Sent igår kväll insåg vi att vi har en vakthund. Ja, vi har en sedan förut också men han är gammal och hör illa. Men valpen...vi är allihop i lilla stugan i samma rum. Ett fönster är öppet. Det är stilla ute nu och fortfarande varmt. Plötsligt börjar
Balder vädra i luften, lägga öronen bakåt och morra. Men vad ser han? Vad hör han? Jag tittar ut genom fönstret, nä ingenting. Går ut i hallen och tittar ut mot fågelmatarna...( ca 20 meter bort) jodå, där är det två grävlingar. Jag rusar ut och
skriker åt dem och de tar till flykten. Då har "gamlingen" börjat skälla vilket gör Balder rädd. Lite otäckt tycker han att det är när de en stund senare släpps ut på gården för att gå till gamla stugan. Vi berömde Balder när han varnade och
det känns riktigt bra inför framtiden :-)
Senare var jag ute tre gånger till och skrämde bort grävlingarna, för de återkom. Maken tyckte att jag lät "arg"...ja, tacka 17 för det! ;-)
Efter en dag med kvalmig luft dundrar nu Tor över himlen och regnet öser ner. En ordentlig urladdning.
"Öser ner" var väl till att ta i i underkant. Skyfall passar bättre. Vi måste stänga dörrar och fönster, det regnar in.
Nu tackar jag dig kära läsare för att du ville vara här och så önskar jag dig en Glad Midsommarhelg! !
❤️
