Jag har en liten dam på besök. Hon fyller 10 månader idag. Just nu ligger hon ute i sin vagn och sover. Mätt och belåten.
Allt tyder på att hon kommer att börja gå inom en mycket snar framtid. Hon skrattar och ler, gör grimaser, vinkar, dansar, kryper, klättrar, står( lite vingligt), "pratar" och utforskar allt i sin omgivning (med förkärlek för TV-dosor). Och jodå, självklart vet hon var lampan sitter...
Det är otroligt hur mycket en sån liten dam har med sig i sitt resebagage. Väskor och kassar proppfulla med mat, kläder, leksaker, blöjor...det tar upp ett helt rum! ;-)
Jag konstaterar hur mycket jag glömt om hur det var att ha ett sånt litet barn. Det är 29 respektive 21 år sedan jag själv bar ett barn på ena armen och skötte allt annat med den andra armen ;-) Jag ser hur säkert min son sköter alla sina pappagöromål. Själv står jag passiv och frågar om och om igen: "Vill du ha hjälp?" -"Nej, jag fixar det här," svarar sonen. Och det gör han ju. Den unga damen är just nu i en "klänga-på-förälder-period" så det är bara korta stunder som en annan får bära eller hålla i knät. ;-)
Det där med vardagsrutiner har jag också glömt bort. "Nu är det mellanmål", säger sonen. Javisst ja, mellanmål, tänker jag och känner mig som en väldigt gammal farmor. ;-)
Men jag får i alla fall tillåtelse att diska efter lilla damens måltider.
Plockar fram några plastgrejer. Såna där "onödiga" grejer från Tupperware-partyn. Utmärkta leksaker för en dam som vill plocka i och plocka ur ;-)
Hunden följer sin "ursprungliga husse" hela tiden. Den lilla damen har han nosat på och börjat förstå att hon är något som tillhör familjen. Hennes leksaker får konstigt nog vara ifred förutom några enstaka gånger när han tycker att "ingen bryr sig om mig".
Mina "dagisfrökentakter" sitter i märker jag när jag och lilla damen hittar en koskälla att "plinga" med. Kul men inte världens bästa leksak. Snabbt fixar jag till en barnvänlig marracas av en Fantaburk som fylls med ris och tejpas med silvertejp. Uppskattas! :-)
Jag behöver väl knappast tillägga att mitt lilla barnbarn är den sötaste lilla damen på jorden? ;-) Söt som en sockerstrut, charmig och full av bus. <3
Oväder följer på oväder i Sverige. Men här får vi inte en droppe regn...märkligt...nej, jag vill inte ha oväder men gärna några regnskurar...på natten...
Brandröken från den stora branden utanför Sala nådde ända hit till oss i går eftermiddag. Jag med min känsliga "nos" kände den tydligt, maken kände lite, sönerna inte alls.
Solnedgången vid sjön var magiskt vacker igår kväll. Igen...:-)
Önskar er alla sinnesro.
❤️