Ah! En fin höstdag med sol och värme. Lycklig blev jag. Stannade ute rejält länge. En sådan här dag vill man ju inte gå miste om. Om man nu har den möjligheten att få vara ute och njuta.
Det är en sån där höstdag då jag går och tänker: ”sista-gången-dagen”. Naturen förbereder sig för vintern. Jag kan inte låta bli att känna mig tacksam, så tacksam att jag går runt i trädgården och tackar mina växter för denna säsong. För blom och skörd. För doft och färg och smak. <3 Man kan väl kanske säga att jag har min egen tacksägelsecermoni :-)
Vi ses till våren igen, kära Syren! <3
Sista sländan? ;-)
Även hunden trivs ute idag <3
Ordet ”tillåtande” kommer till mig idag. Jag tänker på hur skönt tillåtande hösten är. Man får vara lite blek, lite trött, lite deppig ;-) ”Det är ju höst” ;-)
Kurre ekorre är igång som vanligt :-)
Plötsligt springer de förbi där utanför fönstret. Tre stora stiliga älgar. :-)
Nu är det hockey på TV igen. ;-) Jag jobbar under tiden, hunden sover, bara maken är fokuserad mot tv-skärmen. ;-)
De sista morötterna är uppdragna ur jorden och uppätna. Persiljan är fortfarande grön.
”Blad faller tyst som tårar” var en rad ur en svensktoppslåt för längesedan. Den handlade om någon sorglig sommarförälskelse tror jag. Den där första raden passar så bra in idag när löven ramlar av, glittrande i solskenet och landar mjukt mot den blöta marken.
Mörkret lägger sig strax över oss. Dags att tända ljus.
Tacksam över denna soliga dag.
NAMASTE
❤️
