Julkänsla och lite om det svåra

publicerat i Allmänt;
Inför sorg och saknad och minnen är vi alla olika. Sorgens smärta är säkert lika men hur vi hanterar den är olika. Behovet av ceremonier skiftar och behovet av minnesstunder skiftar. 
Det är den slutsats jag dragit efter att ha läst ett stort antal berättelser från överlevande efter tsunamin 2004. 

Det finns berättelser som gör ont, väldigt ont. Men det finns berättelser som är en hyllning till livet. Vi kan inte döma någon för att sörja "fel" eller sörja "för lite". Vi kan inte heller säga att "vi förstår"...för det kan vi inte göra, vi som inte var med...

De som var med bär skräcken, saknaden och sorgen med sig för alltid. En del har behov av minnescermonier, att hedra offren. Gärna på plats. Andra vill minnas på sitt eget sätt, hedra på sitt sätt och fokusera på livet här och nu. 

Alla kommer vi att minnas den stora katastrofen. För i det här fallet är det ofta missbrukade ordet "katastrof" giltigt. Det finns så många andra naturkatastrofer som inträffar runt vår jord, den ena avlöser den andra och faller i glömskans hav. Men den här kom nära oss eftersom så många svenskar var där.

Vi kan inte känna det andra känner men vi kan lyssna. Inte bara "höra" utan verkligen Lyssna....

Katastrofer väcker de svåra frågorna. "Varför?" "Vad var det för mening med detta?" "Kan det finnas någon god Gud?"
Ingen har svaret. Men alla som är kloka nog att ställa frågorna letar ändå efter svaren. Och kanske kan vi hitta en form av svar, en liten hint...något som är "sanning" just för oss. För min del har jag börjat släppa på frågorna, förlikat mig med att jag inte kommer få svar under detta jordeliv. Det betyder inte att jag är likgiltig men det betyder att jag försöker uppnå någon sorts accepterande av livets gång, av livets "varande". Det där blev djupt filosoferande men så är det för mig. Filosoferandet stannar inte där men det håller jag för mig själv. 
Ingen gran eller tall hos oss men däremot en liten En. <3


Önskar att det fanns en massa goda nyheter att dela. Men igår vaknade jag liksom upp ur den där sköna bubblan man befinner sig i under helgdagar ibland. När jag såg att man nu ger sig på moskéer i vårt land kändes det åter som ett eko från förr. Då synagogor, nu moskéer...

Annandag Jul. En fin vän fyller år i dag. Jag är nu hemma igen efter ett härligt besök hos goa vänner i "Tomtebo". Det är som sonen säger: "Dit ska man åka om man har svårt att ha julkänsla". För just julkänsla är vad som finns där. Varmt, mysigt och gott :-)
Fina utegranen hos mina vänner :-)

Nu är det hockey hela kvällen. Fast mamma och jag hittar nog på något annat..,;-)

God fortsättning på helgen!
Atjii! Maken börjar nysa..,;-) Hoppas att det är tillfälligt...
❤️


Kommentera inlägget här :