Jag och Victoria

publicerat i Allmänt;
Kronprinsessan Victoria ler lyckligt på en bild. Hon är så lycklig över att vara gravid igen. Jag förstår hennes lycka. Jag vet hur det är att vänta på att bli gravid...igen...

Vänners och bekantas pikar. Började redan när sonen fyllde 2. "Men nu är det väl dags för ett syskon!" "Vilken dålig mamma du har som inte ger dig ett syskon!" 

Om min son höll hårt i en leksak och inte ville dela med sig, himlades det med ögon och suckades: "typiskt ensambarn". (Fel! Naturlig utveckling, ensambarn eller inte)

Jag hade inget att sätta emot dessa präktiga mammor. (För det var kvinnor som klagade, aldrig män) Deras ord stack som pilar i hjärtat. "Vi försöker så gott vi kan. Vi kämpar på." Svarade jag. För det var så det var. Vi längtade efter ett syskon vi också. Släkten var tyst. De ville inte såra. 

Åren gick. Kommentarerna avtog. Vi älskade vår son och var glada och tacksamma över honom och när "vi gett upp hoppet", blev vi gravida! Overkligt! Det hade gått åtta år när lillebror föddes! Vilken lycka!!! Så efterlängtad!

Först långt efteråt förstod jag varför jag inte blivit gravid tidigare. Denna underbara själ kom till oss när tiden var inne, helt enkelt. Det var dags för oss att förenas. Och det var dags att lära känna vissa människor och hamna i vissa sammanhang. Hade han kommit tidigare hade vi inte varit med om att bygga upp en helt ny skola t ex. Vi hade inte heller lärt känna en del av de vänner som vi fortfarande har god kontakt med. Och trots åldersskillnaden mellan våra söner har de en fantastiskt fin kontakt och jobbar nu ihop. De är båda två mycket speciella killar. Underbara.

Allt har en mening! Allt sker när tiden är inne. 


Så Victoria, du och Daniel som har ett helt folks ögon på er: Lycka till nu!

Att ha fått ett barn är ingen garanti för att få ett till.
Att inte få något barn alls är en sorg.
Att välja bort att få barn är ett val som ska bemötas med respekt. 

Det är inget fel med att vara ensambarn. Det är inget fel med att ha en massa syskon. Det är som det är. Som det var menat att bli. 

Man är inte mindre kvinna för att man inte har eller inte vill ha barn!

Barn är gåvor. Inget man bara "skaffar sig". 

Jag är tacksam för alla vettiga och kärleksfulla människor jag haft och har omkring mig. Som funnits och finns där för mig, maken och våra söner. Alla som stöttat och brytt sig. Och som delat vår lycka. <3
Höst. Det var gråväder när vi lämnade torpet och åkte in till stan igår. Men idag skiner solen. Märkligt varmt har det varit de senaste dygnen. Omkring 18 grader, en fuktig värme. Skönt att slippa tjocka höstjackan ännu ett tag :-)

Igår kväll såg jag på Skavlan. Det är så intressant att få höra människor berätta om sina livsöden. Både världskändisar och ibland t o m okända berättar. När jag läste att Kofi Annan skulle vara med, var det självklart att se och lyssna. Vilken karisma den mannen har! Så klok, varm och optimistisk. Naturligtvis pratade de om flyktingkrisen. Bob Geldof var också med. Att lyssna på människor som verkligen vet vad de talar om är en bjärt kontrast till all rasism och hat som florerar på nätet. Det jag tar med mig från programmet är Annans ord om att människors välvilja och engagemang kan få ledare att ändra ställning och finna lösningar. Börja samarbeta. 
Hoppas att det gäller Sverige också!
Kofi Annan hade också ett förslag: att längs flyktingvägarna ha mobila stationer där alla flyktingar kan registreras och därefter slussas till rätt land. 

Idag har jag fått avstå något roligt igen. Mitt bonusbarnbarns 6-årskalas. En bilresa till Haninge skulle dessvärre vara förödande för min rygg nu...Jag gråter en skvätt och inser att "det är bara att gilla läget"....:(

Läget är: solsken, en hund som snarkar och en kropp som säger stopp...okey...

Sätter mig på balkongen, i solen :-)
Läser om vad flyktingarna får med sig när de flyr...Vad skulle jag ta med mig? Tanken svindlar. Så svårt att tänka tanken överhuvudtaget...
Vad skulle du ta med dig? Det allra nödvändigaste...vad är det??

En bild på vår hund. För 8 år sen. Inte så stor men absolut lika kaxig som nu. Eller rättare sagt: kaxigare då ;-) Ett energiknippe. Inte förrän nu har han lugnat ner sig. Betydligt. Charmig och go är han fortfarande.

Önskar dig en fin lördagskväll! 
❤️
Solen går i moln ibland...men det är bara tillfälligt :-) Precis som i livet...,





Kommentera inlägget här :