Som ringar på vattnet

Jag som inte är så "nationalistisk" eller direkt "monarkistisk" blev igår rörd och tårfylld över nationaldagsfirandet (utan publik) från Skansen. Talmannens tal och statsministerns tal och t o m kungens tal berörde. Liksom kronprinsessans med familjs visning av delar av slottet. Charmigt! Och sist men inte minst artisterna och musiken. Pandemin och rasismen var huvudämnena. Respekt. Tillsammans. Kärlek. Värme. Var ord som hela tiden dök upp. Sammanhållning. Så viktigt idag i vårt land. 

Jag fick plötsligt ett överslag av sorg över varandet, över allvaret i vår situation. Och ändå stor tacksamhet och stolthet över att bo i detta fantastiska land! Med den frihet och demokrati och mångfald som vi (ännu) har. 

Dock ser jag inte kungen som "vår ledare i krisen" som det uttrycks i pressen. 

Och idag är vi tillbaka i den populistiska eran...suck.. JÅ är återigen rubrikernas man...

Vi lämnar stan för landet, skogen. På vägen tar vi oss en avstickare till vackra Oslättfors. Ett gammalt bruk. Väldigt charmigt. Gamla bruksbyggnader som än idag fungerar som bostäder. Vackra dammar och en liten kyrka som nästan står ute i vattnet. Och mycket mer. Jag tog inga kort, får återkomma med det senare. 

En liten tanke att begrunda:

Ny vecka, nya möjligheter och nya insikter. En dag i taget. Vi fixar det här "nuet", tillsammans på distans, eller hur?

Hoppfullheter

❤️