Skämmiga piller och barfotasommar

publicerat i Allmänt;
Sommaren var:

Barfota i gräset
Barfota i sanden
Barfota på bryggan
Barfota på golvet
Barfota i båten
Barfota i vattnet
Barfota i hängmattan

En "barfotasommar" helt enkelt :-)Så skönt! Och nu när det har regnat kraftigt och allt är väldigt blött tvekar jag om jag ska sticka ner mina bara fötter i gummistövlarna...för jag vill ju inte börja med strumpor....ännu....;-)
;-)

Äntligen börjar media ta upp folksjukdomen "psykisk ohälsa". Fler och fler kändisar "kommer ut" och berättar om sin ångest, depression, utmattning...det är Bra!!! För vi måste få bort "skamstämpeln" som tas fram varje gång "det där psykiska" dyker upp.

Ni som så troget följt min blogg genom åren känner till min resa längs Bättringsvägen. Ni har följt mig genom ångesten, läkarbesöken, utmattningen, gråten, smärtan...fantastiska Ni!!' Men ni har också följt mig genom framgångar och tillfrisknandet. Jag är sååå Tacksam!!! Ni vet att jag har långt kvar och att jag börjar inse mina begränsningar men också mina möjligheter. :-)

För ett bra tag sen skrev jag ner hur jag känt, hur jag mått när det var som värst. För det är så svårt att beskriva vad utbrändhet är och hur ångest känns, för den som aldrig själv "varit där". Naturligtvis är det också olika från person till person. Men så här var det för mig, en lång period i mitt liv:

Ljuden är för höga
Ljuset är för starkt
Beröring gör ont
Lukterna irriterar
Smaken är frätande
Obalans i kroppens alla system
Det svajar och det snurrar
Det susar och det dallrar
Jag fryser trots att kroppen brinner
Vansinnigt trött men kan inte sova
Hjärtat dunkar hårt och snabbt

Fångad i min kropp
Själen gråter
Orkar intet
Kollaps
Ångesten kommer
Kan inte stoppa
Panik

Som en helvetes våg
Tar över hela mig

Hjärtat slår nästan sönder mig
Långt därinne finns ett jag
som med ögon fulla med skräck
försöker nå fram, försöker nå ut
Når inte fram

Drunknar i ångestvågen
Å, det gör så djävulskt ont
Noll koll
Andas
Kan inte!
Ångesten når sin topp
Jag dör...

Men ändå inte
Stel och svettig
Låt mig få vila
Innan nästa våg

Andas!
Röster utifrån
Andas in
Andas ut
Du dör inte
Det är bara din ångest
"Bara" min ångest...
????

Ja, så var det och jag tog mig ur det värsta via envishet, vila, samtal och piller. Det hade inte gått utan piller. Psykofarmaka har ju också en "skamstämpel" på sig. Tyvärr! För man ska ju vara så stark och duktig så man klarar sig utan! Eller? 
Jag har ett val. Har ett uttag kvar att göra, sen måste jag välja på att sluta med medicinen eller uppsöka min läkare för nytt recept. Jag har redan gjort mitt val. Jag vill absolut inte ha ångest igen! Jag vill inte ha det helvetet tillbaka. När jag startade medicineringen fick jag alla möjliga otäcka biverkningar, speciellt när jag måste byta piller för att den första sorten inte funkade på mig...det var 2 månaders rent helvete! 

Min läkare har sagt att om jag vill och behöver så får jag fortsätta med min medicin livet ut...I samhällets ögon är mitt val och behov en "svaghet", jag vet. Men jag skäms inte! Jag är stark! Och det finns massor av människor som måste ta samma medicin hela livet. För fysiska sjukdomar eller svagheter...det är accepterat! Men...vad är skillnaden, egentligen? Sjukdom som sjukdom???

Sen finns det ytterligare en aspekt på "det här med det psykiska" och det är att många lider av andlig nöd (tomhet) i sina liv. Men det är det väldigt få som vill tala om...Men det händer en hel del på "det planet" också, långsamt och inte särskilt bullrigt ;-)


Sommaren hänger kvar ett tag till även om naturen börjar skifta färg och luften känns lite högre.

Lev! 
Lev ut!

Andas!
Andas ut!

Sov!
Sov ut!

( ord som kom till mig när jag mådde väldig dåligt)

Trevlig Helg! Var rädd om Dig!
NAMASTE 
❤️



Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Anneli :

Underbart skrivet av dig Gunilla ta hand om dig kram

Svar: Kram Anneli!
Lavendelmamma

Kommentera inlägget här :