En livsväg...för oss att vandra...
Först kryper vi, sen går vi ...lite rulltande och osäker gång som sen övergår i bättre balans...
Ibland måste vi tassa på tå...
Perioder kommer då vi springer....ooops, vi kanske sprang förbi varningsskylten där? Krock!!!
Så stannar vi upp och flämtar: var är jag? Hur hittar jag tillbaka? Jasså, ingen väg tillbaka? Okey, rakt fram då?
Plötsligt ett vägskäl: hm...välja väg? Den stora breda? Eller den lilla stigen? Vad har jag tid med? Vad är mitt mål?
Vart tog de andra vägen? Vilken väg valde de?
Hoppsan en bom över vägen!
Klättra över eller krypa under? Eller stanna en stund? Vart var det nu jag skulle? Vad är det jag springer efter? Vad trött jag är! Känns som om jag håller på att tappa balansen och ramla ner i diket...Kan man gå runt bommen tro? Eller finns den där för att det är något jag måste stanna upp och fundera på?
Vi tror oss hitta genvägar som ibland visar sig vara senvägar
Det går uppåt och det vänder nedåt
Vi irrar bort oss, går vilse, och den där vägen var ju en återvändsgränd...
Vi vandrar ensamma eller i par eller i grupp. Vi möter nya människor. Vi låter oss ledas eller så bestämmer vi själva. Ibland behöver vi stöttas, andra gånger är det vi som stöttar. Vi möts och vi skiljs. I mörker och ljus. I storm och stiltje.
Vi vandrar på vår livsväg...
Några ord på vägen:
"Spring inte fortare än vad din skyddsängel kan flyga"
<3
"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse"
- Tomas Tranströmer -
Jag fortsätter på min livsväg som heter både Bättringsvägen och Kärleksvägen :-)
Tack för att du följer mig en bit på den!
❤️
"Målet är inget
vägen är allt"
- Robert Broberg -