Andrum och medmänsklighet

publicerat i Allmänt;
Jag vet inte hur du mår eller känner inför rådande situation i vårt land...
I mig är det ett virrvarr av känslor, frågor, tankar...
Gör regeringen rätt nu? 
Det skrivs och skriks från alla håll? 
De som fortfarande tror på vår solidaritet och vill bevara öppenheten. 
Rasisterna som jublar och skadeglada utropar: "vad var det vi sa?"

Verkligheten är ju att om rasisterna fått bestämma hade inte en enda flykting fått komma hit.
Vi behöver "andrum", säger statsministern. 
Vice statsministern börjar nästan gråta. Det blir hon hånad för.
Moderatledaren talar om ännu kraftigare åtgärder.

Plötsligt ser läget väldigt hopplöst ut. Det känns plötsligt så kallt i vårt land. 
Vi ska ta hand om dem som kommit hit, förstås. 
Problemet är ju att flyktingströmmen inte avtar för att vi stänger dörren. 

Man kan ju undra vad vi ska med EU till när inte alla länder vill samarbeta för att lösa den akuta flyktingkatastrofen? 

Jag jobbar inte på Migrationsverket, inom vården, polisen, inom det sociala, i skolan eller som volontär. Jag förstår att de är utarbetade nu och behöver "andrum"!
Ändå gnager det inom mig. Gör vi rätt? 
Vart ska de ta vägen, de som inte kom hit i "tid"?

Besluten är tack och lov inte mina. Varför bryr jag mig då? För att det handlar om människor...för att det kunnat vara jag....

Det är verkligen prövningarnas tid för vårt land nu! Vart går gränsen för vår medmänsklighet? Och när överskrider vi asylrätten? Vad är mest ansvarsfullt?

Och mitt upp i allt ska vi fundera på om vi ska köpa årets julklapp: en robotdammsugare....???
Milda makter, vilket välfärdsproblem! 
Nej, det är inte synd om oss! Nej, det är inte oss det är synd om!

Känslorna och tankarna hoppar fram och tillbaka. 

Och nu kom plötsligt medmänskligheten rakt mot mig genom TV-rutan. En kille i Rejmyre använder sina födelsedags- och julklappspengar mm till att köpa julklappar och slå in till hemlösa och flyktingar. Pappa får skjutsa runt till olika boenden när det är dags att dela ut! Verklighetens Karl-Bertil Jonsson! <3

"Om vi ska förändra världen måste vi börja med barnen." Sa författaren Lennart Hellsing som dog i dag. Jag tror han hade rätt...

---

Hunden har intagit vänteläge och jag soffläge. Det är match på Gavlerinken...
Men jag tittar hellre på förälskade bönder och Jills veranda.

Jag som sitter här i min trygga lilla vrå av världen. Så tacksam <3


Fullmåne i kväll!
Kram ❤️


Kommentera inlägget här :