De tre orden

publicerat i Allmänt;
(null)

Lite smått börjar krafterna komma tillbaka. Värken är kvar men jag har sovit mycket. Ett tag undrade jag om det inte var så att jag gått i ide som björnen...;-) 
Tog mig ut en sväng på gården och njöt av solglittret i snökristallerna. Andades. Kall och frisk lift.  (null)
Lilla stugan i vinterskrud 

Att klä på sig när man är inne i ett skov i fibromyalgin är arbetsamt för det gör så hiskeligt ont. Inte bara i muskler och leder utan t o m i huden. Så stånk och stön med andra ord! Men är man envis så är man. ;-) 
Längtar till våren...det är lättare då...       (null) 
Önskar att det fanns en blå ballong som fick mig att "lyfta" :-) 

(null)
Pumpen har fått en mössa även denna vinter... Jag tyckte för längesen att "nu räcker det med snö"...nu snöar det igen...

(null)
Hoppas att du snart kommer tillbaka igen kära sol...

En gammal man, "släkt till släkten", har slutat sin jordevandring. Vi delar många fina minnen. R.I.P <3

(null)
Den här är tänkvärd...

Te är på väg via posten till mig. Te som lindrar värken. Från en fantastisk vän. En sann vän. <3 Tacksam. 

Vi tar snart steget in i februari. I februari finns det i min släkt och vänskapskrets så många som fyller år. Det förgyller tillvaron. Att ha många att fira. 
Det behöver inte vara så stort och högtidligt, det kan räcka med en hälsning. Att komma ihåg någon. 

Men inte bara vid födelsedagar. Att sända en tanke, en hälsning, "hur mår du?"...kan vara livsviktigt...de där tre orden så fulla av omsorg. Och om någon svarar "allt är bra" men du känner dig tvivlande, fråga en gång till...lita på din intuition, läs mellan raderna. Lyssna. 
Sen kan självklart allt vara bra också ibland! :-)
Varför skriver jag om detta? Är jag någon form av "expert"? Absolut inte. Men jag har erfarenhet åt båda hållen s a s. Jag har glömt att fråga och jag har blivit glömd. Det är mänskligt. Men när man läser om t ex självmord så kommer det alltid upp det där med att komma ihåg att fråga. Hur mår du?Ibland blir människor irriterade när man frågar, det får man respektera. Men också fråga sig om varför? Är det jag som är tjatig? Är det för jobbigt att svara? Hur som, jag brukar tänka att det var bra att jag i alla fall frågade. Inte av nyfikenhet, utan av omsorg. 

(null)

Var rädd om Dig!

Kärleksljus
❤️

Kommentera inlägget här :