Aldrig fullärd

publicerat i Allmänt;
Igår på programmet "Mia på Grötö" pratade man bl a om skolan. Mikael Nykvist "chockade" nästan de andra (Josef Fares, Helena Bergström, Mia Skäringer) med att berätta att på "hans tid" hade man fortfarande morgonbön. Och jag tänkte att det hade ju jag också. I alla fall upp till årskurs 4. Fröken spelade på tramporgel och vi elever sjöng: "Morgon mellan fjällen"! Och andra psalmer. Vi fick som läxa också att lära oss psalmtexter utantill. Vet inte varför vi skulle kunna det men jag tror att jag haft nytta av att lära mig texter utantill. Nytta av det för fortsatta studier sen. Studieteknik ;-)Det här med psalmer låter väl inte så politiskt korrekt nu för tiden. Men jag tror ingen av oss tog "skada" eller blev religiöst påverkade. :-)Texterna var lite knepiga och hade för många uråldriga ord för att vi skulle kunna förstå dem. 
Det var i alla fall en sorts lugn stund inför skoldagen. Tror nog att någon form av morgonsamling är bra att ha. Att lugna sig. Att samla sig.

Villaområdet som jag växte upp i hade vägar som var formade som hästskor. Jag bodde på den längsta gatan. Den hette då förstås Maratongatan. :-) Mina tre "fröknar" från årskurs 1-6 bodde också på den gatan. Fröken i ettan till trean bodde längst bort från mig. Hon var nog en "typisk fröken" på den tiden. Vänlig men bestämd. Ingen fröken man höll i handen på rasten. I fyran fick vi en snäll, äldre fröken. Hon bodde lite närmare mig. Hon var verkligen gullig men orkade inte hålla ordning på vår lite "oroliga" klass. Men hon uppmuntrade mig att skriva berättelser eftersom jag tyckte om att göra det. Det är jag henne evigt tacksam för :-)Min bästis och jag var och hälsade på henne sen hon gått i pension. Hon bjöd på fika och vi fick gamla Wahlströms böcker av henne :-) Har ännu kvar några.

I femman blev det förändringar. Då fick klassen en ny fröken som bodde nära mig. Hon var en uppenbarelse i rödprickig 50-talsklänning med rött lackskärp hårt åtdragen i midjan och knallgröna nylonstrumpor.Vi hörde henne innan vi såg henne. "Ställ er på rakt led", röt hon åt oss. Och vi lydde. Jag minns egentligen inte så mycket av hennes lektioner mer än att jag var helt förbluffad över hennes klädstil och val av färger ;-) Jo, vi fick ofta sjunga...do, re, mi, fa,so....

I högstadiet fick man ju så många lärare och ingen bodde på min gata :-) Några minns jag, andra har fallit i glömska. Vi var inte särskilt snälla mot de nervösa vikarierna kommer 
jag ihåg...fy oss!

Lördagar gick vi i skolan också. Slöjd och Roliga Timmen. Det senare var veckans höjdpunkt. Spela upp pjäser, sjunga, berätta roliga historier...vi fick lära oss att agera inför varandra. :-)
Den mysigaste stunden under skoldagarna var när vi fick sitta och rita medan fröken läste högt ur en spännande bok :-) Kan ännu minnas den känslan :-)

Läste om någon som tyckte att man skulle lära elever att meditera. Det kanske skulle vara effektfullt? Att lära sig att samla sig en stund. Få landa. Få lite lugn och ro en stund. Bra för koncentrationen. 
Risken finns att det blir protester förstås. Det finns många som förknippar meditation med religion har jag märkt...hm...suck...;-)

Hela livet är en skola. Som vuxna kan vi välja våra "lärare", våra mentorer, våra förebilder :-)
Vi blir aldrig fullärda. Det är väl härligt! :-)
❤️



Kommentera inlägget här :