ler stort mot dig i massmedia, men är de verkligen alltid lyckliga innerst inne?

Jag tror inte på t ex "lyckliga skilsmässor" men jag tror på " lyckade skilsmässor" ;-)

Hur du skapar ditt lyckliga liv är upp till dig. För mig handlar det om att byta perspektiv och våga se. Då kommer tacksamheten och i den bor lyckan. Enligt mig ;-)

Nu har jag varit förnumstig så det räcker :-)

För mig var det lycka att kunna vara med på yogan idag! Det kunde jag inte förra veckan men idag kunde jag det. :-)

Inför morgondagen:

Frid och allt gott!

❤️

Vi är nu norr om Uppsala. Allt glesare trafik. Ibland är vi nästan ensamma. Vilken kontrast mot Stockholmstrafiken. Trots att vi åkte i rusningstrafik flöt det på riktigt bra. Tack och lov :-) Och som vanligt funderar vi på hur folk orkar med all denna trafik. Varje dag. Stressen. Köerna. Visst det blir en vana men ändå...

Vi som blir irriterade av att råka ut för två rödljus i rad i vår lilla stad...;-)

Hemma väntar "upprensning" efter en tvåårings framfart. Hunden är helt slut och lär gå i dvala de närmaste dagarna. ;-) 

Radion spelar gamla godingar. Mörkret lägger sig. Sverige leder i fotbollsmatchen mot Moldavien. Jag läser att Batra (M) och Löfven (S) sms:ar varandra. Samarbete på gång? ;-)

Fick denna bild från en god vän idag. Den delar jag gärna med mig av:

Ljus och Kärlek

❤️

Vi tog en långpromenad längs med kanal och å. En härlig höstpromenad. Så vackert det är med alla löven nu. Höstens palett. :-)

En fin söndagskväll önskas du.

En skön natts sömn önskas du.

En bra ny vecka önskas du.

❤️

Till sist vill jag bara säga att:

Min yngste son ställer mig frågan: -"hur upplever du reklamen på Instagram?"

-"Tja, jag gillar den inte, men jag scrollar snabbt förbi den".

Sen får jag mig en nyttig lektion om reklamens vara eller inte vara. 

-"Vill jag läsa Aftonbladet gratis på nätet?" "Eller vill jag betala?" "Tidningarna är beroende av annonsintäkterna"...

Och om jag "irriterar mig på att om jag t ex sökt efter skor att köpa på nätet, så vips dyker det upp skoreklam på alla möjliga sidor?"

-"Ja, det är ju lite märkligt"...

-"Men, är det inte bättre att få reklam som du är intresserad av istället för att få reklam för sådant du är helt ointresserad av?"

-"Jo, det är ju sant, förstås." ;-)

Det finns annonsblockerare som tar bort reklamen på nätet...om alla skaffar sig det så får vi finna oss i att betala för en massa tjänster som är gratis nu...

Man kan tycka vad man vill om detta men faktum kvarstår att så här fungerar det! ;-)

Jaha...så svek KD överenskommelsen...vad händer nu?

Orkar och vill inte tänka på politik just nu. Bredvid mig har jag en söt liten 2-åring som ligger och "snusar" så gott. Efter en dag med bilresa, lek, promenad, bad och lite bus. ;-)

Konstaterar via nya uppgifter att ris inte är så farligt att äta trots allt..."vem ska man tro på tro på, tro på?" 

Hon fortsätter att dansa, Stina Wollter. Nu är hon i USA och på Instagram kan man följa henne när hon dansar på gator, torg, museum, balkonger, parker...Ibland blir jag nästan trött på att titta men samtidigt så smittar hennes glädje av sig. Så sluta inte Stina! 

Jag tänkte på de här raderna som jag skrev någon gång i Mars. De passar in nu, tycker jag:

Det är en omvälvande tid vi lever i. Förändringarnas tid. Ingen kommer undan. Vi påverkas alla. Frågan är hur vi förhåller oss till det som sker. Om vi bara tittar tillbaka till en tid som vi tycker var "bättre". Eller om vi tror att det som sker är bra för framtiden. Om vi låter oss flyta med i flödet framåt? Öppnar oss och vågar se och agera. 

Jag ställer frågan till mig själv. Hur förhåller jag mig till det som sker?

Svårt...

Jag har varit arg och upprörd så länge över hatet, hoten, lögnerna, rasismen...självklart är jag det fortfarande och jag tycker att det är självklart att säga ifrån. Men jag har insett att den energi jag lägger på att vara arg och upprörd är slöseri. Bättre att uppmärksamma de goda krafterna. Presentera fakta. Berätta goda nyheter. Uppmuntra och stödja de som kämpar för alla människors lika värde. De som har medkänsla och kan känna empati. 

Jag kliver på det "goda tåget" och hoppas och tror att du hänger med! 

Det blev ingen yoga för mig idag. Det känns tomt...men kroppen vill inte det jag vill...som så många gånger förr....:(

Idag är mina tankar speciellt hos en kär vän. <3

Skrivjobb hemifrån idag. Så lite "nytta" har jag gjort idag, trots allt ;-)

Vi gör alla så gott vi kan! Eller hur?

❤️

Jag vet, det är "Kanelbullens dag" ;-)

Och....

Om du skulle få en ingivelse att besöka Assisi, gör det! Det är en underbar liten stad. Charmig och vacker.

Medan extremväder råder på flera ställen i vår värld är jag tacksam över att befinna mig just här, just nu. Har möjlighet att njuta av "Brittsommar" och höstpaletten. 

I morgon måndag. Jag startar veckan med att besöka tandläkaren...så min vecka borde bli bättre och bättre för varje dag :-) "Man ska starta med det ondaste först", sa man förr....;-)

Pax et Bonum!

Frid och allt gott!

❤️ 

Hipp hipp hurra till er alla! ;-)

Är på hemväg nu från Haninge och två-årskalaset. En härligt vild 2-åring packade upp paket efter paket. Hade inte tid att äta tårta. Lyckades själv blåsa ut ljusen. Sprang lyckligt omkring i sina nya skor. Borstade både farmor och farfar och sig själv med nya borsten. Full rulle hela tiden ;-)

Nästa vecka kommer hon till oss :-)

Ännu en varm oktoberdag går nu över i kväll. Vi har en bra bit kvar innan vi är hemma. 

Nu snart Uppsala...

Är behagligt mätt efter en god middag hos svärmor. Livet känns gott. Tacksam.

Tänker på det där med "extra krydda" i tillvaron. Kom till insikt idag om att 2-årskalas helt klart är en extra krydda <3

Jag vet hur trötta tvååringens föräldrar är nu. Minns hur det kändes efter mina söners kalas på den tiden det begav sig. Alla förberedelser, allt kul och städen efteråt. :-) Allt har sin tid...;-)

Önskar er alla en fortsatt fin helg med lite extra krydda av något slag!

❤️

Och nu har vi tagit steget in i oktober. 

Jag är totalt slut efter en härligt dag med sista kurstillfället i Vedic Art, grundkurs och ett springande runt i en massa affärer för att hitta present till barnbarnet. Den affär som vi tänkt åka till först men som vi istället åkte till sist av alla, det var där vi fann vad vi sökte...;-)

Oj, oj, så rosa och glittrigt det är på "flickavdelningen" i leksaksaffärerna! Och svart, blått och "häftigt" på "pojkavdelningen". Jag ska inte orda så mycket om detta mer än att jag tycker att det är mer uppdelat nu än förr...Kan ha fel. Tänker inte ge mig in på den infekterade "könsneutrala" debatten...Men kan ändå inte låta bli att fundera på hur mycket vi styr våra barn. Och vad som egentligen är det "naturliga"....

Vedic Art. Där hör jag hemma. Både i mitt målande och i tankar och hjärta. Är så glad över det jag fått möjlighet att ta del av. Det ger mig mod att fortsätta på den väg jag känner är "min". 

Samtalen med min underbara lärare har varit en extra krydda. Utbyte av tankar, erfarenheter, drömmar...Mötet med henne har gett mig så mycket. <3

Om du vill veta mer om Vedic Art, googla!!! :-)

Jag vill gärna citera Curt Källman, Vedic Arts grundare:

Målandet och livet. 

Det här har gett mig så många insikter...

Vi samtalade om ljuset i mörkret idag. Om att ur det mörka i vår värld stiger ändå ljuset fram. Det blir allt tydligare och starkare. 

Vi pratade också om tomheten som finns inom oss ibland. Att det måste få vara så. Ett tag. Tills det åter börja flöda av ny kreativitet. Allt har sin tid. Tillit. Tålamod. Tro. Visshet.

När jag skriver "kreativitet"  och "skapande" så menar jag naturligtvis inte bara målandet. Vi är alla skapande varelser. Vi syr, städar, snickrar, planterar, sjunger, spelar, bygger, skriver, stickar, inreder, dansar, designar...osv..

Vi bär alla ljuset inom oss.

Sprid ditt ljus i mörkret.

❤️