Jag känner sån repekt för många av de människor som igår upplevde och agerade i en chockartad och otäck händelse mitt i en fotbollsmatch. I början av EM-festen. En match mellan Danmark och Finland. En spelare i danska laget kollapsar plötsligt och faller handlöst ner i gräset och blir liggande helt stilla. Danska lagkaptenen agerade snabbt, kollade att spelaren inte svalt sin tunga, kallade till sig medicinska teamet, hjälpte medspelarna att bilda mur för att hindra insyn och tröstade spelarens fru. Vilken ledare!
Hjärt och lungräddning och därefter bars spelaren ut med laget omkring sig till ambulans för färd till sjukhus. Matchen avbröts men återupptogs senare. Finland vann med 1-0. Det var en dämpad match. Och finska spelarna vågade inte riktigt jubla trots att det var en viktig seger för dem. När meddelandet kom om att spelaren var vaken och läget stabilt kändes det bra men märkligt att man spelade vidare. Det var dock spelarens uttalade vilja. Livet vann! Kärleken och omsorgen fanns där så tydligt. Det var stort!
När det var dags för publiken att gå hem skickade speakern med dem dessa ord:
"Tack för ert tålamod.
Det har varit en svår kväll för oss alla.
Tack för ett stöd.
Ta hand om er"
Ett trauma med ett lyckligt slut. <3
Vallörten i närbild. Så söta små klockor. <3
Vare sig man gillar fotboll eller inte så är detta drama intressant. Att se modet, omsorgen, klokskapen, kärleken. Människors agerande. Livet är viktigast av allt. Att rädda liv.
