När fibromyalgin spökar, utbrändheten gör sig påmind och en kraftig förkylning lurar in en i ett hörn...då är man inte så kaxig längre kan jag säga....
Har kommit över "kämpa-emot-stadiet" och lagt ner mina vapen.
Besegrad återvänder jag till sängen. Är frusen och varm på samma gång. Värker från topp till tå. Tröttheten lägger sig tungt över mig. Hostan gör värken värre.
Blundar och drömmer mig bort..kanske kan jag sova en stund?
Gissa vad jag ser när jag blundar?...
Hi hi...Zlatan! Otroliga Zlatan! Att under 90 minuter få glömma världens oro och fokusera på skådespelet...så spännande...och så segerruset!!! Tänk att det gick!!! Vi är med i EM!
Nästa år, i Frankrike...undrar hur världen ser ut då?....
Läser just nu att Sverige går in i nationell beredskap efter terrorhot...
Det är otäcka tider nu...
Må det "bara" vara hot. Det i sig är också terror...
Det kanske verkar banalt men ändå. En bild tonar fram för min blick. En gammal bonad med texten:
"Sluta aldrig hoppas
Sluta aldrig be
Sluta aldrig önska
Under kan ju ske.."
Jag har tittat på de bilder som massmedia lagt ut på de jagade terroristerna. Tänker på att de en gång varit små barn de också. Vad hände? Vad gjorde att de valde denna grymma väg att gå? Vad blev så fel?
Nej, jag vet, ingen idé att analysera nu..det är som det är...men lite fundersam blir man ju...
Jag tänder ljus, ber en bön, sänder ljusa tankar till vår värld...jag gör det jag kan...simpelt och naivt tycker vissa, men hellre det än drabbas av panik och ångest eller skrika ut sitt hat och förakt.
Ljus och Kärlek till oss alla ❤️
Sluta aldrig hoppas...