"Det är som det är och blir som det blir" läser Björn Granath från boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Jag vet ännu inte vad jag tycker om boken, har precis börjat lyssna. Men den verkar bisarr på något sätt... Men citatet tar jag till mig. Det passar in i min situation just nu.
När man är utbränd och inte orkar i stort sett någonting alls är det lätt att man börjar tänka på "alla dessa förlorade dagar"...
Men så kom jag på att jag ju lyssnat på en massa härliga ljudböcker. Böcker som jag kanske aldrig skulle tagit del av annars. Har "plöjt" igenom bl a några Viveka Lärn-romaner. Underbara. Viveka läser själv och hon gör det så bra. Först tänkte jag att hennes huvudpersoner är bra märkliga. Fast egentligen så är de nog ganska "vanliga". Vanliga med alldeles speciella egenskaper precis som alla vi andra. Men dessa personer lever kanske ut sina egenskaper mer än vi i verkliga livet. För vi vill ju oftast inte sticka ut. Vi vill ju vara så "normala". Vad nu det är?
Hur som helst, böckerna rekommenderas. Jag har läst några ur "
Saltösviten" och "Kvinnan som var en fyr" samt "Öster om Heden". Böckerna är ju inte sämre för att de utspelar sig i Göteborgs och västkustmiljö...;) Men man måste uppskatta den humor som råder där! Om inte bör man inte läsa dem...
Under den tidiga morgonpromenaden stötte jag på min läkare som kom cyklande till jobbet. Det kändes bra. Nu förstår hon att jag inte hittar på när jag säger att jag promenerar så ofta jag orkar. Ibland kan man ju undra om de inom vården tror att man ligger på soffan och käkar praliner hela dagarna. "Man måste jobba med sig själv" säger de i myndig ton. Ja, men är det inte det jag gör??? Min terapeut berömde mig i alla fall och tyckte att jag var kreativ. Så det så! :)
Så kreativ som man kan vara när ångest och andra biverkningar river och sliter i en... Först sa de att det går över om 2-3 veckor. Nu säger de 4-6!!!
"Det är som det är och det blir som det blir"...
