Så låg den där på vägen...som en påminnelse om kärlek och änglar och allt annat gott här på jorden. Men också som en påminnelse om livets skörhet...<3
Ingen människa föds ond, det är min övertygelse. Vad som sen händer på livsvägen som gör att människor väljer det onda, det är nog en hel vetenskap.
Jag orkar helt enkelt inte godta förklaringar och ursäkter som "rädsla", "bitterhet" eller "okunskap" längre...
Vi har alla ett personligt ansvar för våra gärningar under den tid vi vandrar här på jorden.
Det som nu sker med normalisering av rasism, främlingsfientlighet, sexism och nu också nazism är inte av godo.
För mig som växt upp med orden "det får aldrig ske igen" ringande som ett mantra i huvudet, är det som nu sker något helt ofattbart. Jag blir fruktansvärt ledsen.
Däremot har frågan "hur kunde det ske" (då) fått sitt svar: människor valde den onda sidan. Inte alla, men tillräckligt många för att ett krig skulle starta och förintelsen vara genomförbar.
Om det inte vore för alla dessa kunniga, kloka, energiska, modiga, kärleksfulla människor som i ord och bild tar upp kampen mot det onda, skulle jag ge upp hoppet om mänskligheten.
För de lär mig att Kärlek är:
Att våga stå i sin sanning
Att aldrig ge upp hoppet
Att sprida kunskap och ifrågasätta lögnerna
Att våga protestera
Att välja det goda
Tack för att ni finns! Malena Ernman, Henrik Schyffert, Maria Robsahm, Kent Wisti, Stina Wollter, Stina Berge och en massa andra! (Jag vet att ni inte läser min blogg men ändå vill jag hylla er ;-)Och tack till alla andra som inte står på "barrikaderna" men ändå sprider kärlek och kunskap <3
Kärlek är att våga se alla människors lika värde och handla därefter.
Det är inte alltid lätt och man kan inte älska alla, så är det men för den skull behöver man ju inte göra andra illa.
Det var min "predikan" och tankar denna söndag när aprilvädret fortsätter utanför mitt fönster.
Kom ihåg: tillsammans är vi starka. Du är aldrig ensam i din kamp för det goda.
Ljus och Kärlek
❤️
