Måndag. Uppe tidigt. Det snöade lite lätt igår kväll så det är lite vitt ute. Jag har hostat större delen av natten så pigg är jag inte. Precis i tid sitter vi alla fyra i bilen. Vendelsö nästa.
Vacker himmel
Hos sonen med familj, i deras nya villa, bjuds vi på fika. I Arboga rastar vi. Äter husmanskost och blir proppmätta ;-)
Hunden får sig en liten promenad.
Solen börjar gå ner. Månen är bara en skära.
Strax norr om Finnerödja får vi lov att krypa fram och stundtals står vi helt stilla. Det är följderna efter en olycka. Mellan två tunga lastbilar står vi och känner oss små. Men det finns inget annat att göra än att acceptera situationen. Tacksamma över att det inte var vi som råkat ut för olyckan.
Just nu känns resan lång. Klockan är 16.50 och enligt GPS:n ska vi vara framme 19:15. Det mörknar snabbt nu. Kroppen värker och jag börjar undra vad jag gett mig in på...
Trafiken åt båda hållen är som ett evigt pärlband.
På nätet flödar kommentarerna angående gruppvåldtäkten av en pojke och där förövarna inte blev dömda till utvisning till Afghanistan. Hatet flödar. Alla afghanska killar "döms" nu som våldtäktsmän i rasisternas ögon...
Brottet är avskyvärt. Det är vi nog alla överens om. Lika avskyvärt som alla andra våldtäkter. Men plötsligt orkar jag inte läsa ens de sansade och ickehatiska kommentarerna. Gruppen "jagärhär" gör ett fantastiskt jobb men för mig är allt det här för mycket just nu...och jag tänker: vet jag tillräckligt för att kommentera? Svaret blir nej...
Och snart får vi krypa fram i snigelfart igen...det har skett en olycka till längs E20...varnar de på radion...
Ska försöka sova en stund...zzz
På återseende!
Love
❤️
Det får vi tro på! ❤️