Tystnad.Så tyst att det nästan gör ont i öronen....Det är ovant att uppleva en sån här nästan total och kompakt tystnad som det som ibland uppstår här i torpet. När det är så här tyst hör man bruset i sina egna öron :)
För mig som har tinnitus upplevs det ständiga bruset som "förstorat". Ibland är det bara jobbigt men som idag är tystnaden ändå lite vilsam.
Vi har varit på promenad på hala småvägar. Kallt trots solskenet. -" Gröna gräsmattor känns väldigt avlägset just nu", konstaterade maken. Mycket snö kvar. Och enligt meteorologen får vi vänta ytterligare minst 10 dagar innan våren kommer...
Igår var vi och uppvaktade en god vän. Även hon har firat de 50 åren nu :)
Mycket folk. Där var allt annat än tyst. Men så mysigt. Så mycket mänsklig värme. - "Men ni känner ju inte så många där", påpekade sonen innan vi åkte. Nej, men det är ju just det som är så trevligt med "kalas". Man träffar nya människor att samtala med. Och på just det här kalaset var det gott om nya underbara bekantskaper. Och maten? Gudomlig!!! Min vän är en mästerkock!!! Och allting var så fint upplagt och framdukat. Det var bara att ta för sig och njuta av allt! ;))
Länge leve min vän och kalas av alla de slag :))
Pratade med min vän "i norr" igen häromdagen. Alltid lika givande. Vi pratade om barndom, förr och nu. Jag hade tidigare på dagen fått till mig ett minne från min egen barndom. Ni vet, sådant där som plötsligt poppar upp från ingenstans och man minns t o m själva känslan. Jag älskade att gunga när jag var liten. Tillsammans med en kompis eller ensam. Kunde gunga i timmar. Ändå tills mamma ropade att "nu är det mat". Jag satt eller stod på gungan och filosoferade och fantiserade. Gungade högt högt eller så lågt så att fötterna skrapade långsamt i marken. Snurrade runt runt och snabbt tillbaka. En behaglig känsla samtidigt som det kittlade lite i magen. Jag var lycklig där jag satt i mina egna tankar. Det var frihet! Allt var möjligt! Jag kunde svinga mig upp till månen och jag kunde se långt långt bort...och tiden stod still ;))
Har dagens barn någonsin tid att sitta för sig själva och filosofera? Alla har ju så fullt upp med aktiviteter nu för tiden och det mesta ska göras i grupp. Nästan allt är färdigt och uttänkt.... Man kanske rent av blir orolig och tycker att något är fel om man ser ett barn sitta och gunga ensam helt upptagen i sin egen fantasivärld. Stackars barn. Hon/han ser inte inte lycklig ut. Jo, tro mig,"hen" är lycklig! :)))
"Frivillig ensamhet är frihet."
- Åsa Olsson
"Tänk på
att främlingar
är vänner
som du inte känner."
- Abraham Lincoln
Längtan till grönare tider:
