Som ringar på vattnet - Minnenas strand

Minnenas strand

publicerat 18/05 2015, kl. 14.36 i Allmänt;

Jag kan ju inte lämna ön utan att ha varit ner på Tofta strand. Solen tittar fram mellan mörka moln och vinden är kall men jag njuter ändå. När jag står där vid strandkanten kommer minnena rusande fram. Jag hör röster som ett eko från barndomen.

- "Jag vill bada nu!"

- "Inte nu, sen."

- "Men jag vill bada nu!"

- "Nej, säger jag, du får vänta, jag ska sola nu."

Det är min mors och min egen röst jag hör. Hon, jag och min syster gick alltid ner från sommarstugan till stranden efter frukosten. Sen tillbringade vi dagen i en sanddyn och i vattnet. Pappa kom alltid senare, lagom till fikadags. Och han badade inte tillsammans med oss för han kunde inte gå rakt ut i vattnet och slänga sig i. Nej, han hade en egen badcermoni där han vandrade längs stranden söderut och tillbaka, allt längre ut i vattnet tills vattnet nådde över magen, då doppade han sig. Men han lärde dock mig att simma. Så jag var först i min klass i Härnösand med att kunna simma. Jag var stolt och mina klasskamrater imponerade ;-)

En favoritvy

Ibland vandrade även jag, min syster och min mor längs med stranden. Man fick akta sig så att man inte förstörde något sandslott eller klev på någons ben. En gång tog det helt enkelt stopp. Med benen lättjefullt i vattnet och med beundrande tjejer omkring sig låg en ung...Tommy Körberg ;-)

Ljudet av vågor ;-)

Om ett par månader är här sprängfullt med folk. Då får man nästan ha köbiljett för att få plats att bada ;-)

Mysigaste minnena från barndomen var när vi gick ner på stranden sent på kvällen och badade i det uppvärmda vattnet. Och att sen somna till ljudet av vågorna som hördes ända upp till vår stuga.

Själsö

Igår, 17 maj, åkte vi norrut och njöt av pittoreska fiskelägen och härliga raukar.

Lickershamn. Här är stranden stenig och "grusig" men det har sin charm. Har suttit här några gånger och krävt med händerna bland stenarna och gjort härliga fossila fynd :-)