Jag är så lyckligt lottad
Jag som kan ta en tablett mot huvudvärken
Inget lindrar den brända pojken som skriker av smärta i krigets Syrien
Jag är så lyckligt lottad
Jag som kan klicka bort bilderna av människors lidande
Jag är så lyckligt lottad
som inte tvingas fly
Jag är så lyckligt lottad
Jag som kan sitta i värmen och skriva detta nu
Medan kriget pågår, människor dör och familjer tvingas fly
Tjafsar politiker i vårt land om bidrag för sjuka och utstötta eller avdrag för de rika.
Jag reagerar först med att bli ledsen, sen arg och nu mår jag illa.
Och vad hjälper det folket i Syrien, undrar du. Det hjälper inte alls...men så länge jag fortfarande kan känna empati och försöker vara någon form av medmänniska, behöver jag inte känna skam över den jag är. Skam önskar jag att politiska ledare kände. Ni vet vilka jag menar.
