Moder måne spred sitt silverljus över mig i natt. Genom rullgardinen. Tacksam. Trygghet.
Somnade och vaknade av solens strålar som lyste upp hela rummet. Tacksam. Trygghet.
Behövde detta när jag gått in i en period av misströstan. Jag orkar inte med all info, all förnekelse av klimathotet och förintelsen. Lögner, kvinnoförakt, hat, rasism...och så alla tysta, alla som inte säger ifrån...
När barn dödar en tiggare...ringer det väldigt många varningsklockor hos mig och hos många andra antirasister. Men...hos många verkar det inte ringa alls...??
Vilket samhälle vill vi ha? Medmänskligt? Mänskligt? Eller...omänskligt?
Det är en fantastiskt vacker dag. Varm och solig. Med luft som går att andas i.
Jag låter solens strålar värma mig. Finner försiktig tröst och försiktig tillit i de strålarna och i månens silverljus om natten. För ännu fungerar detta system i denna vackra skapelse vi har runt om oss.
När vi skadar moder jord, skadar vi oss själva. När vi skadar varandra skadar vi moder jord.
Vi kan reparera, vi kan läka, men det måste ske NU!
Kärleksljus
❤️