Gårdagskvällen var så vacker. Solnedgång. Pilträd. Långpromenad.
Att bo vid hav, å och kanal i en stad. En dröm som gick i uppfyllelse.
Men allt är inte underbart just nu. Översvämningarna har satt sina spår i vattendragen. Nu hotas växtlighet och fiskar av smutsvattnet…
Och hur man än vrider och vänder på fakta och hur mycket man än känner av friheten från restriktionerna, så är ju ändå verkligheten där. Vi är fortfarande i en pandemi. Över 80% av de som vårdades på IVA för covid-19, under augusti, var ovaccinerade…Ett
ytterst liten andel av dem var ovaccinerade pga hälsoskäl. Det väcker starka känslor hos en redan utmattad personal.
Man kan ju undra varför det ska vara så svårt att ställa upp för varandra? Att gemensamt göra vad vi kan för att motarbeta detta virus?
Det finns en aspekt till: många är utrikes födda och har inte haft tillgång till information.
Ord på en trottoar. Ord att fundera över…
I Lidköping finns en liten stor hjälte. Edvin heter han, 8 år. Han tycker synd om alla ensamma under pandemin så han öppnade ett våffelcafe i familjens trädgård. Mellan 11 och 16 på söndagen kom det över 120 gäster. Tillsammans med familjen fick
Edvin ihop 12000 kr som ska skänkas till kyrkornas gemensamma sociala kassa i Lidköping. <3
<3
Idag skiner solen och det är riktigt varmt där jag sitter på balkongen. Kroppen vill inte vara med på mina idéer idag, så jag fixar lite här och där och vilar emellan. :-)
Fortsatt fin vecka önskar jag Dig!
Omtanke
♥️